Hallådär, här är en 24 årig pratglad, utåtriktad och energisk tjej som pluggat Vildmark & Äventyrsguide i Åre och numera är utbildad fjälledare & guide. Testar gärna mina egna gränser och har väldigt mycket myror i brallan så sitter helst inte still för länge innan jag hittar på något. Befinner mig i Jostedal på somrarna och just nu i Björkliden vintertid.
Sover hellre utomhus än inne.
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Multisport, Paddling, Foto, Löpning, Utförsåkning, Resor
Etiketter:
Slettemarkspiggen via Slettemarkskampen
Nu när höstens färger börjar pryda Norges fantastiska natur och min säsong hos Icetroll för denhär sommaren är över är det dags att utforska mer av Norge. Efter att ha städat ur vårt guidekollektiv och rullat ur underbara Jostedalen tog min vil, Haggan, mig till Fondsbu. Fondsbu ligger i södra delen av Jotunheimen och här jobbar min kompis Lisa. Vi bestämde oss för att ta en långtur igår och fick hit min kollega Matias dessutom. Väderleksrapporten visade molnigt, lite regn, inte så blåsigt men att det skulle skina igenom sol under dagen. Kring 9 på morgonen traskade vi iväg från Fondsbu, längs med sjön Bygdin och i alla nyanser av orange. Anmarschen var låååång men vacker innan vi nådde foten av första lilla berget på 1850 möh som vi skulle ta oss över påväg mot Slettemarkskampen. Det var dimma, halt och mycket scramble. Vidare upp mot Slettemarkskampen möttes vi av massvis med snö, ripor, nyfikna vesslor och vi fann vår väg upp till kammen som var helt täckt med snö. Fortfarande molnigt och på gränsen till whiteout nådde vi Slettemarkskampen (2032m). Utsikten därifrån sägs vara fin men vi såg inte så mycket just då. Därefter hittade vi oss neröver mot ryggen till Slettemarkspiggnenocy repellerade oss ner och scramblade över. Sista stigningen upp innehöll endast snö, vi kröp på alla fyra ibland och letade stabila stenar att hålla oss i. När vi var på förtoppen sprack det upp och blev BLÅ himmel och sol ovanför molnen. Vi kunde se alla 2000m+ toppar sticka upp över molnen som små upp och ner vända glasstrutar. Som ett stort fluffigt duntäcke täckte allt vi såg. Sista kammen och själva Slettemarkspiggen (2164m) var dagens krux då det var lite klurigt och väldigt smalt. Vilken pangdag vi hade och time ing att nå toppen precis då. Vägen tillbaka vart spännande då vi möttes av dimmen igen innan vi kom under molnen och solen lyste upp alla toppar och dalar i magiska färger och Matias var hungrig som en femåring och undrade hur långt det var kvar i evigheter samtidigt som han sa "what tha hack are you having for breakfast because your'e always so energetic".
Sommaren som sprungit förbi
Ja nästan så känns det. Det är två och en halv månad sedan jag kom hit till Jostedalen, och klyschigt men sant så har tiden gått fort eftersom vi dels haft ett enormt högtryck på våra turer men också så fantastiskt roligt och extremt lärorikt. Jag har utvecklats så mycket. Nu har jag fått uppleva och guida på alla tre glaciärer vi gör turer på och pärlan för mig är helt klart Austdalsbreen, magin av att paddla över sjön och hela tiden se glaciären för att sedan ta upp kajakerna nästan vid fronten av glaciären. Man känner sig så otroligt liten i jämförelse till isens maffiga storlek och om någon annan av våra grupper befinner sig på glaciären så ser de ut som myror som går omkring. I alla olika väder har jag varit där, i allt ifrån ihärdigt regn till strålande solsken och knappt ett moln och alla väder har sin egen charm. Hur glaciärerna förändras över tiden är så ballt men samtidigt skrämmande eftersom det är som ett tecken på att mycket händer med vår moder jord. Jag har hittat väldigt mycket fräna formationer och jag önskar att jag hinner se den kalva, för just nu har vi bara paddlat förbi alla fräna isberg som är rester från kalvning.
Från den Lappländska fjällvärlden till Skånes kust
Mina dryga två månader i det underbart vackra norrländska fjällandskapet tog slut igår när bilen rullade de cirkus 100 milen ner till staden mellan bergen, Sundsvall, tillika staden jag växte upp i.
Jag kan knappt förstå att tiden gick så fort, och jag mådde som en riktig liten fjällprinsessa med allt detta utanför tältduken (ja jag bodde sju veckor i tält totalt (6 veckor i rad och sen 8 dagar till) och knappt en vecka inomhus när jag knappt kunde sova för det var en helt annan grej). Hur reagerar man på sju veckor i tält? Innan jag reste norröver visste jag inte hur det skulle påverka mig att bo i tält under en sådan lång tidsperiod, men nu det visade sig vara en boendeform som funkade utmärkt för mig och jag var nära på att lägga mig på en madrass ute på balkongen igår. Att få sova utomhus med bara en tältduk som skiljer mot allt utanför är för mig en magisk känsla som gör mig lugn och trygg.
Här är det så fint
Visste inte ens att det här gick att hitta i Sverige, magiskt vackert.
On top of Sweden, västra leden, sydtoppen av Kebnekaise 26/6 med två härliga nyfunna vänner och oslagbart väder. Såg säkert 1/11 av Sverige. Grym dag.
Allt går inte som tänkt jämt
Vet att jag sa att jag skulle uppdatera på Keb, det har ju trots allt hänt en del sedan sist, men hade för mycket för mig just då.
Tanken, eller snarare idén att cykla släcktes redan innan Abiskojaure. Hann en mil på Kungsleden, typiskt. Men omgivningen och midnattssolen höll mitt mod uppe och jag drog cykeln till Abiskojaure. Väl där insåg jag att det inte fanns något hopp för fortsatt cykling, ena sidan på ramen hade spruckit vid bakdäcket. Det enda jag hade att göra var då att bära tillbaka cykeln till Abisko, 15km, vem gör ens det tänkte jag. Mitt humör var dock på topp ändå, och folk jag mötte på vägen måste undrat vad det var för tok de mött. Bära en cykel, den ska man ju cykla på. Var förvånansvärt glad och positiv och kände någonstans att jag lär mig ju bra mycket mer av det här än om allt gått bra. Det ska vara lite utmaning och saker som inte alltid går som tänkt, nu har jag ju fått testa mig själv på många olika sätt. Väl i Abisko sa jag hejdå till min tvåhjuliga vän till återvinningsstationen. Plan F fick bli att börja gå igen till Abiskojaure med mina löparskor och genomföra sträckan på så vis istället. Har ju satt mig i denna situation, då är det bara att deala med den och lösa det hela.
