Som vanligt så verkar knivdiskussioner engagera av någon anledning. Stora knivar har jag aldrig känt något behov av. Jag tycker de är ganska trubbiga instrument för mina behov dvs tälja lite, använda till matlagning, rensa/filéa fisk. I regel har jag en samekniv med relativt kort blad (8cm) samt en filékniv. I skogslandet har jag även en kort yxa för huggändamål.
Jag måste erkänna att jag mycket sällan känt något behov av att gräva gropar med min kniv eller behövt hugga mig igenom täta snår. Däremot har jag varje gång jag är ute behov av en mindre, lätthanterlig täljkniv (självklart utan parerstång), samt en vass filékniv. När det gäller parerstången så håller jag ofta tummen och pekfingret runt bladet för bättre precision och ibland tummen uppe på bladet, det är som Patric skrev lite svårt att förklara men dubbel parerstång är helt klart i vägen.
När det gäller s.k. "överlevnadssituationerna" så är jag väldigt skeptisk och anser att det handlar om mycket fiktiva konstruerade situationer. I realiteten så handlar nog de flesta överlevnadssituationer om bristande planering och olycksfall där en stor kniv nog inte har så stor relevans.