Att fjällvandra själv - risker eller inte?

[Still Alive]

Några fjällvandringar från punkt A till punkt B har jag inte gjort själv utan i sällskap, däremot har jag gjort flertalet toppbestigningar själv i Norge varav två var jag helt själv utan andra toppturare (ena i arla gryning i populärt område, andra i ett område som knappt besöks sommartid).

Jag inser såklart mitt övermod när det behövs och tar extra riskbedömningar flera gånger om. Inga stressiga hurtigturer på tid utan istället planerar jag noggrant förutsättningar efter terrängen och väder samt är väldigt noggrann med var det finns mobiltäckning på fjället under många pauser.

I norska fjällen kan det även vara brist på vatten i högalpina miljöer så att packa ner överdrivet med vatten har endast varit av godo. Självfallet underätta anhöriga i närheten och andra jag möter under turen.

Fullständigt OT, men jag gillar ditt användarnamn. 👍

 

[Celeste_26]

1. Att ha gott om tid är bra för säkerheten och går du ensam är det särskilt viktigt. Tidsnöd leder lättare till dåliga, riskfyllda beslut. Till fjälls i somras ställdes jag inför en oväntat svår passage där jag inte längre kände mig säker. Valde då att vända om och tog en lång omväg. Blev en dag försenad, men det var tid jag hade då det bara var vilodagen som gick åt.
2. Säkerheten påverkas av om du är på känd eller okänd väg. Jag gillar utmaningar och vill se nya platser men det är också då som de obehagliga överraskningarna dyker upp. På ensamtur väljer jag nog bort en del vägar som skulle kännas tryggare i sällskap.
3. Som äldre ensamvandrare ser jag skador som den största risken och ger mig inte ut på längre turer utan ett hyggligt apotek. Dessutom försöker jag dra ner lite på tempot i svårare terräng, speciellt utför.
Så till "nödsändarfrågan": Jag bär en sådan och har funderat på om den får mig att ta större risker. Ja, i den meningen att jag ger mig ut ensam mer eller mindre oledat där det inte finns någon hjälp att få, något som jag kanske annars skulle avstå från. Men vägvalet ökar knappast sannolikheten för att jag blir ett fjällräddarfall. Det är i sig inget riskbeteende, utan nödsändaren är snarare en möjliggörare för ensamturer.

 

[The Crow]

Jag tillhör ju dem som inte tror att folk tar större risker pga en nödsändare. Vi ser liksom inte det beteendet i andra verksamheter. Folk tar inte större risker pga cykelhjälmar, bilbälten och annat. Pratar vi mc-åkning är det precis tvärtom. De är de som väljer bort diverse utrustning som också tar störst risker.

Tidigare fanns ett undantag men vet inte om det gäller fortfarande. Men tidigare inom dykning så var det två kategorier dykare som var överrepresenterade i incidenter. Nybörjare och riktigt erfarna dykare. Där den första kategorin led av brist på erfarenhet och den andra kategorin underskattade farorna.

Är man osäker ska man ringa SOS oavsett om det gäller en själv eller någon annan. För man kan ju tänka sig scenariot att någon annan går förbi och tänker att det där löser sig nog… istället för att larma. Inget sådant samtal kommer att räknas som onödigt.

Nödsändare är ett utmärkt verktyg som underlättar enormt när det väl beslutas om insats. Det är synd att det är en ganska dyr lösning för dem som inte är ute så ofta på äventyr.

 

[tango]

Jag tillhör ju dem som inte tror att folk tar större risker pga en nödsändare. Vi ser liksom inte det beteendet i andra verksamheter. Folk tar inte större risker pga cykelhjälmar, bilbälten och annat. Pratar vi mc-åkning är det precis tvärtom. De är de som väljer bort diverse utrustning som också tar störst risker.

Tidigare fanns ett undantag men vet inte om det gäller fortfarande. Men tidigare inom dykning så var det två kategorier dykare som var överrepresenterade i incidenter. Nybörjare och riktigt erfarna dykare. Där den första kategorin led av brist på erfarenhet och den andra kategorin underskattade farorna.

Är man osäker ska man ringa SOS oavsett om det gäller en själv eller någon annan. För man kan ju tänka sig scenariot att någon annan går förbi och tänker att det där löser sig nog… istället för att larma. Inget sådant samtal kommer att räknas som onödigt.

