Hej alla.
Förlåt om jag är oklar eller otydlig, men ska försöka förklara så gott jag kan.
30ish år gammal kille. Spelat fotboll hela mitt liv fram till 25 och la då av med fotbollen, och i samma veva så la jag av med all form av träning, haft släng av depression osv i perioder som gjort det ännu svårare att hitta tillbaka till träning. har vid årsskiftet flyttat till Stockholm.
Detta var lite bakgrund. Nu till min/mina frågor
Jag alltså i mitt livs sämsta form, 184cm lång och är inte långt ifrån 100kg, men jag har kommit till den insikt att nu får det fan vara nog.
Har under lång tid velat prova på klättring men skjutit på det. "måste gå ner i vikt först", "måste gå på gymmet först så jag inte är så svag". Träna är något jag verkligen inte gillar. Med det menar jag att fotboll var inte träning, utan kul. Jag åkte på träning för att det är kul, inte för att jag skulle träna, om ni fattar.
Jag vill testa klättra nu när jag flyttat till en stad med massor av möjligheter för att klättra och för att det verkar ruggigt kul. Men hur mycket jag än vill se mig själv som att jag inte bryr mig om vad andra tycker så vill jag inte vara han som bara är i vägen och ställer dumma frågor. Hur accepterande är klätterfolk? Känner inte en människa som klättrar...
Såg det fanns "Prova på" tider på klättercenter, kommer jag vara en konstig gubbe bland massa barn som är supergrymma?
Min förhoppning är att jag hittar en glädje i klättring som kommer få mig att vilja ge mig ut och springa så jag går ner i vikt, vilket kommer få mig att bli en bättre klättrare, för annars kommer jag inte ge mig ut och springa. Detta kan ju såklart inte ni svara på, då det är upp till mig hur kul jag kommer tycka det är efter jag testat.
Det jag undrar mest är om det är rimligt, att jag som otränad 30åring börjar med klättring, eller kommer jag bara bli besviken?
Fan vad lång och vimsig text det blev, hoppas nån förstår vad jag försöker säga.
Tack på förhand.
Förlåt om jag är oklar eller otydlig, men ska försöka förklara så gott jag kan.
30ish år gammal kille. Spelat fotboll hela mitt liv fram till 25 och la då av med fotbollen, och i samma veva så la jag av med all form av träning, haft släng av depression osv i perioder som gjort det ännu svårare att hitta tillbaka till träning. har vid årsskiftet flyttat till Stockholm.
Detta var lite bakgrund. Nu till min/mina frågor
Jag alltså i mitt livs sämsta form, 184cm lång och är inte långt ifrån 100kg, men jag har kommit till den insikt att nu får det fan vara nog.
Har under lång tid velat prova på klättring men skjutit på det. "måste gå ner i vikt först", "måste gå på gymmet först så jag inte är så svag". Träna är något jag verkligen inte gillar. Med det menar jag att fotboll var inte träning, utan kul. Jag åkte på träning för att det är kul, inte för att jag skulle träna, om ni fattar.
Jag vill testa klättra nu när jag flyttat till en stad med massor av möjligheter för att klättra och för att det verkar ruggigt kul. Men hur mycket jag än vill se mig själv som att jag inte bryr mig om vad andra tycker så vill jag inte vara han som bara är i vägen och ställer dumma frågor. Hur accepterande är klätterfolk? Känner inte en människa som klättrar...
Såg det fanns "Prova på" tider på klättercenter, kommer jag vara en konstig gubbe bland massa barn som är supergrymma?
Min förhoppning är att jag hittar en glädje i klättring som kommer få mig att vilja ge mig ut och springa så jag går ner i vikt, vilket kommer få mig att bli en bättre klättrare, för annars kommer jag inte ge mig ut och springa. Detta kan ju såklart inte ni svara på, då det är upp till mig hur kul jag kommer tycka det är efter jag testat.
Det jag undrar mest är om det är rimligt, att jag som otränad 30åring börjar med klättring, eller kommer jag bara bli besviken?
Fan vad lång och vimsig text det blev, hoppas nån förstår vad jag försöker säga.
Tack på förhand.