Träna för att vandra

[Still Alive]

Man behöver ej vara så orolig för att det blir för jobbigt att gå på tur,största problemet är om man tror sig om mer än man sedan klarar och att riskerna ökar för olyckor om man går för långt varje dag om man ej motionerar regelbundet flera ggr V hemma.
Om man har öppen återresa och har någon dag extra som man kan vara borta från jobb eller skola ordnar sig allt bra,och att sakna mat någon dag gör som sagt inget för de flesta som ej är underviktiga vid start.
Jag har tid skrivit om Amöba problem och då blev det ca -8 kg på några dagar. Största problemet var där bokad återresa och ingen mobiltäckning för att kunna boka om och att en första dag var jag för sjuk att orka gå och fick då gå längre resterande dagar.
Jag ramlade en gång när jag fick bakvikt men räddades av ryggsäck från huvudskada pga fastnat med staven ,men nära bryta armen någon timme senare när jag skulle ta på mig ryggsäcken på grund av trassel med remmar.
Aldrig ramlar förr el senare och berodde troligen på lågt blodsocker pga för få kalorier.
Sedan får man räkna med effekten av fettförbränning, nämligen att det går åt mer syre att förbränna fett istället för kolhydrater fysikaliskt kallas det för oxidation som sker vid nedbrytning av din lagrade energi.
Du får minskat effektuttag per liter syre du andas och måste alltså andas snabbare för att ej få mjölksyra som känns som träningsvärk och därmed går man långsammare och får gå fler timmar om dagen när kolhydraterna du har med i packningen tar slut.
De som har lättviktspackning som idé kan ju dra ner till nästan noll gram mat om man klarar av att vara hungrig och har god fysik och van att klara stora ansträngningar utan gnäll.
Jag sett flera som springer i fjällen de senaste åren och köpte mat eller åt vid servering på stugor de sprang 2-3 gr det jag går per dag och var nog mindre jobbig och kanske roligare ?
Bilcamping kanske vore ett alt ist för vandring och springa längre utflykter från tältet istället för att plågas under stora lass.

Var var du när du fick amöbor i magen?

 

[Still Alive]

@hsp Det var flera intressanta saker du tog upp i inlägget.

Fettförbränning är någonting man kan lära sig att hantera. När kolhydraterna är "slut", så blir det mer fettförbränning, och om man känner en doft av aceton så har man hamnat i ett tillstånd av ketos, då fettförbränning sker. Inget farligt, men man kanske undrar varför det luktar aceton.
Om man kan hantera att det går lite långsammare så har man fettdepåer som räcker länge. Man blir lite slö i tanken, men kroppen mår för övrigt bra vid fettförbränning, förutsatt att man inte är diabetiker. Då behöver man ha koll på blodsockret.

Jag har ibland bara bokat resan upp, och bokar hemresan när jag närmare vet när jag vandrat klart. Kräver såklart mobiltäckning, och en laddad mobil. Jag har en powerbank till mobilen.

När det gäller olyckor, eller att höra av sig, har jag skaffat mig en Garmin InReach. Känns bra att kunna skicka ett meddelande att allt är ok samt att kunna komma i kontakt med sjukvård om man skulle göra sig så illa att man inte kan fortsätta vandra. Den funkar där det inte är vanlig mobiltäckning.

Är man trött så ökar risken för dåliga beslut. Jag märker det tydligt. Därför uppskattar jag alla tillfällen när man stannar och äter, eller bara stannar och tar en bild...eller 10 bilder...
Fotograferandet är en del av fjällvandringen och gör att det naturligt blir lite pauser. Tur att man inte har bråttom...

Jag har med klubben jag var med i tidigare sprungit mellan stugor. Första gången var år 2007, och då parkerade vi i Kläppen, sprang till Helags på dagen, och var uppe på toppen på eftermiddagen. Vi köpte kost och logi i de stugor/stationer vi var vid. Dagen därpå var det Sylarnas fjällstation och sista dagen var det Gåsenstugorna. Det blev ca 3 mil om dagen under 3 dagar, vilket funkade bra. I ryggsäckarna hade vi ombyte, regnkläder, varmare underställ, lite energi, hygienartiklar. Jag vill minnas att våra ryggsäckar vägde mellan 4-6 kg....min vägde nog 6 kg.
År 2008 cyklade vi mtb mellan stugorna, och det var en riktig utmaning. Då blev det Storulvåns fjällstation också. Vi utgick från Kläppen.
Nu har vi gjort det, och jag föredrar numera att bara vandra i fjällen.

Sista meningen var mest intressant, "plågas under stora lass".
Om man anser att det är en fysisk utmaning att vandra anser jag att ska försöka hantera det. Det går att göra flera olika saker för att man inte ska "plågas". En sak är att träna för att vandra. En annan att inte ha med sig onödiga saker. En tredje sak är att bära lite lättare saker. En fjärde är lite mer den mentala inställningen till vandring, vilket man kan prata mycket om.

