Varför vandra?

[MonicaKa]

Det är viktigt att skilja på vetenskapliga bevis och anekdotiska bevis. När en sociolog vill bevisa att fjällvandring används som klassmarkör av svensk medelklass så betyder ju det inte att alla i medelklassen fjällvandrar och att ingen från arbetar- eller överklass gör det. Anekdotiska bevis av den typ du anför motsäger inte det. Det gäller ju all vetenskap - du har säkert hört nån som berättar att hans farfar rökte 40 cigg om dagen och levde helt frisk till 98 års ålder. Det kan säkert vara sant, men är inget bevis för att rökning inte orsakar diverse sjukdomar.

Sant, sant. Och. Jag tänker på mer saker än jag lyckades förmedla i mitt inlägg, typiskt internetdiskussioner på något vis, om man inte ska skriva av sig en smärre avhandling.

De jag känner som är mest naturligt i skog och mark utan att publicera bedriften varenda gång på sociala media har kanske som gemensam nämnare att de bor nära skog, sjö, hav etc, i en mindre ort eller helt enkelt på landsbygden. Det är helt enkelt del av deras vardag och närmiljö, kanske även arbete, medan skrivbordsjobbare som jag har träning och friluftsliv som intresse och avkoppling, bortkoppling från min vardag och arbetet.

Tack för klok respons.

 

[dmitrij]

För att leva livet.

 

[Skogslöparn]

Det är härligt att vara ute och vandra. Ibland bara för att göra något helt annat än det jag gör till vardags.

Sedan finns det andra positiva hälsoeffekter av att vara ute och vandra: https://www.svd.se/a/Kn1d0y/stanford-forskare-vandring-mest-effektivt-for-att-minska-bukfetma

 

[Jazzy]

Jag var ute igår på en liten vandring med sambo och dotter, det var väldigt trevligt. Vi lagade makaroner och köttfärssås på trangia inne i ett vindskydd.

 

[Totteman]

Jag var ute igår på en liten vandring med sambo och dotter, det var väldigt trevligt. Vi lagade makaroner och köttfärssås på trangia inne i ett vindskydd.

Vad kul
Det är därför man vandrar!

 

[UteMats]

Det är därför man vandrar!

Ja, då så har ju frågan fått svar. Från samma person som ställde den.

 

[UteMats]

Sant, sant. Och. Jag tänker på mer saker än jag lyckades förmedla i mitt inlägg, typiskt internetdiskussioner på något vis, om man inte ska skriva av sig en smärre avhandling.

De jag känner som är mest naturligt i skog och mark utan att publicera bedriften varenda gång på sociala media har kanske som gemensam nämnare att de bor nära skog, sjö, hav etc, i en mindre ort eller helt enkelt på landsbygden. Det är helt enkelt del av deras vardag och närmiljö, kanske även arbete, medan skrivbordsjobbare som jag har träning och friluftsliv som intresse och avkoppling, bortkoppling från min vardag och arbetet.

Tack för klok respons.

Tack själv! Jag tycker att diskussionen om DN-inlägget var en rolig utvikning av trådens ämne och att det skrivits en hel del läsvärda inlägg kring det. Även om trådskaparen kanske tänkte sig lite mer konkreta motiveringar om varför man vandrar, så är jag säker på att det finns både sociologiska, biologiska, genetiska och historiska aspekter som påverkar oss i våra livsval. Det är lätt att tro att man är den man är av en slump, men det är sällan så enkelt.

 

[Totteman]

Tack själv! Jag tycker att diskussionen om DN-inlägget var en rolig utvikning av trådens ämne och att det skrivits en hel del läsvärda inlägg kring det. Även om trådskaparen kanske tänkte sig lite mer konkreta motiveringar om varför man vandrar, så är jag säker på att det finns både sociologiska, biologiska, genetiska och historiska aspekter som påverkar oss i våra livsval. Det är lätt att tro att man är den man är av en slump, men det är sällan så enkelt.

Jag är uppvuxen med föräldrar som tycker om att vara utomhus, och vi tältade och campade under min uppväxt. Sedan hängde jag på min far och sprang, vilket gjorde att Lidingöloppet och en svensk klassiker blev naturliga att klara av. För att jag tyckte att det var roligt. Jag tycker fortfarande att det är roligt att göra saker utomhus. Vandringen hör till något jag gör årligen...gillar de svenska fjällen. Sedan har de idrottsliga utmaningarna blivit värre med åren och jag behöver fundera lite på vad jag vill göra framöver. Löpningen blir nog bara 5-10 km framöver...just nu ingenting. Cyklingen är någonting jag verkligen gillar och jag har inga problem att cykla långt eller länge (ja, sömnbrist ställer till det)

Nåja, nog om min bakgrund.

Nu var det träning för att vandra jag tänkte utveckla lite mer.

Jag gillar att vandra och jag vill må bra när jag vandrar. Därför tränar jag för att orka vandra.

Nyss inkommen från en 10 km runda som tog lite drygt 3 timmar. Sista timmen regnade det. 18 kg i ryggan.

Jag gör detta för min skull, och jag gillar att göra detta. Mentalt har jag inga problem att göra detta många gånger innan jag ens satt min fot i fjällen, men när jag väl gör det så vet jag att jag kommer att må bra under vandringen.

Min barndom och uppväxt har format mig till den jag är när det gäller att vara utomhus. Vem vet...jag kanske hade kommit på det själv, om mina föräldrar hade varit sådana som inte hade ett aktivt friluftsliv.

Någonting lockar...och det är att vara utomhus. Kan sitta på en stubbe i skogen och fika...det är också skönt...man behöver inte göra mer. Det är kravlöst och prestationer tänker jag inte på...jag vill uppleva...

 

[Voita]

Mitt svar blir väldigt kort men troligtvis finns det några som känner igen sig.
När jag vandrar känner jag att jag lever på alla sätt och vis. Fysiskt och mentalt. I synnerhet när jag går solo.

 

[Jazzy]

Idag var vi till Sveafallet i Degerfors, det var riktigt blött på sina ställen. Som sagt det är skönt att komma ut och vandra även om det inte var någon jättesträcka idag.