Kriget mot ringen

Raskesven; sa:
Spåren jag snackade om var spår efter eld på marken .../...Tas sten ur samlingar av sten som ligger löst påverkas inte mycket../.. Det syns inte mer när jag packat ihop min eldspis än när jag packat ihop mitt bensinkök. Skryt? ...
Vi kan väl vara överens om att vi inte är överens. Den dag jag börjar använda mig av en lavvu så kommer jag att bygga arran och lämna en kåtaplats. Men det är en helt annan diskussion. Nu är jag tältare och lämnar bara tillplattat gräs.

alven; sa:
Men... finns det ingen mer än jag som tycker att känslan av att lämna en plats med minimala spår
Det är många känslor som väcks under vandring, både bra och mindre bra men det är bara känslor. Att lämna allt så orört som det går, bara ta det man behöver och lämna det man inte behöver är en moralisk regel i vildmarken. Det är bara den urbaniserade människan som ändrat på det.

NUI; sa:
Till exempel att jag skulle vända mig mot eldandet som företeelse, eller mot användandet av eldringar. Jämförelserna med topprösen och ledrösen grumlar ju också bara diskussionen. Man kan diskutera deras existen, men det är en helt annan diskussion. Till skillnad från eldringar och tältringar fyller de nämligen en funktion där de står. De är avsedda att tala om något genom sin närvaro.
Veramvaare Visst ser de ut att fylla en funktion men vilken?

NUI; sa:
Svårigheten ligger i att se hur småsaker kan bli till problem när volymerna ökar. Även om enstaka eldringar är, enligt min mening, ett brott mot nationalparkslagen och en form av nedskräpning
Håller helt med dig. Att flytta en sten eller bryta av en kvist, torr eller ej är ett brott mot Kungörelse med föreskrifter om SAREKS nationalpark; utfärdad den 18 december 1987.
Inom nationalparken är det förbjudet att
- gräva, schakta, utfylla, borra, mejsla, måla, spränga eller på annat sätt skada mark och block
- bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd, ris och buskar - plocka eller gräva upp växter


NUI (Jörgen Johansson) skrev:[/i]
Kan ni då också acceptera att jag och några likasinnade plockar bort en och annan eldring eller tältring när vi stöter på dem?
Hur vet du om det är en turisteldring eller en gammal kulturlämnning. Om du gör det i Sarek är det ett brott mot ovanstående.

Strykarräven; sa:
Ni UL-människor ska då alltid vara värst. Själv tänker jag ta med mig en cementblandare och gjuta ett monument över mig själv nästa gång jag besöker Sarek...
Gör det!
[Ändrat av Rungá 2005-10-04 kl 21:24]
 
Re: Re: Re: Re: Re: Känslor

alven; sa:
tycker f.ö. att marmor är vackrare; en "Strykarräven av Milo" som port till Rapaselet kanske?
Jag kan mycket väl tänka mig en enorm cementräv i Rapas mynnin. Vad tror ni, ska den stå och nosa på Skjerf, eller ska Nammatj få vara sockel?
 
Rungá; sa:
Raskesven; sa:
Spåren jag snackade om var spår efter eld på marken .../...Tas sten ur samlingar av sten som ligger löst påverkas inte mycket../.. Det syns inte mer när jag packat ihop min eldspis än när jag packat ihop mitt bensinkök. Skryt? ...
Vi kan väl vara överens om att vi inte är överens. Den dag jag börjar använda mig av en lavvu så kommer jag att bygga arran och lämna en kåtaplats. Men det är en helt annan diskussion. Nu är jag tältare och lämnar bara tillplattat gräs.
.....
[Ändrat av Rungá 2005-10-04 kl 21:24]
Vad är det vi inte är överens om? Ifall man ska använda en plåtlåda att elda i inne i tältkåtan eller inte?

