Korspunktsrapport 65x13

Rapport från ett korspunktsbesök 2001-07-26, på kvällen.

Eftersom det ohyggligt vackra vädret envisades, och jag hade suttit inne på kontoret hela dagen kändes en kvällspromenad eller liten utflykt helt nödvändig. Min yngre bror Mattias var inte svårövertalad att följa med upp till Dalsland för att ta en titt på RT90 korspunkten O 1300000 N 6500000. Utrustade med GPS, kamera, karta, vatten, en chokladkaka och fältmässiga huvudbonader lämnade vi Trollhättan i bil vid 18:30 snåret.

Allteftersom civilisationens spår blev allt färre och färre och Dalboslätten bredde ut sig framför oss som ett lapptäcke av växande frukost, började vårt tilltag att te sig svårare och svårare. Vi förstod att sannolikheten för att vårt utflyktsmål, skulle ligga oåtkomligt mitt i ett fält var stor. Solen sjönk mot horisonten och modet med den. Skulle detta endast kunna registreras som ett snöpligt försök? Efter att ha konsulterat kartan konstaterade vi att järnvägen såg ut att passera i princip rakt över korspunkten. Kanske skulle vi kunna följa banvallen i kanten på ett fält och på så sätt undvika att trampa ner någon växande gröda?

Vi stannade till på riksväg 45 strax efter avtagsvägen till Brålanda kyrka norr om Brålanda för att slå på GPS:en och hitta en parkeringsplats till bilen. GPS:en pekade finger rakt ut i müslin - vi vände kylaren åt samma håll, och där, en väg!

Efter att ha parkerat bilen inte långt från en järnvägsövergång började vi med förväntan följa banvallen.
Efter ett par hundra meter pekade riktningspilen på GPS:en vinkelrätt ut från spåret och angav avståndet till c:a 60 meter. Rakt ut i ett fält, eller vänta, var det inte ett dike och en vändteg där? Kanske skulle det gå att komma lite närmare? Diket passerade under järnvägen endast ett tiotal meter från där vi stod. Vi hoppade ner från banvallen och gick ut på vändtegen i kanten på fältet. Efter lite dans alá Zorba, fram och tillbaka ibland nässlorna, visade GPS:en O 1300000 N 6500000! Vi var där! Segerrusiga firade vi med choklad, vatten och fotografering. Aldrig har väl det svenska jordbrukslandskapet varit vackrare! Nöjda och glada anträdde vi så färden hemåt, men det är en annan historia, ganska lik den här men baklänges och utan så stora språkliga åthävor.

Fredrik Hellgren