Nödsändare är ett utmärkt verktyg som underlättar enormt när det väl beslutas om insats. Det är synd att det är en ganska dyr lösning för dem som inte är ute så ofta på äventyr.

Du säger att dykare kategori2 underskattar farorna - finns inte (också elller istället?) ett visst mått av "överskattar sin egen förmåga" i den kategorin också. "Dyker det upp något problem så löser jag det då" istället för att göra förbereldeserna grundligt nog.

Inte bara dykning utan ganska generellt inom många olika aktiviteter/verksamheter:
I många fall är det nog bättre att bli expertduktig på grunderna än att ge sig på och bli halvdålig på det avancerade. Det kanske är tråkigt att traggla grunder tills man kan dem i alla förhålladen har hört detta från flera olika instruktörer inom olika områden. Elever vill gärna vidare till avancerade saker innan de är 100% säkra på grunderna.

Håller annars med om att det är bättre att larma redan på "oj" innan det blivit "ajajaj" - har man talkanal på mobil kan ju larmoperatören vara med och avgöra vilka åtgärder som krävs. Med nödsändare blir det stort larm skyndsamt även ifall avsändaren inte kanske behöver det så akut men hoppas den som drar nödsändarlarm har verklig behov (lite motsägelsefullt).

/Patrik

 

[The Crow]

Du säger att dykare kategori2 underskattar farorna - finns inte (också elller istället?) ett visst mått av "överskattar sin egen förmåga" i den kategorin också. "Dyker det upp något problem så löser jag det då" istället för att göra förbereldeserna grundligt nog.

Inte bara dykning utan ganska generellt inom många olika aktiviteter/verksamheter:
I många fall är det nog bättre att bli expertduktig på grunderna än att ge sig på och bli halvdålig på det avancerade. Det kanske är tråkigt att traggla grunder tills man kan dem i alla förhålladen har hört detta från flera olika instruktörer inom olika områden. Elever vill gärna vidare till avancerade saker innan de är 100% säkra på grunderna.

Håller annars med om att det är bättre att larma redan på "oj" innan det blivit "ajajaj" - har man talkanal på mobil kan ju larmoperatören vara med och avgöra vilka åtgärder som krävs. Med nödsändare blir det stort larm skyndsamt även ifall avsändaren inte kanske behöver det så akut men hoppas den som drar nödsändarlarm har verklig behov (lite motsägelsefullt).

/Patrik

Några finns det väl såklart i likhet med andra verksamheter. Men alla dykare vet hur små marginalerna är så jag tror det är rätt få trots allt. Dykning är lite av allt eller inget. Händer något är det i princip alltid på liv eller död oavsett vad det är och ofta har man inte jättelång tid på sig att reda ut det. Så jag tror de flesta försöker undvika det i möjligaste mån. Men missbedömer man riskerna så blir det ju fel iaf. Det sistnämnda gäller ju även fjällvandrare.

 

[Stordrulen]

Frusen och våt har många gånger lett till döden. Dessutom är det så att om en vandrare kallar på hjälp via nödsändare och fjällräddningen när de väl är på plats bedömer att detta inte var en befogad utryckning skickas notan till vandraren. Jag har flera gånger läst om sådana fall i media. Dock misstänker jag att du anser att du är bättre lämpad än fjällräddningen att avgöra vad som är en befogad utryckning. Detta grundar jag på det som skrevs i en annan tråd. En person berättade att han blivit hämtad med ambulanshelikopter från fjällen pga av svår diarré. Ambulanspersonalen tyckte det var bra att vandraren kontaktat dem, men du hade mycket kritiska synpunkter. Kanske borde alla fjällvandrare i Sverige som vill kontakta SOS först kontakta Stordrulen och be om lov?

Den här tråden handlar om säkerhet vid fjällvandring, inte om att Fjällräddningen ska strunta i att åka på larm.

Om någon ringer Fjällräddningen för dom är trötta, ledsna, hungriga, det blev mörkt, frusna eller våta så vidhåller jag har det brustit någonstans i säkerhetstänket eller förberedelserna hos vandraren/vandrarna och att det är förkastligt.

För många människor verkar tydligen vara otränade i att bita ihop nuförtiden.

