(Norsta Auren, Fårö. Maj 2010)

Kommer Ni ihåg denna märkning? VDN? Varudeklarationens märke, Det var standard och framförallt genomsnitt.

Inget skulle gå sönder. Allt skulle hålla. Det som fanns utanför fanns inte på nått vis. Det mesta garanterades i själva produkten. Inget krympte, inget gick sönder. Allt skulle hålla. Antagligen hade den testats, för att just hålla. Man fick VDN-märkningen på köpet dessutom. Den satt bakom på den köpta tröjan tillsammans med tvättrådet!

Hur många gånger har Ni inte stått framför en sådan här ‘Nationalparksskylt’ som Naturvårdsverket ställt upp vid en konstig obskyr gräns som berättar: ‘Nu inträder ni i en Nationalpark’ Skylten berättar om området. Man ser då där vid gränsen en karta på två bastanta pålar. .och därtill på lite gulnade lite tramsiga teckningar under åldrad plast ifrån sjuttiotalet eller kanske snarare åttiotalet, av någon sällsynt fågel som finns i området och någon tillika sällsynt ljungart som växer i reservatet, eller om nått historiskt som man ska lägga märke till.. Man ser aldrig dessa arter..

En hel del regler läggs till i slutet på tavlan vad man får göra och inte göra..

 Skylten avslutas med att det berättas som sagt varför det skyddade naturområdet är ‘som det är‘.. När det blev ett reservat. Oftast berättar dom här skyltarna mer om ambitionen om att försöka upprätthålla något skyddsvärt än om att hålla platsen hemlig eller otillgänglig

Det mest märkliga när det gäller sådana här skyltar är nog ‘Tre-National-Parks-Skyltarna’ vid det där stället vid sammanflödet av och i kilen mellan: Sjnjuftjutisjåkken och Spiettjaujåkken innan Kisurisstugan i Padjelanta, där har man ju hela tre nationalparker samtidigt nästan.. Alltså: ‘Tre överraskningar i en‘ ..Min engelske geologvän blev på väg in i Sarek överlyrisk en gång då han såg detta.. ‘Whow, Three National Parks in one place’’

Jag har funderat en del på vad dessa tavlor egentligen vill säga oss?. Vad ville dessa förmanande skyltar förmedla?

Här i Stockholm, bara ett par kilometrar ifrån mig där jag bor, finns en otroligt vacker och gammal skog just i Tyresta. Den är pepprad med sådana skyltar om: osynliga lavar, om rara svampar, om väldigt sällsynta fåglar, och om en avlägsen märklig geologi (som ingen bryr sig om).. om trollska brunsvarta sjöar med böljande fräkenmattor. Alla besökare som kommer dit står och läser och förundras: ‘Åh..En nationalpark!!.. Oj‘..

Det känns både säkert och samtidigt välmenande att träffa på dessa skyltar. Dom är: VDN-märkningen av och i och för vår svenska natur.. Utan dom blir ingen Nationalpark något.

Tyvärr, har dom glömt bort något viktigt i skylttexten och just det dom glömt bort är svårt att ta på. Men det är nog så här:

Dom värderar egentligen ingenting...

Ingenting sägs om värdet av nationalparken, ur upplevelser just för oss människor, eller av vikten av att dom finns. Det finns inte. Det är upp till oss själva att bedöma när vi väl är där. Ingen står invid dessa skyltar och anser att hon eller han är förmer än skylten. Trots detta upplever vi skylten som otroligt viktig, Någon satte trots allt upp den. Vi begrundar den och går vidare. Trots att naturen alltid sett och ser ut som den kunnat göra bredvid skylten.

Det är skylten det kanske beror på?

Inget på dessa skyltar har någon gång berättat om de fantastiska upplevelser folk har fått av att gå in i dom här områdena. Inget står om detta!! Man nämner inget om det. Det är väldigt märkligt om man tänker lite längre. Man nämner inget om det viktigaste. I stället beskrivs osynliga svampar och sällsynta örter. Ingenstans, talas det om värdet av denna enorma och orörda natur för det mänskliga psyket. Att den är både enorm och outsäglig, bekräftas tyvärr bara av skylten när vi läser den. Och vi får nöja oss med att tycka att det är skyddsvärt.

Nån’ osynlig fågel som ingen ändå aldrig ser, får bära skepnad av att det är så oerhört sällsynt och tyst..

Men, ingenstans, står något ens om det humana värdet av att ha den här platsen tillgänglig för oss. Den texten saknas.

Det viktigaste saknas alltså!

Jag tycker numera att det borde finnas en text på dessa skyltar som klart talar om och påpekar det humana värdet av ett orört område. Att den känslan är precis som en utrotningshotad växt ,är lika viktig.

Faktum är att jag tror mer på att en sådan beskrivning av det andliga värdet skulle befästa områdena, mer än en fjäril eller en skalbagge.

