Ibland överträffar verkligheten parodin om den. Jag har ofta tyckt att sånt här 'personligt' och 'bortglömt  friluftsliv' som man ägnar sig åt här eller skriver om för den delen med, är lite småtråkigt eller till och med lite halvbeige. Inget som ger någon temperaturhöjning direkt. 

Själva det evinnerliga ältandet eller tuggandet alltså, om det.

För vem, går allvarligt igång på: en trist murken tall i någon undangömd bergsskreva, ett snöklätt anonymt fjäll eller ett övergivet gulligt fågelbo?

Det berör tyvärr oftast den inre kretsen, entusiasterna mer, än den når ut med något utöver det vanliga.

Bristen på sensationer kanske...?

Nåväl.. Friluftsmännsikor är ju väldigt puristiska och tillbakadragna mestadels, så tyckte jag..tills, jag började läsa om pajkastningen här, om den där fejkade klättringshistorien som nu valsar runt i 'forumet' här på Utsidan. Just den här 'bjäbbiga-ansvarslösa-fjortis-attityden' Den fick mig att riktigt bli intresserad..Vad handlar det här om? ere' en dokusåpa på 'teve 3' nu igen, fast i skriven form??

Men nu är ju Alpinister gärna folk som vill synas, om än nu att döma så verkar dom rentav smådumma.

Naturligtvis är det en stor och märkvärdig bedrift att bestiga ett berg i Himalaja speciellt om det är högt. Det fattar väl alla.. Men?..Underhållningsvärdet är väl inte direkt anpassat till vad den normala halvfeta 'Svenssons' utför direkt. Men, när det har att göra med berömmelse och då pengar, är det något helt annat.

Det finns någon slags oskyldighet i den här själva sporten som tyvärr bryts ned av sådana här saker, just då en sådan här trist sak uppdagas, med fusk och bedrägeri och det inom klättring. En slags oskuld som försvinner. Och det är nog där det är tråkigt, beklagligt och väldigt trist för gemene och obildade man. Det är väl den eftersmaken det hela ger.

Världen för det oskuldsfulla och det äkta försvinner och blir mindre. Kanske är det så?

Jag minns hur synd jag tyckte om mina döttrar när det uppdagades att en popgrupp: ’Milli-Vanilli’  tror jag dom hette, detta var på det sena åttiotalet, inte hade sjungit, det dom sjungit, utan bara fejkat. Mina döttrar som var barn blev jätteledsna när den bluffen uppdagades. Likaså, senare tyckte jag väldigt synd om en gammal släkting till mig, som alltid hade gått och hejat på Ludmilla Engkvist, när hon sprang, tills det uppdagades att hon också bara var en billig fejk.

Inte för att bli alltför cynisk kring sådant här ‘media-horeri‘och narcisisstiska störningar... Men, brukar det inte heta att: "När man nått toppen, då finns det bara en väg kvar".. och det är tyvärr nedåt & utåt, och ofta glider då folk ner i rasande fart, när det uppdagas att dom gjort bort sig..

Och vi människor kan inget att göra än att bara förfasa sig och förnöjt titta, läsa och stå brevid och beklaga. Det blir lite ‘Apberget på Skansen’ utav det hela.

Ett nytt grepp således i dessa diskutionsforum, för ett nytt medium som dessa bloggar utgör.

Vi läser något,

Vi blir förfasade och våra ideal om rena värden grusas.

Sensation och avslöjande! 

Den här sajten ‘Utsidan’ börjar på nått vis mer och mer, likna ett ‘Flashback-forum’ eller nått åt det hållet. Kanske bara det en tidsanpassning att sådant här tas upp nu.

För oss mer sansade och vardagligt grå, vi som mer är intresserade av någon trist unken fjällstuga eller någon trivial fjälltopp där vi får vara ifred, känns detta väldigt långt borta.

Läs och begrunda dessa ytterst märkliga och samtidigt lite förbryllande länkar!

Tredje världskriget har utbrutit. Helt plötsligt står det något spännande här.

http://stormkorp.se/xixa2009/xixa2009.htm

http://peterlarson.wordpress.com/2009/10/19/en-dares-forsvarstal/

http://www.utsidan.se/forum/showpost.php?p=452736&postcount=54

http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=58384

Och snälla ni, när ni står på Kebnekaise... Ljug inte mer än nödvändigt!