En blogg kan ju anändas till allt möjligt. Varför inte ett och annat
poetiskt försök? När vi förmedlar våra intryck från t ex en fjällvandring tar vi till de sätt som vi är vana vid och har till hands, oftast en berättande redogörelse och foton. Ibland känner jag att jag inte får sagt allt jag vill på de sätten.
Att försöka förmedla intrycken genom en dikt är lite annorlunda. Här spelar det ingen roll om beskrivningen är är kronologisk eller om detaljerna är helt korrekt återgivna. Det är något annat man vill förmedla, och detta andra kan vara en känsla, ett flyktigt intryck eller en halvt medveten tanke som inte går att nå och uttrycka på annat sätt.
Jag tar i alla fall mod till mig och försöker. Här är den första dikten. Kanske blir det fler.
Svävande
Jag rör mig för närvarande
så gott som vertikalt
Sett på kartan
förflyttar jag mig nästan inte alls
Men landskapet nedanför avlägsnar sig
Uppför den branta slänten
väljer jag en slingrig krokväg
mellan stenblock och tuvor
Fåglarna blir allt färre
lappsparvssången tystnar
och ersätts av den ödsliga
melodin från en ringtrast
Närmare toppen planar marken ut
jag stannar och pustar för tjugonde
eller trettionde gången
Ser nedåt och utåt:
marklandskap, sjölandskap, lufthav
Vill inte tappa fotfästet, inte än
Långt under mig svävar på utbredda vingar
två kungsörnar in i synfältet
högt ovanför markens grönska
I min position märker jag
att tanken tappar fästet
och seglar tillsammans med dem
fast ännu högre upp
Och under några svindlade ögonblick
bärs jag av samma termik som håller örnarna uppe
(Jållevárre juni 2008)
http://www.utsidan.se/blogs/honvandraren/index.htm