Osäker Nybörjare

[GreenHorn]

Hej alla.

Förlåt om jag är oklar eller otydlig, men ska försöka förklara så gott jag kan.


30ish år gammal kille. Spelat fotboll hela mitt liv fram till 25 och la då av med fotbollen, och i samma veva så la jag av med all form av träning, haft släng av depression osv i perioder som gjort det ännu svårare att hitta tillbaka till träning. har vid årsskiftet flyttat till Stockholm.

Detta var lite bakgrund. Nu till min/mina frågor

Jag alltså i mitt livs sämsta form, 184cm lång och är inte långt ifrån 100kg, men jag har kommit till den insikt att nu får det fan vara nog.

Har under lång tid velat prova på klättring men skjutit på det. "måste gå ner i vikt först", "måste gå på gymmet först så jag inte är så svag". Träna är något jag verkligen inte gillar. Med det menar jag att fotboll var inte träning, utan kul. Jag åkte på träning för att det är kul, inte för att jag skulle träna, om ni fattar.

Jag vill testa klättra nu när jag flyttat till en stad med massor av möjligheter för att klättra och för att det verkar ruggigt kul. Men hur mycket jag än vill se mig själv som att jag inte bryr mig om vad andra tycker så vill jag inte vara han som bara är i vägen och ställer dumma frågor. Hur accepterande är klätterfolk? Känner inte en människa som klättrar...

Såg det fanns "Prova på" tider på klättercenter, kommer jag vara en konstig gubbe bland massa barn som är supergrymma?

Min förhoppning är att jag hittar en glädje i klättring som kommer få mig att vilja ge mig ut och springa så jag går ner i vikt, vilket kommer få mig att bli en bättre klättrare, för annars kommer jag inte ge mig ut och springa. Detta kan ju såklart inte ni svara på, då det är upp till mig hur kul jag kommer tycka det är efter jag testat.

Det jag undrar mest är om det är rimligt, att jag som otränad 30åring börjar med klättring, eller kommer jag bara bli besviken?

Fan vad lång och vimsig text det blev, hoppas nån förstår vad jag försöker säga.

Tack på förhand.

 

[silenhag]

Rimligt? Självklart är de det! Klättring är mer en folksport än extremsport. Det ser man när man klättrar inne/ute. Alla möjliga kluriga personer klättrar. De flesta ser inte jättetränade ut. Balans, koordination och styrka kommer automatiskt, sakta men säkert. Ta det lugnt i början. Kör på!

 

[joask202]

Jag brukade säkra vid klubbens prova-på klättring och majoriteten av de som var där var i åldern 20-30 år. Under skollov och liknande är förstås mycket fler barn där.

Klätterfolk brukar vara accepterande när du visar intresse och lägger tid och energi på att bli bättre, vilket är lätt att göra om man tycker att det är roligt.

Du kan blanda klättring med träning i ganska stor utsträckning, öva explosivitet, uthållighet, styrka genom olika klätterövningar. Många klättergym har även ett litet gym i anslutning till klätterväggen. Kombinera sedan med löpning så har du täckt in det mesta.

Träningen bredvid själva klättringen är särskilt viktig om du får för dig att börja klättra mycket på en gång, 2-3 ggr i veckan. Detta för att stärka upp de muskelgrupper, senor och bindevävar som man normalt inte använder så mycket, främst fingrarna. Annars kommer du att höra av dig till forumet om några månader och fråga varför du får så ont i händerna när du klättrar. Klättrar man ihålligt så märker man ganska snabbt att man blir bättre och då blir det ännu roligare, man klättrar mer och PANG så har man gått och överansträngt fingrarna.

 

[avslut210607]

Jag förstår dig helt och hållet.

Min erfarenhet säger att klättrare generellt är schyssta och accepterande/inkluderande. Men självklart finns undantag. Elitklickar med rövhål finns i varje gym. Mer sällan ute på klipporna.

Jag måste ärligt säga att jag misstänker att det skulle kunna kännas lite olustigt att som ensam 30 åring gå på prova på klättring. Beror såklart på hur du är lagd och ingen skulle säga nåt men jag fattar varför du tvekar.