 

[kjpil]

Den här tråden handlar om säkerhet vid fjällvandring, inte om att Fjällräddningen ska strunta i att åka på larm.

Om någon ringer Fjällräddningen för dom är trötta, ledsna, hungriga, det blev mörkt, frusna eller våta så vidhåller jag har det brustit någonstans i säkerhetstänket eller förberedelserna hos vandraren/vandrarna och att det är förkastligt.

För många människor verkar tydligen vara otränade i att bita ihop nuförtiden.

Det är alltid lätt att sitta hemma i soffan och ha åsikter om folks säkerhetstänkande och förmåga att bita ihop Jag tror väl om folk och att alla tar beslut utifrån sina förutsättningar. Det är nästan snudd på storhetsvansinne att ha starka åsikter kring folks beslut utan att ha mycket djup inblick i situation och förutsättningar- vilket vi inte får från media eller intervjuer med raljerande fjällräddare. Som tur är finns även ödmjuka.

Bjuder dig på ett filmklipp där jag varken är ledsen, trött eller har kass väder. 13:15 in i filmen överväger jag att ringa fjällräddningen pga att jag är rädd. Farliga passager åt alla håll men ändå en väldigt härlig rutt. Bet ihop och det blev bra. Efter att ha passerat point of no return och precis (12:10), börjat glida med båda fötterna och över 100m luft under fötterna.

 

[Still Alive]

Det är alltid lätt att sitta hemma i soffan och ha åsikter om folks säkerhetstänkande och förmåga att bita ihop Jag tror väl om folk och att alla tar beslut utifrån sina förutsättningar. Det är nästan snudd på storhetsvansinne att ha starka åsikter kring folks beslut utan att ha mycket djup inblick i situation och förutsättningar- vilket vi inte får från media eller intervjuer med raljerande fjällräddare. Som tur är finns även ödmjuka.

Bjuder dig på ett filmklipp där jag varken är ledsen, trött eller har kass väder. 13:15 in i filmen överväger jag att ringa fjällräddningen pga att jag är rädd. Farliga passager åt alla håll men ändå en väldigt härlig rutt. Bet ihop och det blev bra. Efter att ha passerat point of no return och precis (12:10), börjat glida med båda fötterna och över 100m luft under fötterna.

Stort tack för filmen! Det här var nog trådens bästa inlägg.

 

[HasseQ]

HeHe, kjpil är nog ett specialfall. Men kan hålla med Stordrulen att på en vanlig vandring så ska man klara "dom är trötta, ledsna, hungriga, det blev mörkt, frusna eller våta" utan att ringa efter hjälp.

 

[-Fredrik-]

HeHe, kjpil är nog ett specialfall. Men kan hålla med Stordrulen att på en vanlig vandring så ska man klara "dom är trötta, ledsna, hungriga, det blev mörkt, frusna eller våta" utan att ringa efter hjälp.

Men hur vanligt är det att folk ringer för det och att de sen också blir räddade?

Har också läst på forumet där en hel skolklass blev räddade på grund av dåligt väder trots bra utrustning och jag antar en hel del kunskap. Så saker kan hända också på sommarfjället.

 

[Stordrulen]

13:15 in i filmen överväger jag att ringa fjällräddningen pga att jag är rädd. Farliga passager åt alla håll men ändå en väldigt härlig rutt. Bet ihop och det blev bra. Efter att ha passerat point of no return och precis (12:10), börjat glida med båda fötterna och över 100m luft under fötterna.

Vad är lärdomarna du drog av upplevelsen och tar med dig ?

1. Att du till att börja med tog dig vatten över huvudet i och med att försätta dig i denna situation ?

2. Du löste denna gång situationen när du väl besegrade känslorna som bubblade och i stället bet ihop ?

Är jag så fel ute i mina tidigare resonemang tycker du, när dom går så lätt att applicera på ditt eget exempel ovan ?

 

[pooll]

En nödsändare är en larmanordning och är inte jämförbart med en cykelhjälm eller ett bilbälte som nån tyckte. Både cykelhjälm och bilbälte skyddar mot kroppsliga skador och det gör inte en nödsändare. Skydd mot kroppsliga skador i fjällen är vandringsstavar och bra skor tex.

Man jämför inte äpplen med päron.