Svensk död i Himalaya

[achtminus]

Varför det? Går det att upprätthålla en civilisation om många delar en sådan övertygelse?

Nej. Som man säger: "slavery gets shit done"

 

[Duracellkaninen]

Bra jämförelse

Det är 25.8% chans att dö på K2.

Du har större chans att överleva Rysk roulett.

http://www.adventurestats.com/tables/k2routes.shtml

Först - visst är det tråkigt att se att någon (klättrare) förolyckats.

Och visst kan det riktas kritik mot att ovanstående statistik inte visar dödsfall i förhållande till de som reser dit och försöker komma upp. Men de flesta av oss jämställer väl ändå "att lyckas" med en bestigning? Följdaktligen är ju faktiskt jämförelsen med rysk roulett mycket bra (det är säkert åtskilliga som ångrar sig innan de trycker av och det räknas ju inte in i statistiken 1 av 6.....).

Det riktigt intressanta statistiskt sett är ju om man nöjer sig med en svår Himalayabestigning (en rysk roulette) eller inte. Gör man det inte bär det fort utför!

I fallet rysk roulette så har man 83,3% att överleva ett spel, 69,44% att klara två spel och 57,8% att klara ett tredje spel. Att komma upp och ned för K2 är 74,3% och skall du sedan klara Everest också blir det 69,0% - vilket är några tiondels procent sämre än att spela rysk roulette två gånger! K2 har ju rykte om sig att vara värst och Everest hör väl till de lättaste nu för tiden, så en gissning är att tar vi fram statistik för fler 8000 m berg så hamnar vi i samma region som rysk roulette.

Gör man sin matematikläxa så är det alltså ingen vidare idé att klättra den typen av berg - i synnerhet inte att göra det flera gånger. Följdaktligen kanske vi inte skall beklaga, utan konstatera att han valde det liv han valde - händelserikt men kort.

 

[Anders V]

Först - visst är det tråkigt att se att någon (klättrare) förolyckats.

Och visst kan det riktas kritik mot att ovanstående statistik inte visar dödsfall i förhållande till de som reser dit och försöker komma upp. Men de flesta av oss jämställer väl ändå "att lyckas" med en bestigning? Följdaktligen är ju faktiskt jämförelsen med rysk roulett mycket bra (det är säkert åtskilliga som ångrar sig innan de trycker av och det räknas ju inte in i statistiken 1 av 6.....).

Det riktigt intressanta statistiskt sett är ju om man nöjer sig med en svår Himalayabestigning (en rysk roulette) eller inte. Gör man det inte bär det fort utför!

I fallet rysk roulette så har man 83,3% att överleva ett spel, 69,44% att klara två spel och 57,8% att klara ett tredje spel. Att komma upp och ned för K2 är 74,3% och skall du sedan klara Everest också blir det 69,0% - vilket är några tiondels procent sämre än att spela rysk roulette två gånger! K2 har ju rykte om sig att vara värst och Everest hör väl till de lättaste nu för tiden, så en gissning är att tar vi fram statistik för fler 8000 m berg så hamnar vi i samma region som rysk roulette.

Gör man sin matematikläxa så är det alltså ingen vidare idé att klättra den typen av berg - i synnerhet inte att göra det flera gånger. Följdaktligen kanske vi inte skall beklaga, utan konstatera att han valde det liv han valde - händelserikt men kort.

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Vad man jämför är antalet döda i förhållande till antalet lyckade bestigningar. För det första är de omkomna totalt, dvs även från de som aldrig kom upp och för det andra framgår inte om de som dött på vägen ner räknas som lyckade bestigningar. Man kan med denna data inte jämföra med rysk roulette. Det är ett mått som endast kan användas för att jämföra berg med varandra. En hög siffra anger att det är ett svårt berg med många döda, men metoden har problem.
Anta att vi har ett berg där verkligt många försöker men mycket få kommer upp. På vägen dör ett antal personer. De behöver inte vara så många, men berget får en grym kvot, trots att nästan alla överlever men avbryter av andra skäl. Samtidigt jämförs kvoter på olika populära berg. På en topp som få försöker sig på räcker det med ett antal döda för att kvoten skall raka i höjden, men på ett populärt berg (t ex Mt Blanc, värdens i antal dödligaste) är varje dödsfall en liten skillnad. Det gäller att hålla tungan rätt i mun med statistik.

Detta tycker jag dock är en sidodiskussion. Tycker det räcker med att konstatera att olyckor händer även den mest försiktige, att Fredrik dog när han verkligen levde det liv han ville och skänka en tanke till hans anhöriga. Kan tycka att det är lite sensationsjournalistik när man varje gång en klättrare omkommer slår upp det stort och utmålar just alpinism som JÄTTEFARLIGT. Visst finns det risker, men man ifrågasätter inte alla andra risker folk tar. När får vi se rubriken: Berusad svartklädd nattvandrare utan reflexer påkörd? Annat än liten notis? Eller soffliggande tv-tittare dog av leda...

