Utan att ge mig in i pajkastningen så vill jag poängtera följande:
Jakt är ganska hårt reglerat i Sverige jämfört med många andra länder, att avlägga jägarexamen i Sverige kräver dels ett teoriprov som omfattar en lärobok på ca 350 sidor, varav hälften av kunskaperna är kännedom/kännetecken om vilda djur som är aktuella för jakt i Sverige, dels praktiska handhavandeprov och skjutprov för de typer av jaktvapen man vill ha licens för.
Det finns många regler inom jakt, dessa regler måste man lära sig för att få godkänt på teoriprovet, vissa regler är brott mot jaktlagen och andra lagar. Men följer man reglerna så minimerar man lidandet för djur och den negativa påverkan på naturen samt minskar säkerhetsriskerna för sig själv som jägare men också gentemot andra människor och egendom.
Att vissa jägare nonchalerar vissa regler de känner till, eller är helt enkelt inkompetenta är något som lätt hamnar i massmedia och således svartmålar jakt och jägare generellt. Ha alltid i åtanke att en överväldigande majoritet av jägare i Sverige är kompetenta och hänsynsfulla gentemot naturen, andra människor (i samband med jakt) och jagade djur. Det är lite som bilister, de flesta kör defensivt och hänsynsfullt, men inte alla, de få som kör hänsynslöst och eventuellt hamnar i trafikolyckor ger upphov till en svepande uppfattning om att alla bilister är trafikfaror.
Om man är missnöjd med domar från jaktbrottsrättegångar så får man antingen överklaga eller ändra lagen, precis som för alla andra brott, det är knappast så att jaktbrott skulle ses med särskilda milda ögon från domstolarnas perspektiv.
Nu kanske jag låter som någon representant för Svenska jägareförbundet, haha, men så är det inte, jag är bara en jägare som talar ur egen erfarenhet.
