Varför vandra?

[Jazzy]

Vi var alltid ute när jag var liten, och campade på somrarna. De olika länderna i Norden har vi besökt, från norr till söder...och jag är så tacksam för uppväxten, att det var möjligt att göra detta.
Det var först som vuxen som jag var utanför Norden, och en charterresa lockar inte alls.
Lusten att upptäcka har inte minskat, och jag ställer mig ofta från "vad finns bakom hörnet" när jag är ute. Det behöver utforskas.

Upplevelsen...det är upplevelsen jag vill ha...och får. Det är någonting jag behöver.

Tacksamheten är stor för att jag bor i fina Sverige, där allemansrätten är fantastisk.

Jo, vi campade när jag var liten i Norden. Idag är jag inte så intresserad av själva campingen men gillar att vara ute mycket i skogen. Jag gillar allt från att ta en kopp kaffe i skogen till att bestiga berg. Och nästa gång jag är i Japan på träningsresa ska jag ta mig upp på Fuji.

 

[nilssa]

Nu har jag läst igenom hela denna tråd och jag måste säga att det är många intressanta tankar och synvinklar som kommer fram, från den rent personliga upplevelsen till mer allmängiltiga funderingar kring modernitet, det historiska perspektivet, och klass. Heja utsidan!

Och heder till er som ser något intressant i Alfonssons debattinlägg. Själv reagerar jag mot den raljanta och nedsättande tonen. Som satir fungerar det dåligt, och det här med att förenkla och ironisera är väl rent allmänt något som man börjat tröttna på rejält i ljuset av dagens debattklimat inom media, sociala medier och politik.

När det gäller frågan om klass, klasstillhörighet och friluftsliv så vacklar jag. Är det verkligen så viktigt vem som går i fjällen? Som många har berört så har vi allemansrätt, en unik och dramatisk natur, och det finns gott om plats för alla. Det finns mycket annat man kan göra för sitt välbefinnande än att gå i fjällen, som tex yoga eller sjunga i kör och folk har sitt fria val.

Samtidigt upplevs kanske tröskeln för att göra en fjälltur som hög av många. Här kommer kulturen och även geografin in tror jag. I Norge och många länder i Europa så är fjällen och bergen mer inpå knuten, det är bara att ställa bilen och börja gå. Kanske gör det fjäll-/bergsturen mer demokratisk. Andelen av Sveriges befolkning som bor fjällnära är ganska liten, för dom allra flesta är det en lång tågresa och en dagsmarsch innan man är på kalfjället. I praktiken börjar fjällturen ofta på Naturkompaniet, och det kostar.

 

[HasseQ]

Samtidigt upplevs kanske tröskeln för att göra en fjälltur som hög av många. Här kommer kulturen och även geografin in tror jag. I Norge och många länder i Europa så är fjällen och bergen mer inpå knuten, det är bara att ställa bilen och börja gå. Kanske gör det fjäll-/bergsturen mer demokratisk. Andelen av Sveriges befolkning som bor fjällnära är ganska liten, för dom allra flesta är det en lång tågresa och en dagsmarsch innan man är på kalfjället. I praktiken börjar fjällturen ofta på Naturkompaniet, och det kostar.

Håller med, har ibland känt mig lite avundsjuk på dom som bor i Norge eller Alperna, med massor av fin bergsnatur utanför dörren. Inte alls samma sak i Sverige, men vi har istället mer vildmark med skogar och floder & sjöar. Passar perfekt för paddling och camping, men det verkar inte vara lika populärt längre.

 

[MonicaKa]

Den person i min närhet som jag vet mest är ute i skog och mark har "bara" grundskoleutbildning, men är hängiven jägare och äger skog. Samma med några andra i bekantskapen, det har nog inte bara med utbildning eller "klass" att göra om man är naturintresserad. Men för alla är det inte fjällvandring någon enstaka gång per år, utan kanske helt enkelt en vardag att man bor mer naturnära, har hund, gillar att plocka bär eller svamp, fiska, ...

Vad jag vill säga är naturintresse inte bara är att göra en enstaka vandring till Kebnekajses topp och visa upp det för omgivningen. Många kan ha utelivet i sin vardag, och gör inte någon sak av det.

 

[avslutat_medlemskap_20-11-23]

Jag har aldrig mött överklassen eller adeln ute på tur. Vandrar de på natten kanske? eller är de inkognito? Prins Carl Philip har jag dock mött, men inte på fjällvandring utan i skärgården i kajaken. Han och Soffan hälsade glatt och var som folk är mest.

 

[joanna]

Den person i min närhet som jag vet mest är ute i skog och mark har "bara" grundskoleutbildning, men är hängiven jägare och äger skog. Samma med några andra i bekantskapen, det har nog inte bara med utbildning eller "klass" att göra om man är naturintresserad. Men för alla är det inte fjällvandring någon enstaka gång per år, utan kanske helt enkelt en vardag att man bor mer naturnära, har hund, gillar att plocka bär eller svamp, fiska, ...

Vad jag vill säga är naturintresse inte bara är att göra en enstaka vandring till Kebnekajses topp och visa upp det för omgivningen. Många kan ha utelivet i sin vardag, och gör inte någon sak av det.

