Långsegling med Trissjollle

Inledning

För mig börjar det med att jag råkar läsa en bok som heter "EXIT Segling i små båtar" av John Hedberg. Den handlar om lotsar, civilisationsfilosofi och segling i små jollar. Dessa är konstruerade och byggda av författaren och seglas långa distanser i Östersjön. På flera båtmässsor konstaterar jag att det visas inte upp särskilt många segeljollar och ingen av dessa kan egentligen ta packning.
Eftersom jag paddlar kajak intresserar jag mig för möjligheten att kunna använda en segeljolle på samma sätt som kajaken.

Min kusin P har en trissjolle som befinner sig på Tjörn. Den vill han ta upp till Stockholm så vi diskuterar möjligheten att segla upp den. Vi kommer fram till att det finns både mer och mindre intressanta sträckor mellan Tjörn och Stockholm.

Planen blir att fixa till det nödvändigaste och prova långsegling några dagar i Bohuslän. Trissen är från 1964, en typ 2, den första med dubbelskrov. Anses vara den sämsta modellen, skummet mellan skroven suger vatten som är svårt att få ut. Just detta exemplar har vi redan 1964 seglat som 11-åringar och den har i långa perioder legat på land och varit oanvänd. (Mellan raderna kan man här utläsa att vi tillhör gruppen mogen ungdom...)

 Turen i Bohuslän blir hela 10 dagar och går norrut utanför Orust via Soten och ut till Väderöarna, tillbaks genom Soten runt insidan Orust, genom Svanesund, Skåpesund och Stigfjorden tillbaka till Halsbäck, Tjörn, där vi startade.
 En del svagheter visade sig. Skotpunkter till försegel höll inte måttet. Att använda utombordaren medförde demontering av roder, montage av träkil, hänga på motor, tanka upp och starta. Under tiden drev vi bara. Att styra en trissjolle med utombordare är vanskligt och kan locka till sig ordningsmakten för kontroll av nykterheten (en kontroll vi ansåg vara onödig). Det var omständigt att få in packningen förbi masten under fördäck. Utrymmet för om förligaste toften var också avsett för packning som säkrades av ett lastnät. För att komma åt något under fördäck var man tvungen att tömma detta utrymme först.
 Denna första tur gick av stapeln juni 2019.

 Våren 2020 återvände vi till Tjörn och satte dit en lucka i fördäck och en lucka i aktersta sittbänken. Vi upptäckte att träskivan inbyggd i akterspegeln hade samma struktur som kexchoklad. Vi ersatte det provisoriska lastnätet med 2 träluckor. Sen trailades trissen till Stockholm för vidare åtgärder. Vi gjorde en testsegling ut till Röder och Lygna. Gamla mässingskruv under trätofterna trillade ur, de flesta faktiskt. Vi hade alltså lite jobb kvar...

Akterspegeln reparerades, trätofterna slipades och fick ett nytt ytskikt. Ett motorfäste monterades bredvid rodret. Storskot och skotskena monterades med genomgående skruv i rostfritt. Tofterna monterades med nya rostfria skruv. Alla skotpunkter till försegel byttes ut och fastsättningen i skrovet förstärktes. Utombordaren servades (men vi missade en detalj!).
 Skrovet läckte in ganska mycket vatten och detta skapade en hel del jobb. Det är knepigt att lokalisera en läcka när skummet i dubbelbotten dessutom suger åt sig en del. Vi sågade upp runt centerbordstrumman och plastade runt om. Vi var ganska säkra på att det var här det läckte. Det blev mycket mer jobb än detta och arbetet pågick hösten 2020 och maj 2021.
 Dags att lägga en plan för segling. Traila trissen ner till Kalmar och segla upp till Vaxholm verkade görbart före midsommar.
Startdatum sattes till söndag 2021-06-06.

Segling

Dag 1

Söndag Rafshagen-Byrum, distans 73,5 km

Startplats blev Rafshagens Camping lite norr om Kalmar. Vår vän K åtog sig att följa med till startplatsen och sedan köra hem bil och trailer. Efter en övernattning på campingen var det äntligen dags för start på söndag förmiddag i lätt vind och strålande sol.

 Vi seglade i princip rakt österut och över till Öland sedan norrut efter öländska västkusten. Spinnaker större delen av dagen. Klockan 16 stängde någon av fläkten och vi vände oss mot vår utombordare som nu var monterad på eget motorfäste på babord sida. Den startade fint, gick några minuter och tackade sen för sig. Vi misstänkte problem med kylning. (Detta visade sig senare stämma bra, inte en enda vinge satt kvar på impellern.)
 Det blev till att paddla växelvis med att fånga de sista stråken av vind. Vi kom till Byrum strand kl 2 på natten.