Innekatter lever längre.

 

[fraewu]

Varför det? Går det att upprätthålla en civilisation om många delar en sådan övertygelse?

Taget ur sitt sammanhang så nej. Det går inte om alla gör som de vill. Det är därför som vi har lagar.
I DET här fallet så gällde det huruvida man kan skylla det att en äventyrare död under en expedition på personen själv. I så mån i att människor söker kickar genom extremsport, det är inte förbjudet. Om det är så man vill leva sitt liv så är det helt okej, vore det olagligt så är det inte det.
Det är inte okej att plocka orkidéer i en regnskog för att man vill det om blomman är skyddad av CITES, vilket den sannolikt är. Det är en lång diskussion och för någon annan gång.

 

[vortex]

Tack

Det gör så ont. Det är så obegripligt. När jag försöker förstå fladdrar mina minnen av dig förbi. Som en film spelas de upp i mitt huvud. Filmerna får mig att le. Jag ser dig köra bar-bungy i Addes stuga och få shortsen fyllda med blött gräs. Jag ser dig äta ett halvt kilo snabbmakaroner utan att tugga. Jag ser när du och jag åkte Pas de Chevre i 30 cm nyfallen kallsnö. Sedan inser jag att det är slut nu. Det blir inga fler minnen. Och då gör det lika ont igen.

Tack för alla fantastiska minnen.

/Jonas B

 

[Duracellkaninen]

Ja och nej

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Vad man jämför är antalet döda i förhållande till antalet lyckade bestigningar. För det första är de omkomna totalt, dvs även från de som aldrig kom upp och för det andra framgår inte om de som dött på vägen ner räknas som lyckade bestigningar. Man kan med denna data inte jämföra med rysk roulette. Det är ett mått som endast kan användas för att jämföra berg med varandra. En hög siffra anger att det är ett svårt berg med många döda, men metoden har problem.
Anta att vi har ett berg där verkligt många försöker men mycket få kommer upp. På vägen dör ett antal personer. De behöver inte vara så många, men berget får en grym kvot, trots att nästan alla överlever men avbryter av andra skäl. Samtidigt jämförs kvoter på olika populära berg. På en topp som få försöker sig på räcker det med ett antal döda för att kvoten skall raka i höjden, men på ett populärt berg (t ex Mt Blanc, värdens i antal dödligaste) är varje dödsfall en liten skillnad. Det gäller att hålla tungan rätt i mun med statistik.

Detta tycker jag dock är en sidodiskussion. Tycker det räcker med att konstatera att olyckor händer även den mest försiktige, att Fredrik dog när han verkligen levde det liv han ville och skänka en tanke till hans anhöriga. Kan tycka att det är lite sensationsjournalistik när man varje gång en klättrare omkommer slår upp det stort och utmålar just alpinism som JÄTTEFARLIGT. Visst finns det risker, men man ifrågasätter inte alla andra risker folk tar. När får vi se rubriken: Berusad svartklädd nattvandrare utan reflexer påkörd? Annat än liten notis? Eller soffliggande tv-tittare dog av leda...

Innekatter lever längre.

Den statistik som hemsidan presenterar är av lite olika kvalitet. Beträffande Everest kan du hitta både Attempts, Success, Fatalaties och Summiteer Fatalaties. Beträffande K2 så har jag bara hittat Summits och Fatalaties. Huruvida de räknar en summit som resulterat i death på nedvägen framgår inte, men av Everest framgår att de i det fallet inte kräver att man kommer upp och ned levande för att ha gjort en summit. Du hittar också General Annual Death Rate att jämföra med.

Du får inga sponsorer på att göra mängder med försök men aldrig nå toppen. Det är också toppen som klättrare räknar. Vem räknar det som en resa till Kanarieholmarna om man stannade i Göteborg??! Därför är det i högsta grad relevant att ha just det som jämförelsetal.

Både Everest och K2 har för många bestigningar för att några få döda skall ge grymma kvoter.

Visst kan man bolla lite med siffrorna, men hur man än vänder och vrider så går det inte att bortförklara att klättra den här typen av berg har en helt annan risknivå än att leva ett Svensson-liv. Därför är det omöjligt att hävda att den som väljer den typen av klättring hör till de försiktiga och att det var otur. Det var en konsekvens av vald risknivå - eller att han levde det liv han ville.

Förresten har jag sett rubriken ”Berusad mörkklädd nattvandrare utan reflexer ihjälkörd” och artikeln innehöll en hel del kritik att det inte var första gången polisen fått rapporter om beteendet vid festplatsen och att det tyvärr bara var en tidsfråga innan det fick konsekvenser. Men visst – tidningarna slår upp det extra mycket.

