Vad skall vi göra med fjällvärld?

Gillar de två senaste inläggen. Klokt skrivet.

Ser också tyvärr lite dystert på framtiden. Vindkraftsbolag vill naturligtvis bygga snurror där det blåser och lockar med guld & gröna skogor. Massor med jobb kommer att skapas. Fattiga inlandskommuner i norrland får ett svårt dilema. Valet står mellan att kortsiktigt casha in eller att stå upp och försvara den unika mark man sitter på och satsa på långsiktiga och hållbara näringar.

Sen har vi uranletarna. Där verkar det trots allt som många kommuner säger nej. Tack och lov. Så det finns hopp. Och denna tråd är som föregående talare ett bevis på att en del personer har kommit till insikt.

Tillväxt ja. 99,9% av alla företag jag ökad tillväxt. Men sen finns det de där 0,1% som har tänkt till. Man vill tjäna pengar och gå runt. Men inte till vilket pris som helst. Man tillverkar produkter med hög kvalité och lång livslängd. Det blir rejält dyra produkter men det finns kunder. Så även där finns hopp. Alla människor köper inte Rusta & Biltema:s skitprodukter.

Hur som helst en väldigt bra tråd. Hoppas den fortsätter...
 
Men att gå på led (speciellt kungsleden) är ju ett extremfall vad det gäller folkvimmel. När jag har varit ute på veckoturer, bland annat strax norr om Viterskalet, så har jag kanske träffat en eller två personer under hela veckan.

Självklart. Och när jag svängde av leden försvann ju folket, så klart. Men jag tror inte riktigt att det egentligen var relevant för min poäng, eller? Jag tror fortfarande att de allra flesta som vandrade där ville komma nära orörd natur, folktomhet och vildhet. Jag menar, hur många vandrar egentligen i fjällen för att "träffa folk"? Eller?
 
Fjällen erbjuder, resp. har möjlighet att erbjuda, annan rekreation än enbart orörd miljö.
Skidbestigningar, mountainbikeåkning, klättring m.m är aktiviteter som underlättas av ett visst mått av "stödjande turistisk infrastruktur".
Sedan handlar ju allt om avvägningar där ett "absolut rätt" inte finns utan var och en får ha sin egen, inte alltid rationellt grundade, uppfattning. Några exempel på vad jag tycker kring sådant som diskuterats i tråden:

Bättre väg till Storulvån: Ja
Väg vidare till Sylarna: Nej
Väg till Kebnekaise: Nja med lutande åt ja.
Lift till toppen av Keb: Självklart nej.
Vindkraftsverk i fjällen: Beror på var. Inte i Keb, Sarek eller Sylarna, men det finns ju många turistiskt ointressanta lågfjällsområden.
 
Fjällen erbjuder, resp. har möjlighet att erbjuda, annan rekreation än enbart orörd miljö.
Skidbestigningar, mountainbikeåkning, klättring m.m är aktiviteter som underlättas av ett visst mått av "stödjande turistisk infrastruktur".
Sedan handlar ju allt om avvägningar där ett "absolut rätt" inte finns utan var och en får ha sin egen, inte alltid rationellt grundade, uppfattning. Några exempel på vad jag tycker kring sådant som diskuterats i tråden:

Bättre väg till Storulvån: Ja
Väg vidare till Sylarna: Nej
Väg till Kebnekaise: Nja med lutande åt ja.
Lift till toppen av Keb: Självklart nej.
Vindkraftsverk i fjällen: Beror på var. Inte i Keb, Sarek eller Sylarna, men det finns ju många turistiskt ointressanta lågfjällsområden.

Håller inte med.
Bättre väg till Storulvån: Nja. Onödigt med asfalt. Grusväg duger gott.
Väg till Keb: Aldrig. Hur motiverar du det?
Vindkraft i fjällen: Aldrig. Inte ens i lågfjällsområden. Områden som idag anses ointressanta turistiskt kommer även dom om några år vara intressant eftersom orörd natur kommer att vara något unikt och exotiskt oavsett att det är fjäll eller stora skogsområden. Så låt de vara för kommande generationer.
 