Att bara ha enkelbiljett bokad ger en härlig frihetskänsla - tycker jag.

 

[hsp]

Jag har sållt min 95L säck och har ´stor´60L som kan bära max ca 24 kg men startar man med ca 20 kg blir det kanske en rolig tur istf start med 35 kg och knä problem på slutet.
Men det gäller att ej ´knö´ner saker då sträcks ofta sömmar och kan brista hade en Halti som fick gå i retur efter förra året nu Expeed som kanske håller bättre.
Jag har tränat regelbundet i 50 år och har andra förutsättningar i min ålder än de flesta men den tunga kamera utr som jag såg en Norrman ha förra året är förbi han gick med digital mellanformat i 100.000 kr klassen med ett objektiv.
Många fiskar och har bara lite potatispulver med som reserv mat kanske ca 1 kg utr sparar 10 kg mat om man är duktig fiskare.

 

[Totteman]

Att bara ha enkelbiljett bokad ger en härlig frihetskänsla - tycker jag.

Ja, verkligen. Någon dag hit eller dit...hem kommer man alltid...

 

[joanna]

Utan att veta mer än det du skriver så kan det göra skillnad om du inte tränar i ”mellanmjölksintensitet” hela tiden, utan kör på hårt, men kort…det brukar vara lösningen för att bli stark.
Kan utveckla det senare…

Vore kul om du ville utveckla detta...

(...) Som 55-åring, 56 år i morgon, så behöver jag träna och har de senaste åren insett att explosivitet och snabbhet hör till det förgångna.

...särskilt med tanke på detta. Jag har pga ledskador svårt att styrketräna med hög belastning, vilket jag både saknar och skulle behöva. Inte så mycket för just vandring, men väl för mer alpina turer, utförsåkning mm, som jag envisas att fortsätta med. Uthållighet i all ära, men snabbhet och explosivitet är starkt lustdrivande...

 

[Totteman]

Vore kul om du ville utveckla detta...

...särskilt med tanke på detta. Jag har pga ledskador svårt att styrketräna med hög belastning, vilket jag både saknar och skulle behöva. Inte så mycket för just vandring, men väl för mer alpina turer, utförsåkning mm, som jag envisas att fortsätta med. Uthållighet i all ära, men snabbhet och explosivitet är starkt lustdrivande...

Hmmm, nja, tråden spretar redan...nöjer mig med att diskutera filosofin med att vandringsträna. Ska jag säga någonting om hur man ska träna för att bli uthållig, stark eller explosiv, så kräver det troligen en ny tråd. Inte nu...

 

[joanna]

Hmmm, nja, tråden spretar redan...nöjer mig med att diskutera filosofin med att vandringsträna. Ska jag säga någonting om hur man ska träna för att bli uthållig, stark eller explosiv, så kräver det troligen en ny tråd. Inte nu...

Fattar! Fast evinrudes funderingar (och ditt svar) har ju relevans för trådens tema.

 

[Totteman]

Fattar! Fast evinrudes funderingar (och ditt svar) har ju relevans för trådens tema.

@joanna Det kan jag hålla med om. Tänker dock att jag nöjer mig med att säga att det är bra att träna på det man ska göra, dvs vandra med ryggsäck. Då kan man träna med ryggsäck.
Om jag ska säga någonting om att bli starkare så säger jag att det är bra att träna i kuperad terräng, exempelvis stigar i skogen. Uppåt och nedåt.
Tror jag nöjer mig med det faktiskt.

Ska man prata om periodisering av träning och olika belastningszoner (puls, och tid) så får det bli någon annanstans.

Jag vet inte om jag tillför så mycket mer nu. Jag har beskrivit hur jag tänker och tränar.

 

[evinrude]

Träning och förberedelse spelar så klart roll. Men jag tycker mig i alla fall ha märkt att olika människor har olika lätt för att vandra med ryggsäck. Jag känner en man i 65-årsåldern som inte tränar utöver hundpromenader, och han kan utan problem kränga på sig 25 kilo och gå två mil om dagen. Och jag minns ett par i 80-årsåldern som jag mötte i fjällen, båda hade ben tunna som sugrör, men de knallade på med jätteryggsäckar och gott humör. Så det kanske finns någon faktor X som gör att vissa har lättare för att bära tungt. Frågan är om denna faktor X går att erövra på något sätt, eller om det är något vissa föds med? I så fall får vi andra bara träna och förbereda oss så gott vi kan och acceptera att det kommer att gå lite trögare...

 

[Elvah]

"Att träna" inför en fjälltur borde betyda mer än att träna fysiskt. Navigera och läsa kartor behöver många träna jättemycket på, träna på såromläggning kan va bra, träna på steglängden, träna på att packa ryggsäcken, träna på att behålla lugnet när tåget är 4 h sent och man missar anslutningsbussen, träna på att resa sitt tält, hantera sitt kök m.m. ...Träna på att hantera hungerkänslor kan också va bra så man inte tappar gnistan bara för att magen kurrar lite.