Viktigt påpekande. Det blir förvirrat i debatten, och onödigt många känner sig träffade, när man glömmer att skilja på detta nära, avspända och vardagliga förhållningssätt till naturen, och den "fjällvandring" som (främst) den urbana medelklassen gör till ett av sina livsstilsprojekt.

Med min utbölingsblick (det första citatet) kan jag se hur ovanligt starkt det förra är förbundet med den nordiska kulturen och historien, medan det senare (främst) handlar om klass och kulturellt kapital. Det är det senare som är ämnet för sociologen Alfonssons text. Att den är ytlig och raljant håller jag med om, men visst har den lyckats sparka liv i tråden

Tack flera (ni vet vilka ni är) för läsvärda, nyanserade bidrag.

 

[HasseQ]

Det är alltid fel när en stor dagstidning börjar förolämpa och förminska en viss grupp. Finns ingen ursäkt.

 

[joanna]

Jag har aldrig mött överklassen eller adeln ute på tur. Vandrar de på natten kanske? eller är de inkognito? Prins Carl Philip har jag dock mött, men inte på fjällvandring utan i skärgården i kajaken. Han och Soffan hälsade glatt och var som folk är mest.

Hehe nä, överklassen har sitt på det torra; därmed mindre behov av klass-distanserande projekt och en helt annan frihet att strunta i skrivna som oskrivna sociala koder. Här funkar Bourdieus analysverktyg finfint .

 

[Larssky]

Viktigt påpekande. Det blir förvirrat i debatten, och onödigt många känner sig träffade, när man glömmer att skilja på detta nära, avspända och vardagliga förhållningssätt till naturen, och den "fjällvandring" som (främst) den urbana medelklassen gör till ett av sina livsstilsprojekt.

Med min utbölingsblick kan jag se hur ovanligt starkt det förra är förbundet med den nordiska kulturen och historien, medan det senare (främst) handlar om klass och kulturellt kapital. Det är det senare som är ämnet för sociologen Alfonssons text. Att den är ytlig och raljant håller jag med om, men visst har den lyckats sparka liv i tråden

Tack flera (ni vet vilka ni är) för läsvärda, nyanserade bidrag.

några, i mitt tycke, goda inlägg nu i senare delen av tråden.
Här på Utsidan är nog majoriteten tillhörig gruppen som inte behöver ta åt sig av innehållet i artikeln.
När så görs kanske det ändå finns viss anledning.
Vi måste oavsett ta det för vad det är och samtidigt ha i åminne att det är stor spridning vad gäller vilka människorna är som finner ut i naturen och därmed vilken "gruppering" de kan placeras in i.

 

[HasseQ]

Jag har aldrig mött överklassen eller adeln ute på tur. Vandrar de på natten kanske? eller är de inkognito? Prins Carl Philip har jag dock mött, men inte på fjällvandring utan i skärgården i kajaken. Han och Soffan hälsade glatt och var som folk är mest.

Coolt. Du bjöd väl på lite whiskey ?

 

[nilssa]

Jo visst är det lätt gjort att blanda ihop begreppen vandring och fjällvandring. Jag gör det själv och är medveten om det, samtidigt skäms jag inte så jättemycket. Om man med vandring menar en längre tur på några dagar och inte bara en dagstur så är det fjällen som lockar de allra flesta. Det är sällan man möter långvandrare i skogen faktiskt, utan det är hundfolket, svampplockare, och folk som bara tar en sväng. Tröskeln för att göra det i Sverige är ju extremt låg för vi har många fina områden, men inte så vidsträckta att det lockar med långtur. Då får man vara beredd på att passera områden med granåker och det är inte särskilt kul.
Tillägg: inte meningen att snäva in diskussionen, den vanliga skogsturen har ett stort värde också, såklart.

 

[UteMats]

Den person i min närhet som jag vet mest är ute i skog och mark har "bara" grundskoleutbildning, men är hängiven jägare och äger skog. Samma med några andra i bekantskapen, det har nog inte bara med utbildning eller "klass" att göra om man är naturintresserad. Men för alla är det inte fjällvandring någon enstaka gång per år, utan kanske helt enkelt en vardag att man bor mer naturnära, har hund, gillar att plocka bär eller svamp, fiska, ...

Vad jag vill säga är naturintresse inte bara är att göra en enstaka vandring till Kebnekajses topp och visa upp det för omgivningen. Många kan ha utelivet i sin vardag, och gör inte någon sak av det.

Det är viktigt att skilja på vetenskapliga bevis och anekdotiska bevis. När en sociolog vill bevisa att fjällvandring används som klassmarkör av svensk medelklass så betyder ju det inte att alla i medelklassen fjällvandrar och att ingen från arbetar- eller överklass gör det. Anekdotiska bevis av den typ du anför motsäger inte det. Det gäller ju all vetenskap - du har säkert hört nån som berättar att hans farfar rökte 40 cigg om dagen och levde helt frisk till 98 års ålder. Det kan säkert vara sant, men är inget bevis för att rökning inte orsakar diverse sjukdomar.