Dag 2

Måndag Byrum-Boskär, distans 33 km

Nästa dag bjöd inledningsvis på ingen vind alls under flera timmar. Vi satt några hundra meter utanför Byrums strand med farten 0,0 km/tim enligt GPS:en. Det var stekhett och kändes ovisst om vi skulle komma över till fastlandssidan i någon rimlig tid. Men vinden kom och vi anlände till Boskär i god tid för en trevlig afton med bad, mat, tältuppslagning och det gick bra att sitta ute och pokulera till sent, det fanns inga mygg.

Då vi hade gjort bra distans första dagen kunde vi ta det lite lugnare nu. Vi hade faktiskt en målsättning att komma till Vaxholm före midsommar.

Dag 3

Tisdag Boskär-Brändö, distans 18,7 km (inkluderat letadet efter dass)

 Vi gick till Brändö dag 3. Där fanns det mer mygg och ett torrdass som inte var lätt att hitta. Det fanns förvisso en skylt med en karta som markerade var dasset låg men den skylten var ju mindre än hundra meter ifrån dasset så den hittade vi när vi redan hittat dasset. Tunnan hade ingen sittring så betyget blir en överkorsad förvaltare.

Dag 4

Onsdag Brändö-Lilla Rågholmen, distans 24,7 km

 Dag 4 kom vi till Lilla Rågholmen där vi hittade en liten lagun på norra sidan, vi behövde inte dra upp trissen inte heller ankra, vi hade en egen kaj.

Mygg fanns det och två soptunnor. Dessa första dagar var vädrets makter vänliga mot oss, vind från rätt håll, lagom i styrka, inget regn dagtid och varmt. Bara två rejäla bleken och lite nattregn på Boskär.

Dag 5

Torsdag Lilla Rågholmen-Storkläppen, distans 18,6 km

 Från Lilla Rågholmen gick vi ut till Storkläppen som är en fantastisk plats med historia.

Man kommer in i en lagun från norr och det är ganska smalt.

Det finns en del grund utanför och vi fick klara problem med att kryssa genom det smalaste stället. Vi var tvungna att få ut en prestation av utombordaren på kanske 50 meter eller möjligen något mer. Det klarade den och det blev sista gången den användes på denna tur. Måsar och tärnor hälsade oss INTE välkomna på ett ganska tydligt och högljutt sätt.

 För att störa fåglarna så lite som möjligt satte vi upp tälten vid den gamla fyrvaktarbostaden.

Denna plats var också den planaste ytan på ön och omgärdad av täckt staket som fungerade bra som vindskydd. Trissen kunde parkeras söder om bryggan, mellan brygga och land, där den låg mycket bra och säkert. Norrsidan om bryggan var reserverad för nyttotrafik, förvaltare od. Det finns ett dass men detta var låst. Det gamla dasset låg bredvid och var inte i skick att brukas. En gång har tydligen ett dass blåst iväg härifrån, vilket måste ha förvånat någon som eventuellt använde det just då... Det blev en fantastisk kväll med fri sikt och inga mygg.

Dag 6

Fredag Storkläppen-Häradsskär, distans 36,2 km

Dag 6 gick vi nord-nordost mot Häradsskär med spinnaker.

Förvaltaren/hamnkaptenen (som bor på Häradsskär och är född där) hyrde ut Lotsutkiken till oss att sova i.

Det är trevligt med omväxling! Högst upp finns ett matsalsbord med stolar och fönster runt om. Man kan öppna små luckor i fönstren och då fläktar det fint däruppe.

Till höger i bilden ovan kan man skönja trissen i vinkeln mellan piren och bryggan längs berget.

Fin utsikt igen och lite nattsudd.

Dag 7

Lördag Häradsskär-Harstena, distans 19,1 km 

Mot Harstena! Vi seglade med visst besvär genom Harstena, lite trångt och luriga vindar som både snodde runt och varierade i styrka. (Det hade varit fint med en fungerande utombordare här.) Runt utsidan sen och in i Flisfjärden så långt in man kunde komma.

Dag 8

Söndag Harstena-Harstena, liggedag distans 0 km

Här skulle vi bli ett dygn för att ge E-kanot-seglare U, som startar från Västervik någon vecka efter oss, lite mer tid att komma ikapp oss. Han startar alltså samtidigt som vi ligger still i Flisfjärden. Liggedagen gick vi en promenad till Harstena Centrum. Vi hade tänkt oss gå på restaurang och kanske handla något. Eller i alla fall få en öl. Nixpix! Inget var öppet före midsommar. Det verkade en aning yrvaket och förberedelser pågick men det var mycket kvar att göra innan man kunde ta emot besökare. Nej, inte ens en öl kunde man servera. Vi såg i alla fall några berömda röda näckrosor och en något mindre berömd snok sen gick vi tillbaka till vår lägerplats i Flisfjärden. Där fick vi vår öl.
Om vädret: fortfarande toppväder!