Håller inte med.
Bättre väg till Storulvån: Nja. Onödigt med asfalt. Grusväg duger gott.
Väg till Keb: Aldrig. Hur motiverar du det?
Vindkraft i fjällen: Aldrig. Inte ens i lågfjällsområden. Områden som idag anses ointressanta turistiskt kommer även dom om några år vara intressant eftersom orörd natur kommer att vara något unikt och exotiskt oavsett att det är fjäll eller stora skogsområden. Så låt de vara för kommande generationer.

Har du nästan kört fast i lervällingen på väg till Storulvån i slutet av april så förstår du min uppfattning.

Beträffande väg till Keb. så tror jag att Keb mer och mer utvecklas till en tummelplats för "äventyrssporter" t.ex. skidbestigningar och avancerad bergsbestigning.
Dom som är intresserade av detta och har begränsat med tid till förfogande, är nog intresserade av att resan dit och tillbaka går så snabbt och enkelt som möjligt.

Slutligen, trots omsorgen om kommande generationer får man inte glömma bort omsorgen om vår egen.
 
Har du nästan kört fast i lervällingen på väg till Storulvån i slutet av april så förstår du min uppfattning.

Beträffande väg till Keb. så tror jag att Keb mer och mer utvecklas till en tummelplats för "äventyrssporter" t.ex. skidbestigningar och avancerad bergsbestigning.
Dom som är intresserade av detta och har begränsat med tid till förfogande, är nog intresserade av att resan dit och tillbaka går så snabbt och enkelt som möjligt.

Slutligen, trots omsorgen om kommande generationer får man inte glömma bort omsorgen om vår egen.

Låt dem åka till Norge, allt vissa "klättrare" gör om svenska fjäll är att gnälla att det är för löst..

Med vissa klättrare menar jag sådana som skyller på brist på tid, brist på väg, brist på fast fjäll, brist på resturanger, brist på utmaningar för att slippa göra som klätterpionjärerna.

Jag förstår om man åker helikopter till Kebnekaise turiststation om man har fysiska förhinder. Det har knappast "klättrarna"
 
MarcusN – heder åt dig! Du inger mig hopp om framtiden och om fjällens kvarlevnad.
Daniel likaså.

Med åren blir man äldre. Man tänker inte så mycket på det faktiskt eftersom insidan inte förändras speciellt mycket – man samlar bara på sig mer erfarenheter med åren. Utsidan (hm)
förändras betydligt mer och ibland undrar jag vad det är för en gammal gubbe som tittar på mig i spegeln. Men man får erfarenhet med åren, det är svårt att inte få det. Perspektiven djupnar, man ser orsak och verkan på ett annorlunda sätt än tidigare. Antalet kopplingspunkter har ökat. Referenspunkterna likaså. Man blir inte klokare med åren – men man lär sig använda hjärnan bättre – tillsammans med de erfarenheter man fått under livets gång.

Vissa saker vill jag att mina barn och barnbarn och andra kommande generationer skall få uppleva – bland annat fjällen, att kunna dricka vattnet direkt ur sjön eller i vilken jokk som helst, att höra lommens rop i skymningen, att se fjällrävsungar leka eller vakna av att de biter i ens stövel. Jag vill att de skall kunna höra tystnad någon gång i livet, total tystnad. Jag vill att de skall känna sig små när de står nere i dalen – och som Kungar när de står på en topp, andas in djupt och känna att detta, det är mina fjäll.

Jag vill att de skall kunna vandra med tält, lära känna känslan av total frihet (i alla fall så länge maten räcker), de kan gå vart de vill, stanna på en plats eller röra sig hela tiden – men att besluta själv, att vara självförsörjande – och att ta ansvar för sig själv. Det är ett arv jag en gång i tiden tog emot och som jag vill ge vidare till mina barn och som jag försökt förvalta så väl jag har kunnat. Jag är medveten om att jag lämnar ett arv som är i sämre skick än vad det var när jag fick det – men jag har i alla försökt att minska skadorna så mycket som möjligt under mitt liv.

Kanske är detta det absolut viktigaste de kan ärva från mig?

