Träna för att vandra

[avslutat_medlemskap_20-11-23]

"Att träna" inför en fjälltur borde betyda mer än att träna fysiskt. Navigera och läsa kartor behöver många träna jättemycket på, träna på såromläggning kan va bra, träna på steglängden, träna på att packa ryggsäcken, träna på att behålla lugnet när tåget är 4 h sent och man missar anslutningsbussen, träna på att resa sitt tält, hantera sitt kök m.m. ...Träna på att hantera hungerkänslor kan också va bra så man inte tappar gnistan bara för att magen kurrar lite.

 

[Totteman]

"Att träna" inför en fjälltur borde betyda mer än att träna fysiskt. Navigera och läsa kartor behöver många träna jättemycket på, träna på såromläggning kan va bra, träna på steglängden, träna på att packa ryggsäcken, träna på att behålla lugnet när tåget är 4 h sent och man missar anslutningsbussen, träna på att resa sitt tält, hantera sitt kök m.m. ...Träna på att hantera hungerkänslor kan också va bra så man inte tappar gnistan bara för att magen kurrar lite.

Ovan kommentar berör flera intressanta saker, såsom riskhantering. Jag som vandrar själv ibland gör såklart riskbedömningar hela tiden. Kartan är min bästa kompis tillsammans med kompassen, och ger en fin överblick över det jag ser runtomkring mig.
Träning, javisst…innehåller många olika saker även om jag i trådens början var inne på att orka vandra dag efter dag och hur jag ser på det.
Jag kommer att vara stark som en oxe när jag ska vandra, och kan ta mig an lagom många km och väldigt många höjdmeter utan problem. Därför tränar jag med ryggsäck.

 

[joanna]

Ok, lite mer OT.

@joanna Jag fryser i princip aldrig, och har nog lärt kroppen under 40 år att använda fett som bränsle...har hållit/håller på med långdistansutövning och är ganska envis...jag kan köra på. Det är klart att man kan bli lite dum i huvudet om man inte tankar energi under en dag, men detta är extremt sällsynt. Jag värnar om mina matpauser och petar i mig energi under dagen.

Jag tycker att det ska bli intressant att följa min "viktutveckling" från före vandringen till efter vandringen...och jag ska noga anteckna min matkomposition för vandringen. Det blir lite kul

Jag har kommit fram till lite mer i torrvikt per dag än du. Ska mäta detta till årets vandring. Jag har sällan problem att äta vilket är bra. Jag kan trycka i mig det ena och det andra.

177 cm, 92 kg. Har en liten airbag, och midjemåttet borde bli mindre efter vandringen. Jag vill trycka på att jag inte vandrar för att gå ned i vikt. Jag är alltid mätt efter en måltid. Jag äter tillräckligt för att bli mätt, annat vore dumt.

Jag kanske är energieffektiv när jag vandrar, men är framför allt envis.

OT mat/energi (forts)
Jag är egentligen den sista som borde ta upp just detta, för jag är helt oberörd om jag glömmer äta i ett par dygn. Går tydligen helt smärtfritt över till fettförbränning och blir bara piggare av fasta (upptäckte det när vi jobbade dygnet runt inför deadlines )

Men jag inser att alla inte funkar på det viset, och vi har haft minst sagt "livliga" diskussioner om det på Utsidans forum. Jag känner själv folk som behöver äta varannan timme för att inte svimma, och tunnisar som helst inte ska bli ännu tunnare.

I längden får ju in- och ut-posterna jämna ut sig om man inte vill gå ner i vikt, men för en frisk normalviktig person är det ju inget problem att tappa några kilon under en vandring. Det är liksom i det syftet vi bär på lite krisförråd .

Jag hade alltså själv mått hur bra som helst på 2000 kcal/dag (eller mindre), men blev ändå nyfiken å de mer "normalas" vägnar.

 

[joanna]

Tillbaka till trådens huvudspår. Det jag med stigande ålder verkligen märker har blivit en färskvara, är faktiskt balanssinnet, och i andra hand proprioceptionen. De förfaller skrämmande snabbt och måste "kickas igång" efter bara några dagars inaktivitet. Samt faktiskt varje morgon på vandringen, det tar en stund innan "danskänslan" och friheten infinner sig.

De förmågorna känns otroligt viktiga att ha med sig på åtminstone den sortens vandringar jag gillar.

Min helt ovetenskapliga men bestämda känsla är att jag får bättre träning på detta genom att springa (i lite komplicerad terräng), än att gå, med eller utan ryggsäck (i samma terräng). Vad säger ni som är proffs på detta?

