Jag tycker det är halva grejen med friluftslivet. Prova galna planer, misslyckas och få motivation att träna, göra om och göra bättre. Har fått min del av välmenande men oombedda (och ibland hånande) råd och nästan slutat lägga ut galna planer för allmän beskådning på grund av det.
Nä men det vore intressant att sätta fingret på orsaken till att vi har olika uppfattning i frågan.
Visst är det så. Men ger man oombett råd utifrån att saker är farligt så gör en det troligen utifrån sin egen riskacceptans och förutsättning. Det kan ju va rätt olika hur en ser på sånt. Och i slutänden är väl vuxna människor myndiga och kapabla att fatta egna beslut om sig själv. Jag tror de flesta här gillar att utsätta sig för någon form av upplevd risk och oförutsägbarhet men att det är väldigt olika vad det innebär.
Jag håller sååå mycket med om allt du skriver!
Jag har funderat mycket på det där med "vandring". En gång när jag sa till en halvbekant att jag skulle ut och fjällvandra så fick jag till svar "du borde gå dalkarlsleden". Det är totalt godag yxskaft, för mig. Och det händer om och om igen. Begreppsförvirring.
För mig är de viktigaste ingredienserna: Inga leder. Ensam. Gärna vildmarkskomponenter. Gärna inte alls möjligt att "vandra" här och där, mer någon form av "ta sig fram". Lite klurig orientering. Nya vyer och nya utmaningar. Lite lagom ovanför min förmåga. Det måste finnas någon grad av tvivel om det är görbart. De graderna kan variera från "oklar väderprognos" till något extremt skräckinjagande som jag aldrig gjort innan. Men utan det som driver igång fantasi och upptäckarglädje skulle jag nog hellre sitta i en stuga vid en brasa och mysa.
Jag skulle inte kalla den här upplevelsen för det folk oftast avser med vandring eller friluftsliv. Det är äpplen och päron.
Men det har absolut ingenting med
elit att göra.
Jag har en mamma som spenderat mer tid utomhus än jag någonsin haft lust med. Hon älskar friska luften för friska luftens skull och skogspromenaderna för skogspromenadernas skull, och för hur det får henne att må. Hon är tusen gånger mer elit än mig utifrån hur mycket hon är ute nästan varje dag hemma i närområdet, men hon förstår ingenting av det där med utmaningar och vill absolut inte göra något som är lite läskigt eller potentiellt farligt, för varför skulle hon.
Det jag vill ha sagt är att jag har svårt för det där med
elit. Jag har jättesvårt för ordet
nybörjare i friluftssammanhang också! Det är ingen idrott, det är upplevelser...
Jag kommer inte riktigt fram till någon slutsats med mitt resonemang känner jag. Men det finns upplevelser i naturen av alla möjliga slag. Alla är värda uppmuntran. Folk är i regel inte idioter. Eller ja, förvisso, nu kommer jag att tänka på den gången
min bror experimenterade med att fjälltälta i ett 50-kronorstält eller när min andra bror sov i bivack i skinnjacka som jag nämnde
här.
What doesn't kill you... Finns ingen anledning att förstöra roliga, galna planer för folk. Vad glad jag är att ha sluppit glädjedödare många gånger. Men vi är ju alla olika. Vissa söker kanske inte det där.