(Nånstans i Kårsavagge)

Det brukas talas om fjälldalar hit och dit. Vissa är väldigt vackra vissa är rätt så slätstrukna, vissa är kända och vissa är okända...När fjälldalar förs på tal handlar det oftast om Unna Räita, Pastavagge eller Tarfala, Jeknavagge i Sarek och så.. Det ska vara Spetsiga toppar mot skyn. Hängande glaciärer. Något måste ju likna Himalaja eller Alperna. Ju högre och spetsigare ju vackrare dal..

Helst ska det vara blå himmel därtill.

Flacka dalar i okända fjällområden blir aldrig lika omskriva som kända fjälldalar i kända områden.

Kårsavagge är en väldigt känd dal. Den innehåller inte bara en fin åldrad fjällstuga, en berömd glaciär och vackra blomängar och sånt där trevligt.. Gröna gräsmarker, lättvadade jokkar och roliga klippavsatser, som balkonger som gjorda för privata och avskilda tältplatser, där man med kikare kan skåda fåglar och titta på renar och en och annan vandrare.

De flesta tågar dock i lämmeltåg in i Kårsavagge oftast ifrån Abisko, för att sedan tåga ut i en lång karavan. Ut och in.. Fram och tillbaks. Det här med att ‘sträck-gå’ är tydligen väldigt populärt.

Min melodi är hellre: ‘en rast för mycket och en vilopaus på en vacker plats’ än att hetsgå’ till nästa punkt. Det har tagit mig trettio års fjällvandring att komma till en enkel slutats att man inte behöver gå vidare långt från en plats till en annan för att rum och tid ska ha förändrats, Förr kände jag att jag måste och det till varje pris lägga under mig glaciärpassager, toppar och videbälten och det i miltals. Var det inte tvärs över Alkajekna så var det tvärs över Tielmavadet och över igen. Upp på Souttasjekna och gärna upp på kammen på Gavelberget.. Utpumpad och vederkvickt, vilket som, av dessa evinnerliga dagsetapper.

Landskapen kring Kårsavagge är stumma på något vis. Det är mest två stora högplatåer som dalen så fint ligger i.

Man kan säga att det är en egen sluten värld här borta. Dom som går därifrån tror jag på nått vis bär med sig en saknad av att dom inte stannat kvar, upptäckt dalen på ett annat vis än genom leden mitt i dalen.

Dels vill jag slå ett slag för STF fjällstuga här som jag upplever som innehållande en särskild atmosfär och för att den oftast har utmärkta stugvärldar på plats. Tyvärr har jag inte sett någon där under de senaste åren. Det var mest på sjuttio, och åttiotalet på vintrarna som jag tror den mer var besökt. Idag verkar stuga och stugvärdar leva i någon slags Törnrosasömn.

Vill man gå runt dalen kan man göra det på olika vis. Man kan dessutom tvära uppför och besöka den där roliga vetenskapliga stationen vid Lattnajaure. Alltid finns det någon nördig blomforskare där som man kan konversera med. Eller man kan tälta vid detta ‘Frippes Fall‘, en känd tältplats omskriven här på ‘Utsidan’ Annars kan man gå till glaciären och titta.. Klättra runt lite här och där.. Det finns fina grusstränder vid sjöarna. Roliga fåglar av de flesta slag..

Det finns säkert en tjugo bra tips på vad man kan ta sig för under en vistelse då man väl kommit in i Kårsavagge.

Således är Kårsavagge..och det är dit jag ville komma med det här: En dal som manar till just upptäckter. Landskapet är så oerhört varierat här och erbjuder en hel del.

Vissa talar lite föraktfullt om Kårsavagge ungefär som om det inte skulle innehålla någon vildmark.. Det ligger ju så när Abisko ju..och i och med det skulle det inte finnas nått.

Det finns alltid nått under närmaste björkruska och detta finns oftast närmare än man tror.

Just här..Plåtån uppe vid Hoiganchurro erbjuder kanske den vackraste vyn mot Kårsavagge, Bakåt ser man Storsteinsfjället

(uppe där vid stupet ned mot Kårsavagge mellan:1223 & 1300, där två jokkar möts, där kan man gå ner)

(Bakåt över Hoiganchurru mot norska Storsteinsfjället)