nermander; sa:Men... finns det ingen mer än jag som tycker att känslan av att lämna en plats med minimala spår
Visst är den känslan fin, men jag gillar också känslan av att slå läger på en redan befinlig lägerplats och eventuellt förbättra den (snygga till eldstaden, sopa ur vindskyddet, plocka upp gammalt skräp etc) för efterkommande.
Problemet är väl de som inte gör eldringen (eller vad det nu må vara) med tanke på efterkommande utan bara gör den med tanke på sig själv.
När det gäller vad jag tycker om det som jag möter på turen varierar det lite. Om jag t.ex. ska ut och fiska vid en sjö kan jag vara tacksam för eldringar där korven kan kremeras, men om jag är uppe i fjällen gillar jag illusionen av orörhet. (Den illusionen är svårare att upprätthålla på kortare turer i närheten av där jag bor, eftersom det ofelbart ändå går en motorväg i närheten. Samma aspekt gör f.ö. att jag har otroligt mycket emot rött och andra grälla färger på tält, oavsett deras säkehetsmässiga fördelar...) Just eldringar orsakar jag inte i fjällen, däremot flyttas det en eller annan sten, men det åtbördas till ursprungsplatsen efter förmåga.