Den intressanta frågan är varför vi har ett sådant rovdjurshat i detta land? I ett land som trots allt är så stort!
Varför vi har ett rovdjurshat har nog flera olika orsaker men så särskilt stort är det nog inte. De flesta svenskar skulle nog vid en nationell enkät om de är för eller mot varg svara "ingen åsikt".
(Dessutom är ju vargen inte nationell utan egentligen en fråga för tre eller fyra län så landet är inte särskilt stort heller.)
De som är för är vi som gillar varg (jo jag hör dit) och de som är mot är de som faktiskt forlorar något som de håller värdefullt. Särskilt som de inte kan se något skäl till att de skall förlora det.
Det finns ju faktiskt inget biologiskt skäl till att vi skall ha varg i sverige...
Enda anledningen är ju som någon nämnde att vi skall kunna peka finger på andra länder som inte skyddar sina hotade arter. Vargen är en av de mest talrika och utbredda arterna på denna planet och att tala om den som utrotningshotad är väldigt krystat. Anledningen är att när vi undertecknade Riokonventionen så fanns det inget vettigt alternativ till nationsgränser och plötsligt så blev den sammanhängande vargpopulationen på över 100.000 djur som finns utspridd mellan Kamchatka och Norge, Beringshav och Indien uppdelad i en massa nationella populationer som alla måste vara livskraftiga var för sig. Men något annat skäl utöver denna politiska formuleringseffekt finns inte. Vargen är bara "nice to have" om man har den åsikten.
Mot detta skall ställas det svenska kulturarvet som vi också har förbundit oss, genom internationella avtal, att bevara. Här ingår förutom en lång tradition av småskalig husdjurshållning och nyttjande av naturen även jakt med löshund!
I sverige har en kombination av brist på rovdjur, tradition av självhushållning, ökande välstånd i alla samhällsklasser och utbrett markägande lett till en utveckling under ett par hundra år av hundraser och jaktformer som är helt unika och inte hade kunnat uppstå någon annanstans. Man kan tycka att det är något som saknar värde men är det mindre värt än "nice to have" vargar?
Kanske den bästa kompromissen är en nationell vargstam av minsta hållbara storlek?
Som sagt så är riskstatistiken för jakthundar bara dum. Titta på hur många hundar som vådaskjutits i dalarna, hur många som körts ihjäl i dalarna, hur många som drunknat i dalarna och hur många som tagits av varg i dalarna. Först då blir statistiken vettig. Men de övriga hoten försvinner ju inte för att vargen kommer till så det har ju inte blivit mindre farligt för hunden eller?
Jag tycker också att metoden med allmän jakt kanske var mindre bra jämfört med alternativet att vara generös med skyddsjaktstillstånd på 27 individer under året men förhoppningsvis så minskar varghatet något hos de som upplever problemen när de även får vara med om att begränsa det och kanske till och med se ett visst värde i vad de kanske upplever som en spännande jaktform.
Om det minskar tendensen till SGT så har ju alla vunnit eller?