Nu är det skillnad mellan en tältkåta med mittstång som man vandrar med, river de flesta morgnar och slår upp de flesta kvällar, och en mer stationär kåta. När man vandrar med en tältkåta med mittstång och inte till varje läger kan dra igång det mindre byggprojekt en riktig arran innebär, blir det i lägret som en förenklad modell av en mer stationär kåta, med trästänger och tjockare duk eller av en byggd helt stationär kåta. Kan bygga en riktig funktionell stor eldstad även i min tältkåta. Men skulle jag vara mer stationär skulle mitt val inte bli en mittstångskåta med tunn duk, och som nu en plåtlåda att elda i. Då skulle mitt val bli just en kåta gjord för att vara mest stationär.

Med en mer stationär kåta, där man stannar veckovis eller mer skulle jag också bygga en riktig eldstad och inte hålla på med plåtlådan, eldspisen. Vandrar man med kåtan går det inte att varje nytt läger bygga en arran. För att ändå snabbt få till en bra eld använder jag plåtlådan på sten. Den ger det drag som behövs för att även lite sur ved ska brinna mer än ryka. En bieffekt av den är att man kan låta bli att lämna spår efter eldning, precis som jag beskrev.

Är man stationär är en stor och riktig eldstad klar och finns där hela tiden. Den används dagligdags, finns ofta en glödbädd kvar (detta gör stor skillnad mot att inte ha någon underliggande glödbädd), lätt att tända låta ny eld flamma upp. Är man mer stationär brukar man också med tiden se till att man har bra ved. En mer stationär kåta är också i regel lite större än min, samt än mer funktionell för eldning. Har man inte en stor riktig eldstad av sten, bra ved, bra inluftning och den mer stationära kåtans utrymme och material utan en tältkåta som används för att vandra med, blir det knepigare med eldning, och knepigare att få en bra eld som inte ryker ihop.

En snabb funktionell eld, inte lika bra som en fast eld i en stationär kåta men bättre än att tända direkt i en hastigt uppbyggd eldstad med mindre bra ved när man vandrar med kåtan, blir bäst med hjälp av eldspisen.

Jag gjorde misstaget i början med tältkåtan min att under vandringar behandla den som om den vore en stationär kåta. Hade inget golv, ingen eldspis, hängde upp för tunga kängor högt upp på kåtan osv. Lärde mig dock att det blir annorlunda med en mittstångskåta man vandrar med, än med den mer stationära kåtan. En bärbar tältkåta med mittstång som man vandrar med är som ett mellanting mellan kåta och tält, mer så än en tältkåta med trästöttor grövre duk och stor riktig eldstad. Jag kan som sagt bygga en riktig eldstad i min kåta också, men är inte stationär så länge att det jämt går att hålla på med. Så med min bärbara tältkåta med mittstång gör jag som när jag vandrar med tält, i avseendet lämnar bara tillplattad mark efter mig.

Raskesven
 
Rungá; sa:
NUI; sa:
Svårigheten ligger i att se hur småsaker kan bli till problem när volymerna ökar. Även om enstaka eldringar är, enligt min mening, ett brott mot nationalparkslagen och en form av nedskräpning
Håller helt med dig. Att flytta en sten eller bryta av en kvist, torr eller ej är ett brott mot Kungörelse med föreskrifter om SAREKS nationalpark; utfärdad den 18 december 1987.
Inom nationalparken är det förbjudet att
- gräva, schakta, utfylla, borra, mejsla, måla, spränga eller på annat sätt skada mark och block
- bryta kvistar, fälla eller på annat sätt skada levande eller döda träd, ris och buskar - plocka eller gräva upp växter

.....
[[Ändrat av Rungá 2005-10-04 kl 21:24]
Var står det någonstans, dvs. att det skulle vara förbjudet att flytta på en sten? Vad som står är: "gräva, schakta, utfylla, borra, mejsla, måla, spränga eller på annat sätt skada mark och block".

