Korspunktsrapport 67x15

Rapport från Anders Hans.

Det är fredag den 8 juni klockan 16:15. Det blåser frisk sydlig vind. Söndertrasade moln ilar över himlen och regnet hänger i luften. Jag står i utkanten av en energiskogsodling (salix) någon kilometer utanför Stora Skedvi i Dalarna och ler för mig själv. Det är inte på grund av att jag tog helgledigt från jobbet för en timme sen. Det är inte heller på grund av någon udda fågelart som annars brukar få iväg mig till knepiga ställen med det där fåniga leendet på läpparna. Nej, anledningen till mitt något udda beteende ser jag när jag tittar på GPS´ens display. Siffrorna visar 670000 Nord och 150000 Ost.

"Öster"

Jag tänker tillbaka till den pirriga känsla jag hade när jag satt i bilen och närmade mig mitt mål. Odlade fält, hagar och bondgårdar överallt. "Tänk om den ligger mitt på en åker? Hur skall jag då göra? Jag kan ju inte klafsa ut på ett odlat fält! Skall jag behöva vänta tills i höst, då bonden skördat klart?" Vilken antiklimax det skulle vara. Komma 30-40 meter nära och sen få vända!

"Norr"

Jag kastade ett öga på GPS´en som låg på passagerarsätet. Nu var det dryga kilometern kvar och skogen närmade sig. "Ja, då slipper jag i alla fall åkrarna" tänkte jag och pustade ut. "Men den där gården ser ut att ligga i farozonen." Ett nytt bekymmer hade dock tornat upp sig. Jag såg mig själv stå med en GPS i handen och försöka förklara vad jag höll på med för en oförstående familj som aldrig hört på maken om idiotiska påhitt.

"Väster"

När det var mindre än 500 meter kvar såg jag att jag möjligen skulle klara det också. Jag beslöt mig för att göra ett försök att nå målet norrifrån. På så sätt skulle jag kunna undvika att gå in på gården som var i vägen. Efter att ha passerat huset parkerade jag bilen bakom en krök, klev ur bilen och kontrollerade utrustningen: GPS, kamera och kikare. Jag tog ut riktningen och började min 150 meter långa vandring. Längs en traktorväg, in i skogen, ut i Kalixfältet. På febriga ben närmade jag mig den magiska platsen... Nu kunde ingenting stoppa mig. Brännässlorna forcerade jag som det vore vanligt gräs. Jag kände mig nästan som Ingemar Stenmark som jagade OS guld i slalom när jag parerade för salixbuskarna på jakt efter den nu så åtråvärda platsen. Och så... Framme!!! En massa nollor visade upp sig på displayen. Lyckan var total.