Highpointing genom Sverige - del 6

Nyfikenhet är en drivkraft. Efter 60 toppar blev jag mätt på Funäsfjällen och ville lära känna en annan del av Sverige. Slumpen fick avgöra och jag hamnade i Östergötland, med fördelen att jag då bodde jag nära till punkterna som jag fortfarande saknade. Och så slog Covid-19 till.

Medelpad: Myckelmyrberget

• Höjd: 577 m
• Datum: 2019-06-23
• Hur: En knölig väg fram till foten av punkten, kort stig till toppen

Jag är ganska försiktig på alla mina turer så jag har lyckats att undvika skador för det mesta. Och när jag väl skadar mig så händer det på en asfaltväg. Jag gjorde någonting jag aldrig brukar göra, jag hängde en kasse på cykelstyret, trodde att jag hade koll på den men nix, den flög mot hjulet och det blev tvärstopp och plötsligt log jag där på marken. Konstaterade att cykeln var ok, men jag däremot hade drabbats av ett allvarligt fall av asfalteksem. Efter ett besök på hälsocentralen kom jag hem med inte mindre än sex plåster, men hjärnskakning hade jag inte trots att hjälmen blev lite tillbucklad (ja det är ju därför man använder hjälm, det är den som ska bli tillbucklad, inte huvudet).

Eftersom jag nu var öm i hela kroppen och hade flera öppna sår, blev jag tvungen att skjuta upp mina planerade vandringar. Men en bilresa klarade jag av och då passade jag på att besöka Medelpads högsta punkt. Den sista biten med bilen var väldigt knölig, men belöningen var en lätt promenad på 350 meter till toppen.

En gång i tiden hade de faktiskt gjort ett försök att göra reklam för Medelpads högsta punkt. Nu har skylten bleknat.

Highpeaking: Jämtland Storsola (Templet)

• Höjd: 1728 m
• Datum: 2019-07-25
• Hur: Dagstur från Nedalshytta

Som jag nämnde tidigare så är Jämtland det enda landskapet där den högsta toppen inte samtidigt är den högsta punkten. Eftersom jag bor så nära så var det inte konstigare än en dagstur för att göra Storsola och därmed få ihop även highpeaking så jag åkte till Nedalshytta i Norge och tog leden mot Ekorrdörren. Vid gränsen börjar man gå uppåt och bitvis är det rejält brant, precis som Storsylen.

När man kommer till riksröset så är man faktiskt inte på toppen än, även om norrmännen verkade nöja sig med just riksröset. Jag däremot hade siktet inställt på den riktiga toppen i Sverige/Jämtland, men då fick jag en liten skrämselhicka - kammen nedanför riksröset är galet smal och inte ens hel, utan den krävde ett litet hopp från en pelare till nästa, samtidigt som det stupar flera hundra meter på båda sidorna. Jag stannade inte, ville inte stå där och vela och framstå som en feg svensk när det fanns en grupp norrmän som fikade med prima utsikt mot mitt dilemma. Så, kliv, stega, hoppa, klättra, försiktigt, och så var jag på den lite bredare delen av kammen och resten till toppen var lätt vandring.

Ingenting för höjdrädda. Tyvärr är det lite svårt att visa i bild hur kammen var i verkligheten!

Storsylen och Tempeldalen

Funäsfjällens 60 toppar

Sommaren 2019 ägnade jag åt Funäsfjällens 60 toppar som jag skrivit om här på Utsidan. Efter jag blev färdig med projektet kände jag att jag behöver en ny utmaning, någonting som gör mig nyfiken och ger mig upptäckarglädje. Jag hade även hittat en ny karriär som frilansare (den där ledigheten jag nämnde tidigare hade verkligen hjälpt till, aldrig att jag annars skulle ha startat eget!) så jag hade fritt fram att bestämma var jag bor. Det som blev avgörande till slut var själva lägenheten, inte så mycket var i Sverige lägenheten var. Och på så sätt hamnade jag i Östergötland, långt ifrån fjällen men i trakter som var garanterat nya för mig. Östergötlands högsta punkt hade jag ju redan gjort för två år sedan, men det fanns andra punkter i närheten.

Södermanland: Venbrinksberget (Skogsbyås)

• Höjd: 124 m
• Datum: 2020-04-04
• Hur: Markerad parkering och stig

Södermanlands högsta punkt är alldeles till gränsen till Östergötland, praktiskt med tanke på att ett visst virus hade slagit till och myndigheterna avrådde alla från resor över 20 mil.

Sedan jag började jobba på distans 2015 har jag varit sjuk kanske 1-2 gånger - totalt. Jag är levande bevis på att socialt avstånd skyddar från smitta. Jag bor och jobbar ensam och träffar människor endast när jag handlar mat så jag var inte särskilt oroad över viruset för min egen del, begränsningarna ändrade nästan ingenting i mitt liv. Och 20 mil räcker långt i södra Sverige, det är inte som Norrland där jag hade 20 mil till närmaste stad!

Öland: Höghäll

• Höjd: 55 m
• Datum: 2020-05-21
• Hur: Kors och tvärs

Jag har länge velat besöka Öland, men det är långt dit från Härjedalen. Nu hade jag Öland blott 20 mil borta - dessa magiska 20 mil.

Orsaken till att jag ville åka till Öland på våren var att jag ville se vissa sällsynta orkidéer. Glädjen var stor när jag hittade några! Den högsta punkten på Öland skänkte mig lite mindre glädje när jag inte ens var helt säker på var den var. Jag hade koordinaterna som vanligt, men de tog mig mitt på en äng där jag inte kunde avgöra om det fanns något ställe som var lite högre än annat. Så jag gick runt typ varje kvadratmeter på ängen tills jag var säker på att jag måste ha träffat den högsta punkten.

Ölands högsta punkt. Typ.

Krutbrännare. Vilken glädje att hitta denna lilla orkidé! Jag trodde den var högre, men just dessa exemplar var pyttesmå, bara någon cm. Fattar knappt att jag såg dem!

Det finns en punkt på Öland som är högre än Höghäll, Rösslösa Galgbacke, men den är en stenhög som människorna byggt så den räknas inte. Men jag besökte även den när jag ändå var på ön och den var betydligt enklare att hitta (det hindrar mig inte att krångla till det men den historian hör inte hit för Galgbacken är ju inte en högsta punkt...).

Hästar vid Rösslösa Galgbacke

Gotland: Lojstahed

• Höjd: 83 m
• Datum: 2020-07-04
• Hur: Parkerade så nära det gick att köra bil, sedan en kort promenad på en stig.

Restriktionerna hade gjort sitt och sommaren hjälpte till så att 20-milsgränsen togs bort. Jag var snabbt ute att boka färjan till Gotland, jag hade ingen tid att slösa nu. Det var nämligen så att under den här korta tiden i Östergötland hade jag insett att jag älskar fjällen mer än vad jag hade förstått när jag bodde i Funäsdalen. Jag visste sedan tidigare att jag älskar fjällen, men det som var nytt för mig var insikten att jag inte kan leva någon annanstans än i fjällen. En vän sade till mig att det märks på min blogg - jag skriver på ett helt annat sätt när jag skriver om andra platser än när jag skriver om fjällen. Det är bara fjällen som ger mig inspiration. Och dessutom saknade jag Norrland. Norrland är Sverige för mig. Ingenting annat kommer någonsin att kännas som hem. Flyttlasset skulle gå i början av augusti, så jag behövde göra Gotland nu när jag kunde göra resan som en helgtur.

Jag har besökt Gotland en gång tidigare, då enbart i jakt på orkidéer. Och orkidéer jagade jag även denna gång, väldigt smidigt att ett av orkidékärren fanns nära till Gotlands högsta punkt. Jag trodde att jag hittat en av arterna jag sökte men det visade sig senare att jag hade fel, högsta punkten däremot var det ingen tvivel om även om den verkligen inte såg ut som någon topp. Förr i tiden har det funnits ett torn på platsen, nu fanns endast några betongklossar kvar, men det räckte för att vara säker så jag slapp gå runt på samma sätt jag hade gjort på Öland tidigare.

Nej detta är inte vid Gotlands högsta punkt, men väl i Russparken alldeles i närheten. Fölen är så mycket sötare än några betongklumpar.

Nu finns det endast två punkter kvar. Och den tuffaste turen av alla.

Artiklar i serien:

• Del 1 - Inledning
• Del 2 - Den långa resan till Skåne
• Del 3 - Den långa resan från Skåne
• Del 4 - Turer i hemmatrakter
• Del 5 - Sveriges tak
• Del 6 - Adjö Norrland
• Del 7 - Norrland i mitt hjärta