 

[madchicken]

OT mat/energi (forts)
Jag är egentligen den sista som borde ta upp just detta, för jag är helt oberörd om jag glömmer äta i ett par dygn. Går tydligen helt smärtfritt över till fettförbränning och blir bara piggare av fasta (upptäckte det när vi jobbade dygnet runt inför deadlines )

Kul att höra. Jag är likadan, går nästan igång lite på att inte äta, att känna hur kroppen och knoppen ändå klarar sig utmärkt. Men förstår att alla inte kan vara likadana, såklart. Denna egenskap var bra när någon förklarade periodisk fasta och autofagi, så det hoppas jag fortsätta köra framöver i många år, inte nödvändigtvis på fjällvandringsturerna dock .

 

[Still Alive]

Ok, jag kan kommentera detta med viktnedgång.
1 g fett ger ca 9 kcal.
1000 g fett, dvs 1 kg ger ca 9000 kcal
Om jag går ned 2 kg, och allt är fett, så är det alltså ca 18 000 kcal från kroppshyddan som använts.
Jag har inte kollat detta med viktnedgång så noga och min kompis gick förra året ned betydligt mer än 1-2 kg...jag vet att jag åt mer om dagarna än vad han gjorde
Jag kanske underdrev min viktnedgång, och ska väga mig sista veckan innan vandringen, och när jag kommit hem igen.

2000 kcal om dagen blir det ungefär. Ca 500 kcal per måltid samt allt snacks. Ska få upp det till 600 kcal per måltid.

Mycket intressant att läsa. För mig är en 500 kcal-måltid ett mellanmål. En "riktig" måltid för mig är 1.000 - 1.500 kcal. Jag har också mycket svårt för att gå upp i vikt. På en vandring tappade jag 7 kg i vikt. Det tog mig ett år ( jag skämtar inte! ) att återta de 7 kg. För mig får en vandring gärna vara tuff när det gäller graden av ansträngning, men jag tycker inte om att vara hungrig.

 

[Totteman]

OT mat/energi (forts)
Jag är egentligen den sista som borde ta upp just detta, för jag är helt oberörd om jag glömmer äta i ett par dygn. Går tydligen helt smärtfritt över till fettförbränning och blir bara piggare av fasta (upptäckte det när vi jobbade dygnet runt inför deadlines )

@joanna Att man glömmer att äta i ett par dygn anser jag vara ganska exceptionellt och tar diskussionen till en helt annan nivå, och jag väljer att inte alls kommentera det mer än så.

 

[Totteman]

Eftersom jag alltid har hållit på med aktiviteter som tar lite tid, såsom löpning, cykling och fjällvandring har jag botaniserat i kost, energi och träning sedan 80-talet. Jag har kolhydratladdat enligt Kungsörnens skrift "Uppladdningen" som var den som gällde på den tiden.
Med tiden har energiintagsrekommendationerna färändrats fullständigt och för lågintensiva aktiviteter har det ofta rekommenderats att ha en hög andel fett i det mat petar i sig. Kroppen lär sig också att använda mer fett som bränsle, om man tränar lågintensivt. Jag har provat att tömma kolhydratdepåerna på träning och det är tydligt när de är "slut". Den berömda väggen känner många igen.

Med tiden har i alla fall jag kommit underfund med hur min kropp fungerar och jag har kommit fram till att vandringsträningen för mig ska vara att träna med ryggsäck, om jag återgår till det jag egentligen tänkte prata om i denna tråd.

I år har jag börjat på 10 kg och är nu uppe på 13 kg. Nästa vecka blir det 16 kg...vet inte vilken dag jag lägger i mer vikt i ryggsäcken. Jag börjar inte min träning från noll, utan har ett bra utgångsläge från början. Jag har cyklat mycket under vår och sommar och har promenerat en del (ger inte så mycket träning/styrka egentligen).

Som 55-åring, 56 år i morgon, så behöver jag träna och har de senaste åren insett att explosivitet och snabbhet hör till det förgångna. Det stör inte mig någonting, då jag vet att jag orkar hålla på länge. Uthålligheten är det inga problem med. Jag behöver dock träna.

Som jag sade tidigare: Det man tränar blir man bra på.