För mig är det tre delar som är nödvändiga inför en vandring:

1. Turplanering och research om platsen
2. Förberedelser av utrustning och mat
3. Fysisk och mental form

Det går att sätta ribban för de tre väldigt olika beroende på typ av tur, allt ifrån helimproviserat till millimeterförberedelser. Men låt oss säga en veckolång tur utanför leder, då vill jag ha alla tre på en hög nivå.

Jag är ingen gymmänniska men har hittat motivationen just genom att se vinsterna. Höst och vinter tränar jag benen för att slalomåkningen ska bli behaglig, och vår och sommar tränar jag benen och särskilt också konditionen, för att det gör fjällturen så mycket behagligare. (Jag brukar värma upp med lite rodd ibland och ibland växlar jag med lite överkroppsstyrka också, men överkropen är sekundär och mest för att jag jobbar vid datorn så kan må bra av det någon gång...)

Just nu sitter jag på träningscykeln och kommer nog hinna trampa 2 mil innan det här inlägget är klart. 😅 Det är inte det roligaste jag vet att trampa, men man kan ju göra fjällvandringsrelaterade saker, så blir man samtidigt påmind om varför man gör det, och det känns ok. I år har jag utöver Utsidaninlägg även bl a researchat och shoppat friluftsprylar mellan styrkeseten.

Ett par veckor innan fjällturen går jag extra mycket i kängorna. Tycker jag kan känna av lite andra småmuskler typ benhinnorna, just när jag går lite längre i kängor, så det kan vara bra att ha väckt dem lite. Annars går jag inte något särskilt med ryggsäck, det tycker jag inte behövs. Ben och flås!

 

[joanna]

Träning och förberedelse spelar så klart roll. Men jag tycker mig i alla fall ha märkt att olika människor har olika lätt för att vandra med ryggsäck. Jag känner en man i 65-årsåldern som inte tränar utöver hundpromenader, och han kan utan problem kränga på sig 25 kilo och gå två mil om dagen. Och jag minns ett par i 80-årsåldern som jag mötte i fjällen, båda hade ben tunna som sugrör, men de knallade på med jätteryggsäckar och gott humör. Så det kanske finns någon faktor X som gör att vissa har lättare för att bära tungt. Frågan är om denna faktor X går att erövra på något sätt, eller om det är något vissa föds med? I så fall får vi andra bara träna och förbereda oss så gott vi kan och acceptera att det kommer att gå lite trögare...

Vi lever ju rätt konstiga liv och våra ryggar blir därefter. Ämnet har varit uppe förr, och jag skrev då en liten fundering om detta med "J-rygg":

Vi inte bara har slutat använda våra kroppar så som evolutionen selekterat fram dem för. De sittmöbler och skodon vår kultur lyckats frambringa måste vara ett historiskt rekord i kroppsfientlighet och uppenbart lika förödande för kroppshållningen.
(...)
Har man ändå turen att födas med och, mot alla odds, till vuxen ålder behålla sin J-rygg, känns huvudbärandet naturligt - men även ryggsäcksbärandet blir mer balanserat. Med rätt designad ryggsäck (exempel: den s-formade ramen på gamla Haglöfs Alaska, Osprey Exos m fl) bär jag i princip hela ryggsäcksvikten stående på svanken, utan att behöva luta mig framåt eller dra till med axelremmar.

Jag misstänker att detta är X-faktorn, eller i varje fall en av dem. Och kanske den som fick mig, en svankig "J-ryggare" som tillbringat hela mitt yrkesliv spikrak på en rygglös snurrpall, att aningslöst undra varför man vill/behöver träna på att bära ryggsäck.

 

[Karolina P]

Träning och förberedelse spelar så klart roll. Men jag tycker mig i alla fall ha märkt att olika människor har olika lätt för att vandra med ryggsäck…Så det kanske finns någon faktor X som gör att vissa har lättare för att bära tungt. Frågan är om denna faktor X går att erövra på något sätt, eller om det är något vissa föds med? I så fall får vi andra bara träna och förbereda oss så gott vi kan och acceptera att det kommer att gå lite trögare...

Jag är fullständigt kass på att springa, avskyr det men klarar väl ”milen” under timmen. Däremot verkar jag kunna gå ”nästan hur långt som helst” med ganska så tung ryggsäck. Och jag kan inte påstå att jag någonsin tränat för detta. Jag packar min ryggsäck full och drar i väg med barnen utan att ägna en tanke på att träna innan. Jag tyckte att tråden var lite konstig i början, vadå ”träna”?! Men jag förstår ju att vi alla är olika…och jag tror nog att jag så småningom kommer att behöva ”träna för att vidmakthålla” min vandringsförmåga… Så tack för alla tips i den här tråden!

//Karolina som häromdagen provvandrade den nyinköpta ryggsäcken med ca 17kg packning i 10km utan att fundera innan, men som skulle kunna elda upp löparskorna för att slippa behöva springa två kilometer 😂