Å andra sidan är bouldering en stor del av klättringen inomhus, och det är bara att hyra ett par skor, betala inträde och testa. Be någon i personalen förklara hur det funkar. Tejpfärg på startgrepp anger svårighetsgrad på problemet, som det kallas när det gäller bouldering, alltså den aktuella klätterleden. Med lite social förmåga så har du snart några att bouldra med. Sen kanske de vill lära sig repklättring och ni kan göra det tillsammans osv..

Lycka till!

 

[erik.w]

Kul att du är intresserad av klättring, om du känner dig lockad av det så tror jag att du kommer att tycka om det också.

Jag själv var typ 40 när jag började med klättring, och önskar att jag börjat tidigare, men bättre sent än aldrig. Det är nog rätt många som börjar i vuxen ålder.

Jag vet inte hur det brukar vara på "prova-på-klättringar", men om jag får gissa så tror jag knappast att du kommer att vara ensam vuxen, så kör på det är mitt råd. Sen föreslår jag att du tar en kurs för grönt kort. När jag var nybörjare så tyckte jag att bouldering var alldeles för svårt (tekniskt och styrkekrävande) så jag höll på och topprepade ett bra tag innan jag på allvar började bouldra. Så, även om bouldering kan verka enklare att komma igång med (behövs mindre utrustning och utbildning) så är mitt råd ändå att du satsar på topprepsklättring i början. Att hitta klätterkompis att topprepa med är inte så svårt; det här forumet har en avdelning för klätterkompisar och du kan även söka på Facebook (om du har det) eller med Meetup.

Och framförallt: vänta inte med klättringen tills du blivit vältränad, det kommer du bara ångra.

 

[FJM]

Hej! Jag är själv nybörjare i bouldering, ovan och otränad. Jag gick en prova på kurs för vuxna i höstas, rekommenderas varmt eftersom du får teknik- och träningstips samt säkerhetstänk.

Din ålder är inget hinder. I min stad är klätterhallen full av vuxna och med tanke på att klätterhallen är ganska ny har jag ingen aning var alla tränade dessförinnan så många har säkert börjat med klättring i samband med att hallen öppnade.

Communityn upplever jag som nyfiken, glad och positiv. Folk är hjälpsamma och svarar gärna på frågor. Man kan se att de intresserar sig och hejar även på främlingar när de försöker klara något klurigt "klättringsproblem" (jag kan inte jargongen än).

Enda gången jag kände mig utanför var när jag klättrade med andra som var flera nivåer bättre. Jämförandet med andra och prestationsångesten har redan fått mig att stanna hemma flera gånger istället för att träna. Så jag klättrar helst ensam i eget tempo i den enkla hörnan.

Lycka till!

 

[-Patric-]

släpp hörnstopen! prestige och rädsla för vad andra ska tycka är bland den värsta skit vi kan utsätta oss själv för, 30 år är ingen ålder, har du spelat fotboll har du aldrig varit i form (jag jävlas med dig).. stick i väg o klättra, du kommer att få nya polare och tycker du att det är seriöst roligt så löser det sig själv..

 

[Sandra E]

Enda gången jag kände mig utanför var när jag klättrade med andra som var flera nivåer bättre. Jämförandet med andra och prestationsångesten har redan fått mig att stanna hemma flera gånger istället för att träna.

Måste hålla med Patric - jag hoppas du fortsätter träna på det där, för livet blir så mycket lättare och roligare av att släppa såna tankar. Oftast stämmer de inte med verkligheten ändå. Det är svårt att göra jämfört med hur lätt det är att säga, men det går att träna bort och är verkligen värt besväret.

Sedan kan jag förstås inte tala för alla, men själv blir jag bara glad av folk som tränar med glädje, oavsett deras vikt, ålder, utseende eller vad det nu kan vara. Klättring är en fin umgängesform; jag klättrar själv gärna med folk många grader under eller över min nivå. Inomhus är det ju extra lätt att hitta nåt för alla. Fast om du inte känner dig trygg med dina klätterkompisarkan kan ju vara läge att byta ut dem.