Dag 9

Måndag Harstena-Kopparholmen, distans 28,9 km

  Nästa mål var Kopparholmen söder om Arkösund. Där sammanstrålade vi med E-kanot-seglare U. Han kom en kvart efter oss.

Vi kom in i viken som vetter norrut och längst in finns en liten sandstrand där vi drog upp trissjollen och där kunde E-kanoten ankra också.

Det finns ett tillgängligt dass vid bryggan (som används vid gruppturer till Kopparholmen). E-kanot-seglare U matförgiftade sig själv och fick en orolig natt.

Dag 10

Tisdag Kopparholmen-Lilla Trässö, distans 73,5 km

 Nästa dag skulle vi över Bråviken, och nu blåste det rejält, så vi gjorde färdplaner över sjökort och med väder-appar. Mitt ute på Bråviken lossnade en skruv i bommen till ett block för storskotet. Det var bara att ta ner storseglet och reparera och sen upp med storseglet igen. E-kanoten ändrade segelsättning flera gånger och kapten (och manskap) U fick jobba hårt, han var ju ensam. Vi kom ändå över Bråviken och hittade en fin natthamn på Lilla Trässö.

Dag 11

Onsdag Lilla Trässö-Kolguskär, distans 50,4 km

  Från Lilla Trässö gick vi till Kolguskär lite väst om Torö strand. Ön har haft militära installationer och har en lång sandstrand.

Lätt att dra upp trissjollen och att ankra E-kanoten.

Dag 12

Torsdag Kolguskär-Dragets kanal-Trebällingar, distans 36,3 km

Dag 12 gick vi igenom Dragets kanal, vi blev bogserade av E-kanoten som då hade en liten elektrisk utombordare monterad.

Vi hittade en fin natthamn på den största av Trebällingarna, inte namngivet på vissa sjökort men ligger sydväst Ballrickshällen, söder om Muskö.

Dag 13

Fredag Trebällingar-Ägnö(Tvättfatet), distans 45,9 km

Sista natten hamnade vi på Ägnö. På ena sidan ligger Napoleonviken och mittemot på andra sidan ligger Tvättfatet där vi fick samsas med flera andra båtar.

 Dag 14

Lördag Ägnö(Tvättfatet)-Vaxholm, distans 34,7 km

Sista dagen, dag 14, blev en annorlunda upplevelse. Det var lördag med kanonbra väder. Hela Stockholm verkade vara på vattnet. Kusin P och jag uppskattade att vi måste ha skådat en miljard kronor på vattnet. Det var motorbåtar, segelbåtar, vattenscootrar, kanoter och alla möjliga farkoster. Vi som var vana vid att vara ensamma i tystnaden befann oss i en kakafoni av oljud och kostant svall. E-kanoten bogserade oss genom Baggenstäket men Skurusundet "seglade" vi igenom. Mycket svårt att fånga de vindpustarna som kom sporadiskt. Svall förstörde nästan alla möjligheter att få driv på trissen. En Trissjolle är ju inte direkt lätt att få fart på ens med god vind och vi var ju dessutom tungt lastade. Så småningom kom vi i alla fall till Vaxholm och Blynäsvikens Båtklubb. Med trissen tömd på all packning och masten urplockad blev jollen både rank och lätt att dra upp på land.

Total distans 448 km eller 242 sjömil

Slutligen måste man nog säga att denna segling kunde blivit något helt annat om vi haft mera kryss, mera vind, mera regn och kallare väder. Det blev en kanonfin tur och även om vi hade GPS så blev seglingen gjord i John Hedbergs anda. Jag citerar ur boken "EXIT Segling i små båtar":
"Aldrig mer kommer någon att segla längs Gotland, Öland och Bornholm eller längs svenska kusten i en obarlastad, halvdäckad 14-fotsjolle, med träcenterbord, för segel och åror, med kompass och sjökort, men utan motor, GPS, VHF eller överlevnadsdräkt, i den utsträckning vi gjort."

Detta skrivet i bokens inledning under rubriken "Från en döende art".

 Jag kan ju fundera på hur många de egentligen var som seglade jolle enligt denna definition. Samtidigt är min uppfattning att dagens kajakpaddlare i mångt och mycket färdas långa sträckor nästan enligt villkoren. Kan D-kanoter och E-kanoter varit den sista gruppen riktigt små segelbåtar som verkligen gjorde (och var byggda för det!) långturer runt Sveriges kuster?

Arten är nog inte helt utdöd trots allt. Vi lämnar nu experimentet "Långsegling med Trissjolle" som vi härmed förklarar som "LYCKAT".

Kusin P och jag återgår till kajak och jag har också en Hobie Adventure Island som närmast kan beskrivas som en mikro-trimaran-kajak med segel (faktiskt seglat den från Öland till Stockholm). Men nu har vi köpt en gammal soling som vi tänkte touringkitta och jag hoppas väl att jag får skriva om en sådan långtur också. Någon gång i framtiden...