Vår generation kommer troligen att gå till historien som den ” giriga generationen”
eller kallas för ”fördärvargenetrationen” – och då menar jag de generationer som fötts och verkat från ca 1850 fram till skulle jag tro ca: 2050 – en tidsperiod av 200 år. Jag tror att den blir en alldeles egen tideräkning ungefär som Vendeltid och Vikingatid. Vi har haft 2 världskrig, hittat olja och förbrukat den, hittat malm i bergen och sprängt sönder bergen, hittat vattenkraftsmöjligheter och dämt upp nästan alla älvar och sjöar – osv.
Vi har utvecklat vår kultur allt mer tekniskt och vi har högst medvetet använt tekniska och ekonomiska landvinningar för att öka vår levnadsstandard rejält – men genom detta har vi också sugit ut landet vi bor i en hel del. Att spara saker till kommande generationer är inget framträdande drag i vår typ av kultur tycker jag nog man kan säga. Tyvärr.

Vi kanske skulle kunna ha gjort det hela annorlunda om vi tänkt oss för – och om vi inte enbart tänkt på oss själva här och nu.

Thomas
 
Perspektiven djupnar, man ser orsak och verkan på ett annorlunda sätt än tidigare. Antalet kopplingspunkter har ökat. Referenspunkterna likaså. Man blir inte klokare med åren – men man lär sig använda hjärnan bättre – tillsammans med de erfarenheter man fått under livets gång.


Thomas

demensen närmar sig med stormsteg, man blir trångsynt, svårare att lära och man slutar tänka flexibelt.. hjärnan ruttnar sakta till en grå geleklump..

myntet har två sidor..
 

avslutad210712

Gäst
Vore skoj att kolla hur många som idag åker helikopter till och från Kebnekaises fjällstation som har fysiska förhinder.

Efter att ha varit två svängar förbi Kebnekaise i sommar så funderar jag på hur många av de som var upp på Kebnekaise var det pga fjällintresse och hur många som var det pga en upplevelse som de lika gärna hade kunnat få någonstans annars och nu råkades det bara bli Kebnekaise. Gissar att väldigt stor del av de senare väldigt gärna vill ha asfalt ända fram till fjällstationen eller varför stanna där. Varför inte dra fram asfalt till Kaffedalen och sen en linbana därifrån. Hårddraget javiist men många skiter i vägen till toppen utan är enbart intresserade av just toppen så varför inte underlätta för dem. Och en restaurang på platån framför vore mumma. Eller kanske en linbana från fjällstationen och upp på toppen så kan man utnyttja den även på vintern till skidåkare.
 
... Hårddraget javiist men många skiter i vägen till toppen utan är enbart intresserade av just toppen så varför inte underlätta för dem. Och en restaurang på platån framför vore mumma. Eller kanske en linbana från fjällstationen och upp på toppen så kan man utnyttja den även på vintern till skidåkare.

Troll? Javisst, men jag nappar.

När ska i så fall bekvämligheterna sluta? Precis som edgepal skriver kommer det inte sluta bara vid väg fram till stationen. Små steg i taget. Och innan vi vet ordet av finns Skandinaviens högst belägna McDonald's på toppen. Och någonstans på vägen har allt gått förlorat. Berget har förlorat vad det en gång hade i form av naturupplevelse, utmaning och uppoffringen det krävde. Och även om man skulle kunna argumentera att man inte behöver använda vägen om man tycker så illa om den, eller linbanan, eller restaurangen, så förstör det för så många människor (för att inte tala om naturen). Man vandrar i fjällen för att komma bort ifrån allt det där. Naturen, den mer eller mindre orörda naturen, har en sällsam dragningskraft som skulle totalruineras inom kvadratmil om man på nätterna hörde dunket från Club Keb's dansgolv. Och denna "sällsamma dragningskraft", som så klart saknar monetärt värde i vårt nuvarande sätt att värdera saker i ekonomin, är kanske mer värt för fler (djur och växter inkluderat) än att få ska kunna äta sina hamburgare med en schysst utsikt. Jag vågar nog lova att så är fallet.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg