Korspunktsrapport 67x14

Besökare: Mikael Lorin  Datum: 2002-02-01

Nu var det dags. Jag skulle för jobbet besöka en utrustning som vi hade på test utomhus i Dalarna, och för att hitta dit hade jag fått dess GPS-koordinater. Jag hade tidigare även varit inne på korspunktsjaktens sidor och tycker att det verkar som en kul grej. Nu kanske det var dags för mig att hitta en punkt som ännu inte var tagen. De som ligger närmast där jag bor är ju redan besökta. Tittade faktiskt på utsidans kartor och zoomade in så mycket jag kunde. Markerade området i bilkartan. Låg inte så långt från det område jag ändå skulle besöka. Topografisk karta över området hade jag inte, men jag tyckte ändå det var värt en chansning att nå dit. Såg ut att vara mest skog.

1 februari, 2002.
Jag åkte iväg hemifrån ett par timmar tidigare än nödvändigt för att få en längre lunch och hinna till korspunkten. Hade även lastat in skidor och pjäxor i bilen, eftersom det var ganska mycket snö ute. Det var lätt att hitta närmaste bilväg till korspunkten. Jag stannade vid infarten till en oskottad och bommad skogsväg. Skidorna spändes på. Det var ca halvmetern snö. 740 meter kvar fågelvägen. Början gick lätt eftersom jag kunde skida längs den oskottade skogsvägen. Hmmfff…. Varför skulle GPS:en peka i riktning just över den största branten i sikte….? Kanske skulle det kunna gå att glida runt och snett uppåt istället? Gav mig tusan på att det skulle gå! Brant, mycket snö, besvärligt och ibland nästan omöjligt att ta sig fram även på skrå. Svetten rann längs ryggen. Jag fick vila och pusta ut flera gånger. 300 meter kvar efter att jag passerat den värsta branten. Det ska gå. "Matsäcken ligger ju i ryggsäcken och än så länge har jag gått om tid. Dessutom snöar det ju inte längre". Till slut kom jag in i ett mer lättforcerat skogsområde, passerade spåren efter en älg som legat där och vilat för inte så länge sedan. Nedför en mindre brant och ut på något liknande en mindre myr eller sankmark. Inte långt kvar nu, mindre än 100 meter. "Det kommer att lyckas Efter att ha kommit över till andra sidan var jag nära. Åkte kors och tvärs ett tag för att hitta referenspunkten. Bruset i signalerna gjorde att koordinaterna hela tiden varierade några meter. Tog ett tag att få till de exakta siffrorna i displayen men det gick.

Bilderna är bevisen på att jag lyckades. Så här såg det ut vid platsen.

Att ta sig tillbaka gick lättare, även om jag mellanlandade i snön i den värsta branten utför. Nu har jag i alla fall besökt min första korspunkt och det känns väldigt kul. Blir nog fler i framtiden.

/Mikael