För mig är fjällen Samiskt kulturlandskap eftersom de bott och verkat där i tusentals år. Var man än är i fjällen finns spår av Samekulturen. Jag använde orden ”vildmark” och ”orörd natur” för att beskriva att området inte är exploaterat (nämnvärt) jämfört med övriga Sverige.
Men, vi skall väl inte fastna i detaljer för mycket. När jag läser tråden blir jag lite nedslagen. Det verkar som om en del vill fortsätta att ”nagga i kanterna”, rädda vissa områden på bekostnad av andra – och det är ju precis detta vi har gjort tidigare – och det har lett till att nu finns nästan ingenting finns kvar.
Jag tror att man måste tänka långsiktigt och se på helheten – inte att en väg underlättar transporterna, eller att tråkiga ”transportsräckor” bör försvinna. För vad är en tråkig transportsräcka? Någon annan kan ju tycka att alla vägar upp till topparna är tråkiga ”transportsträckor” – och dom kan har mera makt bakom sig än vad vi har. Så bygg vägar upp till topparna så att man snabbt kommer upp till utsikterna – och så naturligtvis vägar till foten av fjället…
Vi börjar, enligt min uppfattning, närma oss punkten för fjällens överlevnad i sitt nuvarande skick. Jag får allt mer uppfattningen att snart har vägar ätit sig in överallt. Finns vägar byggs annat också. Sedan är det kört för från dessa punkter byggs ännu fler vägar djupare in i fjällvärlden.
Väg till Aktse ser jag som en självklarhet inom 50 år – det tror jag inte att det går att stoppa. Frågan blir väl snarast om det går att stoppa att vägen från Akste byggs djupare in i Rapadalen, eller att en väg byggs till Sitojaure?
Grundproblemet är att man blir imponerad av vad man ser även idag – eftersom man inte vet hur det var tidigare. I grunden – man förstår helt enkelt inte hur illa det är ställt eftersom allt man ser är så vackert. Man inser inte att det man ser är de sista resterna av någonting som fanns tidigare. Med andra ord, fjällens skönhet blir troligen orsaken till fjällens död.
Thomas