 

[flanell]

Detta tycker jag dock är en sidodiskussion. Tycker det räcker med att konstatera att olyckor händer även den mest försiktige, att Fredrik dog när han verkligen levde det liv han ville och skänka en tanke till hans anhöriga. Kan tycka att det är lite sensationsjournalistik när man varje gång en klättrare omkommer slår upp det stort och utmålar just alpinism som JÄTTEFARLIGT. Visst finns det risker, men man ifrågasätter inte alla andra risker folk tar. När får vi se rubriken: Berusad svartklädd nattvandrare utan reflexer påkörd? Annat än liten notis? Eller soffliggande tv-tittare dog av leda...

Innekatter lever längre.

men om man själv sällar sig till skaran utekatter, och konstaterar att man dör tidigare, förstår jag inte hur man kan ha synpunkter på när media och omgivningen gör det samma.

lever man ett liv där man i betydligt större omfattning riskerar att dö kan man väl inte, hur tragiskt det än är, förvånas över att man gör det.

 

[Mezzner]

Det som förstås saknas i "alla" sådana här trådar, är synpunkterna från den som omkommit.
Det gör att tråden naturligtvis bara kan betraktas just som omgivningens spekulationer, utifrån ganska varierande status på kännedom och sakkunskap och inställning till livet.

Att den som föresätter sig att åka nedför de tre berg som gällde i det här fallet skulle vara omedveten om risken är högst osannolikt - men samtidigt kan man ju undra hur medvetet han verkligen riskerade livet. Jag har förstås ingen aning.

Konstaterar dock att jag i princip aldrig träffat någon som talat om att han gör det han gör, medveten om att oddsen talar för att han aldrig blir 40.
För den som känner sig manad kan det väl vara en bra idé att starta en sådan tråd. Jag känner mig inte manad, jag gör ju bara ofarliga saker... är väldigt säkerhetsmedveten osv... hm...

 

[TJA]

Konstaterar dock att jag i princip aldrig träffat någon som talat om att han gör det han gör, medveten om att oddsen talar för att han aldrig blir 40.

Jag har iofs aldrig träffat honom men så här sa Doug Scott angående detta:
"In order to climb properly on big peak one must free oneself of fear. This means you must write yourself off before any big climb. You must say to yourself, ‘I may die here.’"

Så visst finns det en stor medvetenhet hos klättrare som rör sig i dessa miljöer om att dom kanske inte kommer levande därifrån.

/Thomas J

 

[Christian Haarlem]

Jag har iofs aldrig träffat honom men så här sa Doug Scott angående detta:
"In order to climb properly on big peak one must free oneself of fear. This means you must write yourself off before any big climb. You must say to yourself, ‘I may die here.’"

Så visst finns det en stor medvetenhet hos klättrare som rör sig i dessa miljöer om att dom kanske inte kommer levande därifrån.

/Thomas J

"Courage is resistance to fear, mastery of fear - not absence of fear." - Mark Twain

Jag har mycket svårt att tro att rädsla inte skulle finnas i en klättrares sinnesvärld med tanke på att ingen skulle säga att de är självmordsbenägna i sitt klättrande, tvärtom de vill ju komma tillbaka levande och överlevnadsinstinkten har helt klart rädsla som en stark drivkraft.

 

[Corax]

Konstaterar dock att jag i princip aldrig träffat någon som talat om att han gör det han gör, medveten om att oddsen talar för att han aldrig blir 40.

Visst är det så. Jag fullt medveten om att oddsen talar emot mig i längden, men det är något jag förlikat mig med för länge sen. Jag lever det liv jag vill leva och det är förenat med mycket risk. Liemannen finns där i periferin under många projekt och skulle jag en dag möta honom vore det givetvis tragiskt, men knappast oväntat eller överraskande.
Att leva ett "halv-liv" i de oförverligade drömmarnas dystra skugglandskap är inte något som passar mig och det kommer aldrig att inträffa. Kvalitet vs. kvantitet. För mig är valet lätt.

 

[flanell]

Att leva ett "halv-liv" i de oförverligade drömmarnas dystra skugglandskap är inte något som passar mig och det kommer aldrig att inträffa. Kvalitet vs. kvantitet. För mig är valet lätt.

Beskriver man sina icke äventyrande medmänniskor som levande i de oförverkligade drömmarnas dystra skugglandskap och som innekatter och soffpotatisar, får man nog också, på ett publikt forum, riktat till allmänheten, räkna med att bli lite ifrågasatt när man ondgör sig över att folk ifrågasätter det man annars själv så välvilligt vill torgföra.