Svenska fjällvärlden sträcker sig i princip längs nästan hela gränsen mot Norge och den är mer eller mindre sammanhängande och relativt lite, om vi ser på helheten, exploaterad. Inom vissa områden fruktansvärt mycket exploaterad. Det är den största sammanhängande relativt orörda fjällvärld som finns kvar i Europa.
Österrikes fjällvärld är, som du också beskriver, exploaterad, ganska hårt exploaterad om vi ser på helheten. Dalgångarna (inte alla naturligtvis) är ofta bebodda. Det finns stugor osv nästan överallt där man kan övernatta om man så önskar.
Thomas
Österrike nämnde jag inte alls. Jag har varit mycket lite där, mest i Osttirol och Vorarlbrg, där fr a Osttirol står för en "Sanfter Tourismus" i kontrast till Nordtirol som jag till stor del undvikit.
Jag vände mig mest mot överdriften i uttrycket "helt exploaterade". Den som har fantasi och kan läsa en karta hittar t ex i Graubünden oaser och, förstås, alpina utsikter som saknar motsvarighet i de nordiska fjällen. På en sådan vandring upplever man en avskildhet som iaf inte är självklar i fjällen (att gå utanför lederna kräver en del planering, bl a för att vara säker på att korsa bäckar och älvar).
Ännu mindre exploaterade är vissa delar av Sydalperna och Pyreneerna. Men en viktig skillnad är förstås att svenska fjällen är mer vidsträckta. På kontinenten tvingar topografin ned en under trädgränsen rätt ofta och där blir det krockar med civilisationen, i form av vägar. Bergen ligger mitt ibland allt annat.