Att flytta på en sten från en stensamling för att t.ex säkra en tältpinne är inte att skada mark eller block. Däremot är det att skada mark att elda direkt på marken.

Raskesven
 
Jäkligt intressant tråd att följa! Spännande att se så många åsikter och trådskaparens repliker. Jag har fått mig en och annan tankeställer kring hur jag själv förhåller mig.

Eldringar: Uppskattar när jag kommer fram till en ultimat tältplats och finner en praktiskt eldstad. Jag skulle dock aldrig bygga en själv, då jag dels inte ser de som nödvändiga för en eld men även för att det är fel att inverka på naturen. Jag har vandrat en del i Norges nationalparker och reagerade positivt när jag fann några sparsamt placerade eldringar när jag var i Borgefell (jag använde dem). Däremot blev jag fort lite bestört över antalet eldringar, med några meters mellanrum när jag var i Femundsmarka. Femundsmarka är bra mycket mer besökt än borgefjell vilket säkert kan ha en bidragande effekt men jag har svårt att förstå behovet av att bygga sin egen eldring!

Skräp: Jag blir alltid lite ledsen när jag ser skräp som lämnats, trist med taffligt nedgrävt skräp, undangömt under stenar, toalettpapper (förövrigt förstår jag inte folk som verkar skita bredvid stigar) ölburkar, konserver, plastpåsar och annat krafs. Men inser att jag ibland av gammal (obetänksam) vana slängt iväg en portionspåse med snus (snusade tidigare lös) tappat en plastpåse i en storm, tappat en kåsa eller något annat som jag inte tänkt på. Jag eldar upp det mesta skräp som jag kan finna på min väg, dels för att kompensera det jag själv åsamkat men även för att hålla naturen så ren som möjligt.

Inverkan: Jag blir upprörd när jag i femundsmarka ofta såg hur folk gått fram med yxa, spade eller rent av lagt båtar lite här och där i nationalparken. "Murar" uppskattar jag på blåsiga ställen efter en vandringsled men jag stör mig på dem under en vandring på en oledad nationalpark. Skulle aldrig bygga min egen mur.

Lämna så lite spår som möjligt efter dig brukar vara det jag går efter
 
Lite kul att tråden jag startade för så många år sedan fortfarande lever. Problemet gör det i högsta grad. Jag var nere i Tyskland den gångna helgen och pratade om "smarter backpacking" för medlemmar i Outdoorseiten.net, som samlats till ett läger i Thüringen. En kvinna där uttryckte spontant sin besvikelse över att komma till platser där eldringar låg med 5 meters mellanrum i Sareks nationalpark. Ett område hon hoppats skulle vara och ge henne vildmarkskänsla. Den upplevelsen förstördes alltså effektivt av tidigare besökares brist på hänsyn till de som kommer efter.

Det är numera få ställen där man kan få känslan av att vara i orörda marker, även om man vet att det bara är en känsla. Även om man intellektuellt vet att andra passerat. Men att behålla den känslan är naturligtvis omöjligt när man stöter på konstruktioner gjorda av människohand. I många fall onödiga sådana. Men om konstruktionerna inte var onödiga så är det åtminstone onödigt och visar en brist på hänsyn till andra människors upplevelse att lämna dem efter sig.

I mitt föredrag för tyskarna gav jag rådet: Om du måste bygga en eldring, eller om du måste förankra dina tältpinnar (vilket IMHO är den enda ring som kan vara "nödvändig") med stenar så: Ta stenarna ur en bäck och återbörda dem till bäcken innan du lämnar lägret.

Som jag skrivit tidigare, både i denna tråd och i flera böcker, det finns skräp som förgås och sådant som inte förgås. Stenringar ligger kvar till nästa istid...
 
... Om du måste bygga en eldring... Ta stenarna ur en bäck och återbörda dem till bäcken innan du lämnar lägret.
Jag läste, i en av Yngve Ryds böcker om jag inte minns fel, att stenar plockade ur vatten ibland exploderar med flygande splitter när de hettas upp.

