Korspunktsrapport 64x13

Besökt: 2002-12-22
Rapportör: Christian Kaatman

Det var december i nådens år 2002. Julen stod för dörren, men inte riktigt alla i konungariket ägnade sig åt julstök. Två bröder från Göteborg hade beslutat sig för att utrusta en expedition. En expedition fylld av faror, kyla, skogens vilda djur och en envis strävan att nå målet. Målet för expeditionen var korspunkten 64x13 som bara erövrats av en handfull levande själar innan.

Månader av förberedelser skulle denna dag ställas på sin spets. -Hade man med sig tillräckligt med varm choklad ? Skulle batterierna i GPS:en räcka? Var det verkligen gott pålägg på smörgåsarna ? Skulle lussekatterna vara frusna när man nått målet?

I gryningen den 22:e december lastades all utrustning in i bilar och expeditionen gav sig av. Färden gick från handel- och sjöfartsstaden Göteborg utmed E6/E20 upp mot Landvetters frostiga höjder. Kvicksilvret visade på extrema temperaturer som deltagarna räknade med skulle sätta såväl mannar som utrustning på kraftiga prövningar. - 12 grader är inte att leka med... Dock var väderutsikterna för dagen gynnsamma. På radions meteorologiska rapport berättade om klarblå himmel och kallt väder.

Redan innan solen gått upp var expeditionen framme vid avfarten till Rävlanda socken; den absolut sista utposten innan vildmarken tog vid. Sista chansen för expeditionen att avbryta. Efter en kortare överläggning beslutades att "detta var chansen" att nå punkten. Det får bära eller brista!

Färden gick med bil på små slingriga vägar och på GPS.en kunde utläsas att man var cirka två kilometer från expeditionens mål. En bit in i skogen utmed vägen mötte expeditionen en grupp infödingar, men de verkade vänligt sinnade och vinkade glatt åt oss, även om de kastade misstänksamma blickar på vår bil. Tydligen var just detta fordon inte känt i trakten... I samband med parkeringen av expeditionens trogna fordon värmde solens första strålar de frostiga grantopparna och expeditionen gav sig av ut i det okända.

Färden gick lätt uppför, men modet var gott! Efter en god stund planade terrängen ut och den gamla barrskogen övergick i snötäckt myrmark. Det var då det hände!

En av deltagarna blev med ens varse att myren under fötterna inte alls var så frusen som man först trott. Man hade gått igenom med en fot och vattnet höll nu på att med oväntad fart rusa upp över fotknölarna och hotade att tränga över skaftet på kängan, fukta ner strumpan och därmed äventyra hela expeditionen!!! Ett snabbt ingripande räddade dock situationen i allra sista stund. Foten drogs upp och när man chockad summerade hela situationen såg man att det varit nära ögat, men att alla deltagarna trots allt var torra om fötterna.

Kompassen pekade i kurs 273 grader och när man kom ut på ett hygge var expeditionen cirka 450 m från att nå sitt mål. Målmedvetet stretade man i kölden uppför hygget. Ryggar värkte av de tunga bördor man bar med sig. Väl uppe på toppen planade det åter igen ut och man gick in i ett nytt skogsparti. Nu så nära målet, glömde deltagarna alla försvårande omständigheter; grenar som petas i ansiktet, snö innanför kragen, förfrysningsrisken. Punkten var nära!!!

Färden fortsatte in i granskogen. Plötsligt stannade en av deltagarna av, la sin packning på en mossbeklädd sten och började gå av och an mellan granarna med blicken fokuserad på GPS:en. Efter någon minuts letande inom ett område av ca 30 gånger 30 meter hade man kommit till expeditionens slutliga mål. Man hade lyckats att erövra punkten mot alla odds, mot bitande kyla, snö vilda djur, hunger, trötthet och utmattning. Klockan 09.46 den 22:e December år 2002 hade man nått expeditionens mål - korspunkten 64x13!

En brasa av pinnved gjordes raskt upp i kölden och en festmåltid packades upp ur ryggsäckarna. Varm choklad, smörgåsar och lussebullar. Deltagarna pustade utmattade ut på varsin tuva och värmde sina blåfrusna fingrar och nästippar. Målet var slutligen nått.

Något tiotal meter från den tillfälliga lägerplatsen syntes rester från vad som förmodades vara tidigare expeditioner. En käpp rest mellan ett par stenblock var sannolikt rester från Expedition Ekorren och Expedition Jan Sylvans erövrande av punkten, från året innan. Deltagarna kände historiens vingslag och en andäktig tystnad lade sig över skogsgläntan.

Skaffningen förtärdes och efter cirka en timma styrdes kosan mot bilens värme.