 

[evinrude]

Jag börjar tro att jag är ett hopplöst fall... Jag tränar mycket i vardagen, i princip varje dag. Löpning, styrketräning, simning och klättring. Jag går mycket till vardags och ofta med lätt ryggsäck. Inför varje vandring tränar jag på att vandra med ryggsäck och ökar vikt och marschlängd enligt schema. Men jag har aldrig blivit "bra" på att vandra. Jag har som mest gått med 15 kilo i ryggsäcken i sex dagar. Jag blir snabbt jättetrött, mitt tempo är lågt och jag orkar inte särskilt långa dagsetapper. Jag har läst i den här tråden i hopp om tips, men det verkar som att jag redan gör allt man ska. Men jag längtar efter att göra längre vandringar där jag skulle behöva göra längre dagsetapper och bära mer mat. Är det en ouppnåelig dröm?

(Kan tillägga att jag på flera sätt är världens sämsta friluftsmänniska. Jag tål varken kyla eller värme, överreagerar på myggbett, blir orkeslös om jag äter för lite och sover oftast ganska dåligt i tält. Ändå envisas jag med att ge mig ut i naturen...)

 

[Totteman]

Jag börjar tro att jag är ett hopplöst fall... Jag tränar mycket i vardagen, i princip varje dag. Löpning, styrketräning, simning och klättring. Jag går mycket till vardags och ofta med lätt ryggsäck. Inför varje vandring tränar jag på att vandra med ryggsäck och ökar vikt och marschlängd enligt schema. Men jag har aldrig blivit "bra" på att vandra. Jag har som mest gått med 15 kilo i ryggsäcken i sex dagar. Jag blir snabbt jättetrött, mitt tempo är lågt och jag orkar inte särskilt långa dagsetapper. Jag har läst i den här tråden i hopp om tips, men det verkar som att jag redan gör allt man ska. Men jag längtar efter att göra längre vandringar där jag skulle behöva göra längre dagsetapper och bära mer mat. Är det en ouppnåelig dröm?

(Kan tillägga att jag på flera sätt är världens sämsta friluftsmänniska. Jag tål varken kyla eller värme, överreagerar på myggbett, blir orkeslös om jag äter för lite och sover oftast ganska dåligt i tält. Ändå envisas jag med att ge mig ut i naturen...)

Utan att veta mer än det du skriver så kan det göra skillnad om du inte tränar i ”mellanmjölksintensitet” hela tiden, utan kör på hårt, men kort…det brukar vara lösningen för att bli stark.
Kan utveckla det senare…

 

[hsp]

Man behöver ej vara så orolig för att det blir för jobbigt att gå på tur,största problemet är om man tror sig om mer än man sedan klarar och att riskerna ökar för olyckor om man går för långt varje dag om man ej motionerar regelbundet flera ggr V hemma.
Om man har öppen återresa och har någon dag extra som man kan vara borta från jobb eller skola ordnar sig allt bra,och att sakna mat någon dag gör som sagt inget för de flesta som ej är underviktiga vid start.
Jag har tid skrivit om Amöba problem och då blev det ca -8 kg på några dagar. Största problemet var där bokad återresa och ingen mobiltäckning för att kunna boka om och att en första dag var jag för sjuk att orka gå och fick då gå längre resterande dagar.
Jag ramlade en gång när jag fick bakvikt men räddades av ryggsäck från huvudskada pga fastnat med staven ,men nära bryta armen någon timme senare när jag skulle ta på mig ryggsäcken på grund av trassel med remmar.
Aldrig ramlar förr el senare och berodde troligen på lågt blodsocker pga för få kalorier.
Sedan får man räkna med effekten av fettförbränning, nämligen att det går åt mer syre att förbränna fett istället för kolhydrater fysikaliskt kallas det för oxidation som sker vid nedbrytning av din lagrade energi.
Du får minskat effektuttag per liter syre du andas och måste alltså andas snabbare för att ej få mjölksyra som känns som träningsvärk och därmed går man långsammare och får gå fler timmar om dagen när kolhydraterna du har med i packningen tar slut.
De som har lättviktspackning som idé kan ju dra ner till nästan noll gram mat om man klarar av att vara hungrig och har god fysik och van att klara stora ansträngningar utan gnäll.
Jag sett flera som springer i fjällen de senaste åren och köpte mat eller åt vid servering på stugor de sprang 2-3 gr det jag går per dag och var nog mindre jobbig och kanske roligare ?
Bilcamping kanske vore ett alt ist för vandring och springa längre utflykter från tältet istället för att plågas under stora lass.