I övrigt håller jag med om att eldringar minskar vildmarkskänslan. Av samma anledning föredrar jag diskreta tältfärger.
 
Jag har aldrig förstått mig på människor som fjällvandrar i t.ex. sarek för att få se orörd natur - och som lämnar skräp, bygger rösen, drar upp stenar och lämnar eledringar bakom sig, detta eftersom den orörda naturen knte längre är orörd, tydligen ville de se den bara en enda gång...

Bygg aldrig en eldstad med stenar som legat i vatten i en jokk eller sjö, osv, de kan exlopdera mycket kraftigt om man har otur, jag talar alltså inte om att de kan spricka med ett sött litet krackande ljud, jag varnar för en explosion där du och andra vuxna kan bli allvarligt skadade och där barn kan dö.

Att stenar legat ute i regn och blivit blöta så och då är helt ok att använda.

Thomas
 
Jag har aldrig sett en renskötare eller en van skogsmänniska i Norrland bygga en ring av stenar kring sin eldplats. Vad jag vet byggde samerna bara sådant kring arran på permanenta kåtaplatser. Jag tror att eldringar är ett arv från scouterna, kanske t o m utvecklat i torrare klimat än vårt, där säkerhetsaspekterna kan vara viktigare. Det finns självklart sammanhang där det kan vara av vikt, men det får man bedöma från gång till gång.

Bergarter som suger upp fuktighet sägs ju kunna explodera. Jag är för dålig geolog för att bedöma vad som är vad, men gissar att granit och gnejs är ganska ogenomträngliga. Men i fjällen finns ju många andra bergarter, så enklast är ju att strunta i att bygga eldringar.

Att bygga stenringar vid tältplatser kan ju vara mer behövligt, som sagt. Ibland, om jag orkar så tar jag och sprider ut sådana stenringar från uppenbara tältplatser i terrängen. Av samma skäl som jag ibland plockar med mig skräp eller eldar upp det. Men numera eldar jag praktiskt taget aldrig i fjällen, eller skogen, under sommaren. Det blir under den tid på året då korta dagar och låga temperaturer gör att man behöver både ljus och värme.

Jag vill gärna fortsätta uppmuntra andra till samma typ av renhållning, alltså sprida eldringar och tältringar. Om det finns de som inte kan låta bli att lämna spår efter sig så tror jag att vi är många fler som, med ganska små insatser från var och en av oss, kan städa bort 80% av dessa spår. Det gör på sikt stor skillnad för kommande vandrares upplevelse.

Jag skall upp till Sarek i nästa vecka, får se vad jag kan åstadkomma :)

Jörgen
 
Vi gör aldring några steningärdade eldplatser,minsta "såret" och mest snabbläkta är ju en liten eld lagom att sitta nära och värma sej och lätt att laga maten på. Varför skulle den sprida sej?brinner det ut lite slår man ju bara ihjäl elden med en pinne. ev vattnar när det är färdigrastat.
Den försök till eldning av oerfarna man ser är ju eländiga;sura tjocka björkstockar som ligger halvbrända och sotiga.
Tror på allvar att en "kurs i konsten att göra upp eld" skulle få en del deltagare som skulle bli mycket duktigare...
 
Gamla eldstäder eller tältringar är väl i och för sig trevligare lämning än toapper och ölburkar, men vill man verkligen försöka känna att man är i vildmarken är det fortfarande nedskräpning.

För jag tycker ändå att en av de mest lockande aspekterna av sveriges fjällvärd är just att den kan kännas mer orörd och lite vildare än tex leder i alperna.

Ska det ändå finnas massa spår av folk kan man lika gärna åka någon annanstans där man kommer högre upp, har större glaciärer, mer pålitligt väder, färre mygg och mer bekvämligheter. (Eller andra delar av sverige med fasta rastplatser, vedförrård och utedass. Fint det också, men inte samma sak.)
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg