Vi får skilja på (ändrad) energiförbrukning och (ändrad) kroppsvikt vid ändringar i energiintag. Sambandet mellan intag och förbrukning är rakt och linjärt, vilket förklaras av grundskolefysiken.
Sambandet mellan intag och kroppsvikt är av lätt insedda skäl mer komplext - verkningsgraden i vårt biologiska maskineri är inte extremt hög och dessutom skiftande. En större eller mindre del av energin kan t ex gå till termogenes, musklernas ämnesomsättning kräver mer energi än fettcellernas, med mycket mera. Och det är riktigt att kroppen - inom vissa gränser! - skruvar ner på vissa processer när den detekterar allvarligare underskott. Ett vardagligt exempel är att man kan frysa mer, när man inte får tillräckligt med mat. Här finns även individuella skillnader. Vissa är fryslortar med lågt blodtryck, andra - vandrande kaminer som går i samma kläder året runt (jag har en sådan hemma). Vissa producerar mer värme vid överskottsintag, andra går genast upp i vikt.
Men det betyder ju inte att Lisa kan skapa energi ur intet. I verkligheten har tvärtom de 200 kcal som gått till batteriet större "omkostnader" än energin hon gör av med under sin soffliggardag. Vår biologiska motor är som sagt inte fulländad, den producerar bl a mycket spillvärme när den omvandlar kalorierna i maten till rörelseenergi, och Lisa blir helt säkert betydligt varmare av cyklandet än av soffliggandet. Detta ökar ju hennes energiförlust utöver vad som gått till batteriet.
Så visst, sambandet är inte enkelt eller linjärt, men sådana adaptationer sker inom rätt snäva gränser - har du signifikant, varaktigt underskott i intaget i relation till förbrukningen - oavsett om det sker genom minskat intag eller ökad förbrukning - fryser du kanske bara först och ditt blodtryck och puls sjunker, men du går oundvikligen, förr eller senare, ner i vikt.
***
Det följande är visserligen ett anekdotiskt bevis, men ändå resultatet av ett väl kontrollerat (ofrivilligt) experiment.
Under en ganska lång period levde jag på först dropp och sen näringslösning; jag hade därför 100% koll på kaloriintaget. I början handlade det om konvalescens - jag skötte mitt stillasittande jobb men fick ingen motion eller träning. Mitt jämviktsintag - dvs jag gick varken ner eller upp i vikt - stabiliserade sig snabbt på knappa 1300 kcal/dag.
Men så småningom kunde jag börja promenera, tantjogga och köra lite lätt hemmagympa. Fortfarande en väldigt blygsam träningsdos, men jag var inte längre helt stillasittande. Ändå behövde jag relativt omedelbart öka mit dagliga näringsintag för att hålla vikten.
när jag (vilket händer) inte orkar äta så mycket som jag skulle behöva.