 

[Totteman]

Man behöver ej vara så orolig för att det blir för jobbigt att gå på tur,största problemet är om man tror sig om mer än man sedan klarar och att riskerna ökar för olyckor om man går för långt varje dag om man ej motionerar regelbundet flera ggr V hemma.
Om man har öppen återresa och har någon dag extra som man kan vara borta från jobb eller skola ordnar sig allt bra,och att sakna mat någon dag gör som sagt inget för de flesta som ej är underviktiga vid start.
Jag har tid skrivit om Amöba problem och då blev det ca -8 kg på några dagar. Största problemet var där bokad återresa och ingen mobiltäckning för att kunna boka om och att en första dag var jag för sjuk att orka gå och fick då gå längre resterande dagar.
Jag ramlade en gång när jag fick bakvikt men räddades av ryggsäck från huvudskada pga fastnat med staven ,men nära bryta armen någon timme senare när jag skulle ta på mig ryggsäcken på grund av trassel med remmar.
Aldrig ramlar förr el senare och berodde troligen på lågt blodsocker pga för få kalorier.
Sedan får man räkna med effekten av fettförbränning, nämligen att det går åt mer syre att förbränna fett istället för kolhydrater fysikaliskt kallas det för oxidation som sker vid nedbrytning av din lagrade energi.
Du får minskat effektuttag per liter syre du andas och måste alltså andas snabbare för att ej få mjölksyra som känns som träningsvärk och därmed går man långsammare och får gå fler timmar om dagen när kolhydraterna du har med i packningen tar slut.
De som har lättviktspackning som idé kan ju dra ner till nästan noll gram mat om man klarar av att vara hungrig och har god fysik och van att klara stora ansträngningar utan gnäll.
Jag sett flera som springer i fjällen de senaste åren och köpte mat eller åt vid servering på stugor de sprang 2-3 gr det jag går per dag och var nog mindre jobbig och kanske roligare ?
Bilcamping kanske vore ett alt ist för vandring och springa längre utflykter från tältet istället för att plågas under stora lass.

@hsp Det var flera intressanta saker du tog upp i inlägget.

Fettförbränning är någonting man kan lära sig att hantera. När kolhydraterna är "slut", så blir det mer fettförbränning, och om man känner en doft av aceton så har man hamnat i ett tillstånd av ketos, då fettförbränning sker. Inget farligt, men man kanske undrar varför det luktar aceton.
Om man kan hantera att det går lite långsammare så har man fettdepåer som räcker länge. Man blir lite slö i tanken, men kroppen mår för övrigt bra vid fettförbränning, förutsatt att man inte är diabetiker. Då behöver man ha koll på blodsockret.

Jag har ibland bara bokat resan upp, och bokar hemresan när jag närmare vet när jag vandrat klart. Kräver såklart mobiltäckning, och en laddad mobil. Jag har en powerbank till mobilen.

När det gäller olyckor, eller att höra av sig, har jag skaffat mig en Garmin InReach. Känns bra att kunna skicka ett meddelande att allt är ok samt att kunna komma i kontakt med sjukvård om man skulle göra sig så illa att man inte kan fortsätta vandra. Den funkar där det inte är vanlig mobiltäckning.

Är man trött så ökar risken för dåliga beslut. Jag märker det tydligt. Därför uppskattar jag alla tillfällen när man stannar och äter, eller bara stannar och tar en bild...eller 10 bilder...
Fotograferandet är en del av fjällvandringen och gör att det naturligt blir lite pauser. Tur att man inte har bråttom...

Jag har med klubben jag var med i tidigare sprungit mellan stugor. Första gången var år 2007, och då parkerade vi i Kläppen, sprang till Helags på dagen, och var uppe på toppen på eftermiddagen. Vi köpte kost och logi i de stugor/stationer vi var vid. Dagen därpå var det Sylarnas fjällstation och sista dagen var det Gåsenstugorna. Det blev ca 3 mil om dagen under 3 dagar, vilket funkade bra. I ryggsäckarna hade vi ombyte, regnkläder, varmare underställ, lite energi, hygienartiklar. Jag vill minnas att våra ryggsäckar vägde mellan 4-6 kg....min vägde nog 6 kg.
År 2008 cyklade vi mtb mellan stugorna, och det var en riktig utmaning. Då blev det Storulvåns fjällstation också. Vi utgick från Kläppen.
Nu har vi gjort det, och jag föredrar numera att bara vandra i fjällen.

Sista meningen var mest intressant, "plågas under stora lass".
Om man anser att det är en fysisk utmaning att vandra anser jag att ska försöka hantera det. Det går att göra flera olika saker för att man inte ska "plågas". En sak är att träna för att vandra. En annan att inte ha med sig onödiga saker. En tredje sak är att bära lite lättare saker. En fjärde är lite mer den mentala inställningen till vandring, vilket man kan prata mycket om.