/MVH
- ofta omsprungen på hemmaberget av Granne 68 år på skidor, som är snabbare än säkert 99.8% av alla som går upp där.
- främsta idolen är Granne 76 år som gjorde sin senaste mountainbike transalp norr-syd härom sommaren. Inte på elcykel!
- minns t ex i Fontainebleau en gång när äldre lite kutryggig herre slängde undan käppen under ett problem och sedan lätt dansade upp, där jag haft besvär och krångel bara en liten stund innan.

Ålder är absolut inget hinder!

 

[GreenHorn]

Tack alla för era svar!

Skönt att höra att det verkar vara bra acceptans bland klättrare! Blir att dra iväg imorgon och köra ett pass bouldering, hoppas bara det kommer finnas nån som kan förklara vilka "färger" eller vad det heter man ska ge sig på.

Detta ska bli jävligt kul!

 

[Mike C]

Jag började klättra när jag var 30, otränad och överviktigt datornörd. Inte för att må bättre, hitta inspiration eller förbättra mig själv på något sätt. Jag började för att det var kul.

Sedan efter några år insåg jag att jag skulle säkert kunna klättra bättre om jag gick ned i vikt. Detta motiverade mig till att sticka ut och jogga, och blev intresserad av friluftsliv i allmänhet. Nu säger jag int att detta kommer att hända dig, men det är inte omöjligt. Pröva klättring, prova på med rep eller bouldring, och är det kul så fortsätt.

Vad som händer sen behöver du int bry dig om nu. Om du blir besviken eller inte beror på vad du har för förväntingar. Ha inga, men bli int förvånad över hur dålig man kan vara på det när man testar de första gångarna. Jag hade någon vanföreställning om att jag skulle vara vass eftersom jag klängde i träd som liten... Jag var nog sämst av alla som var på den prova på klättringen.

Vad gäller själva vikten, häng inte upp dig på det alls. Får du ambitioner om att klättra 7b någon gång så får du nog börja jobba lite på det då, men har du bara ambitioner om att ha kul och röra lite på dig så har du inga ursäkter. Ta dessa glada herrar t ex, jag tror knappast att de bryr sig om vad du, jag eller för den delen vågen säger.

 

[GreenHorn]

Jag började klättra när jag var 30, otränad och överviktigt datornörd. Inte för att må bättre, hitta inspiration eller förbättra mig själv på något sätt. Jag började för att det var kul.

Sedan efter några år insåg jag att jag skulle säkert kunna klättra bättre om jag gick ned i vikt. Detta motiverade mig till att sticka ut och jogga, och blev intresserad av friluftsliv i allmänhet. Nu säger jag int att detta kommer att hända dig, men det är inte omöjligt. Pröva klättring, prova på med rep eller bouldring, och är det kul så fortsätt.

Vad som händer sen behöver du int bry dig om nu. Om du blir besviken eller inte beror på vad du har för förväntingar. Ha inga, men bli int förvånad över hur dålig man kan vara på det när man testar de första gångarna. Jag hade någon vanföreställning om att jag skulle vara vass eftersom jag klängde i träd som liten... Jag var nog sämst av alla som var på den prova på klättringen.

Vad gäller själva vikten, häng inte upp dig på det alls. Får du ambitioner om att klättra 7b någon gång så får du nog börja jobba lite på det då, men har du bara ambitioner om att ha kul och röra lite på dig så har du inga ursäkter. Ta dessa glada herrar t ex, jag tror knappast att de bryr sig om vad du, jag eller för den delen vågen säger.

Fantastisk bild!



Ja nyss hemkommer från att ha klättrat, riktigt jobbigt och svårt, men förbannat kul! Så det blir att gå dit fler gånger helt klart. Största missen var att jag inte hade nån kalk, och har lätt att svettas om händerna i övrigt så det gjorde saken inte lättare. Men kommer ha det med mig nästa gång jag går dit

Återigen, tack alla som svarat! Tror det var sista knuffen som behövdes.

 

[avslut210607]

Härligt!

Kul med återkoppling. Du kommer nog ha träningsvärk i underarmarna imorgon.. =)