Vi vill alla ha ännu fler Nationalparker tror jag.. Ju fler desto bättre. Ju fler Nationalparker som finns, ju mer friluftsintresse utvecklas tydligen.

En Nationalpark drar folk i horder just till skylten.

Skylten bekräftar att vi kommit dit.

Riktningen mot en ‘bättre värld’ där allt var i en slags naturlig balans, var ett tag att ‘allt skulle skyddas‘. När vi står inför skylten av Nationalparken inser vi att vi kommit till rätt plats!

Men, om mer och mer områden borde skyddas borde väl något vara fel?

Jag förvånas ideligen här om och inför läsningar, om folk som ligger i tarpar och som gräver i marken i olika positioner efter vatten och bär mat hit och dit, i ödsliga trakter... oftast i olika reservat, eller klättar upp på ensliga berg på alla fyra och förundras av utsikter dom där möter.

Vi behöver nog det här var och en någonstans. Nationalparken är drömmen.

Men, skylten om just Nationalparken berättar ju ingenting om detta beteende! Det har blivit en väldigt stort avstånd mellan upplevelse och fakta tydligen. Upplevelsen står vi numera själva för, och den är tydligen allt som ofta personlig, utmanande och äventyrlig och blir så än mer vad tiden går. Men aldrig romantisk eller berättande om dom humana värdena. Den verkar vår samtid skämmas över.

Verklighetens känslor ute i naturen-dom som vi ju alla bär på- Dom vill så gärna denna skylt vill osynliggöra och dess upplevelser står tyvärr numera kommersialismen för.

Som en paradox berättar en nu i dag en reklambild mer än en faktaruta av Naturvårdsverket..

Så vore det inte på plats om även friluftsindustrin nu drog sitt strå till stacken och även betalade en del för värdet av den natur den så gärna vill se oss i och konsumera av?

Någonstans glömdes VDN-märkningen bort i detta. Men vår kära VDN-märkning är så gammeldags. Den var länkad till det gemensamma vi en gång ägde och var nyfikna på.

Lika gammeldags som vår en gång kollektiva upplevelse av det gemensamma landskapet.

Den kollektiva upplevelsen av att vi gemensamt har en orörd natur att skydda och att uppleva och som skapar en gemensam upplevelse Ja, den upplevelsen bryr vi oss inte om nämnvärt längre, Den har i dag bara ett värde för oss som individer där vi suktar över en köpvärd produkt.. Därför blir skylten över Naturreservatet är idag en slags ‘Playground’. Eller rentav en ‘upplevelse-lekhage‘. Resultatet: Ett foto i solnedgång eller en känslig ego-investering som ökar vår längtan av att köpa än mer..

Vi har alltså kommit långt, långt ifrån den hemliga och nästan freudianska drömbild som en H.N Pallin drömde om att kunna skapa i Kebnekajsefjällens Sagovärld på 1920-talet.. Nått ouppnåeligt och exklusivt. Nationalparksdrömmen kom sedan att utslätas, banaliseras, exploateras och kommersialiseras. Kvar blev en intig skylt som just inte innehåll något av några humana beskrivningar alls. Antagligen var dessa drömmar för farliga och unkna.

Den romantiska och gemensamma dröm vi alla upplevde en gång av vårt land, och ansåg som väldigt skyddsvärd och nödvändig. Den är bortblåst. Den upplever vi i dag som förmyndigande och krävande. Det blir bara trettiotalets ‘Sovjet’ över det hela. Nästan lite Nazi-tyskland.

Den har vänts till sin raka motsats.

Vi rycker på axlarna åt detta ofta nu. Vi lägger hellre tretusen kronor på en treskikts Norröna Goretexjacka än donerar pengar till en utrotad groda.

Tyst står där Naturparksskylten kvar i den grå mossan och verkar precis som den myndighet den representerar tappat fart och form. Nästan dyslektisk i sitt innehåll. Som en installation över ett projekt som falnat.

På Fårö på Gotland, det var dit jag ville komma med denna text.. Där vill då rakt inga nutida sommarstugeägare inte ens ha något naturreservat här på Norsta Auren. Kanske Sveriges vackraste strand. Trots att dom tillhör gräddan av landets bemedlade. Den ska vara och förbli en privat fond, just som ett fotografi, Allt för ett ökat egoistiskt marknadsvärde på deras egna sommarhus. Men samma markägare vill ändå att naturreservat upprättas på annat håll i landet.

För i ett Naturreservat går det ju inte att köpa och sälja....

Men i Mora kommun införs avgift på skidspår i allemansrätten för gemene man....

Och ..På Naturkompaniet på Sveavägen bågnar väggarna av nya och pockande produkter.

 (Olof Palmes Minnesmärke och meditationsplats vid Sudersand på Fårö. Nu förstört av Sellbergs Sopsorteringsdepå. Bara ett av dessa ständiga exempel av svensk nutida naturvård. Maj 2010)

.