Det behövs mer girlpower därute och jag har hittat väldigt många kvinnor som gjort fantastiska bestigningar av berg, första expeditioner etc under 1900-talet som jag aldrig hade hört om tidigare just därför att vi tenderar att glömmas bort eller inte nämnas lika mycket ibland. Såsom Elizabeth Coxhead, Nea Morin (t.ex enda kvinnan i en expedition 1959 till Ama Dablam), Elizabeth Le blond (t.ex var med och startade Ladies Alpine club i Schweiz 1907) som alla gjort väldigt mycket intressant med tanke på deras förutsättningar.
En 22årig tjej som har myror i brallan och svårt att sitta still, ser det mesta som att det går att göra till ett äventyr och tycker det är otroligt roligt att lära känna nya människor.
Hallådär, här är en 24 årig pratglad, utåtriktad och energisk tjej som pluggat Vildmark & Äventyrsguide i Åre och numera är utbildad fjälledare & guide. Testar gärna mina egna gränser och har väldigt mycket myror i brallan så sitter helst inte still för länge innan jag hittar på något. Befinner mig i Jostedal på somrarna och just nu i Björkliden vintertid.
Sover hellre utomhus än inne.
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Multisport, Paddling, Foto, Löpning, Utförsåkning, Resor
Kategorier:
Etiketter:
Annan aktivitet, Cykling, Expedition, Foto, Fysiskt träning, Guide, Klättring, Läger, Lättpackning, Löpning, Paddling, Skidor, Vandring, Vågsurfing, Väder, Webbplats, Äventyrare
Etiketter:
Fjällfest, Glaciär&kajak, HärligaLappland, Inspiration, Jämtlandstriangeln, Klättring, Kvinnliga äventyrare, Projektarbete, Spontant, Tur, Äventyr
Kvinnlig äventyrs inspiration
De sista sidorna av den 364 sidor innehållsrika ”Space below my feet” (1961) är till ända och jag kan inte sluta fascineras av denna fantastiska kvinna bakom boken, Gwen Moffat, en av världens första kvinnliga bergsguider. Som i 20-års ålder droppade ut från armen och drevs av sin passion för berg och äventyr och levde därefter. Hon är en sann inspirationskälla på alla plan och att läsa om hennes olika klätteräventyr, hitch hikes, boende i stugor i skogen i princip helt utan pengar, när hon genomför sina första klättringar som förste man, utan vare sig sele eller hjälm utan repet runt magen och att de klättrade under förutsättningar man knappt kan föreställa sig idag. Det var pure climbing. Min redan växande dragning till alpinism och glaciärer bara växer och hon är utan tvekan en påverkan i att jag ska fortsätta. Inte sätta gränser utan se möjligheterna vilket gäller det mesta här i livet, inte bara äventyrsmässigt utan det mesta man vill göra vad det än kan vara. Jag har länge hört av mina kompisar: ”jag vill också göra det du gör, det verkar så himla kul.” Men gör det då? Säger jag samtidigt som jag får till svar att det går inte för att de har heltidsjobb osv, ibland får man offra saker för att vinna annat. Det ger en mer i slutändan. Det är därför jag själv valt att bli guide, för att jag brinner för äventyr och att dela med mig av det och försöka peppa och inspirera andra att vidga sina vyer.
Sommaren som sprungit förbi
Ja nästan så känns det. Det är två och en halv månad sedan jag kom hit till Jostedalen, och klyschigt men sant så har tiden gått fort eftersom vi dels haft ett enormt högtryck på våra turer men också så fantastiskt roligt och extremt lärorikt. Jag har utvecklats så mycket. Nu har jag fått uppleva och guida på alla tre glaciärer vi gör turer på och pärlan för mig är helt klart Austdalsbreen, magin av att paddla över sjön och hela tiden se glaciären för att sedan ta upp kajakerna nästan vid fronten av glaciären. Man känner sig så otroligt liten i jämförelse till isens maffiga storlek och om någon annan av våra grupper befinner sig på glaciären så ser de ut som myror som går omkring. I alla olika väder har jag varit där, i allt ifrån ihärdigt regn till strålande solsken och knappt ett moln och alla väder har sin egen charm. Hur glaciärerna förändras över tiden är så ballt men samtidigt skrämmande eftersom det är som ett tecken på att mycket händer med vår moder jord. Jag har hittat väldigt mycket fräna formationer och jag önskar att jag hinner se den kalva, för just nu har vi bara paddlat förbi alla fräna isberg som är rester från kalvning.
Guidelife i Norge
Tiden bara flyger fram här i Norge, och jag känner mig så otroligt lycklig att min första månad är avklarad. Varje dag är ett äventyr & en erfarenhet rikare. Just nu sitter jag i vår otroligt färgglada 70-tals soffa i vardagsrummet i vårt guidehus som det ser ut som tiden har stått stilla i, sen just 70-talet som ligger i bortre änden av Jostedalen. Det är ett otroligt charmigt hus på en kulle med utsikt över dalen och fjälltopparna som omger oss är fortfarande täckta av snö. Just nu vill jag inte vara någon annanstans än här. Trots att ljuset ibland gör det svårt att sova och när gräset på stigen ner mot vägen är genomblött, vårt vatten eller lampor strejkar och vägen upp efter jobbet suger i benen så är det här helt underbart. Att få vakna varje dag, göra mig redo för dagens tur och ta med mig gäster ut i kajaken, för att sedan gå upp mot glaciären och vandra runt och visa dem alla coola formationer och skiftningar är drömlikt bra att kunna kalla för jobb. Jag får göra det jag älskar och ta med människor ut för att visa dem en annorlunda upplevelse, det ger mig så mycket glädje och personlig utveckling i de situationer jag ställs inför eftersom det kräver mycket av mig. Vilket är en av anledningarna att jag vill vara guide. Vilken dag som helst kan vi påbörja våra turer på den tredje glaciären vi gör turer till och jag ser verkligen fram emot att se den och skillnaderna mot de två vi redan befinner oss på.
När möjlighet finns klättrar jag och utforskar närområdet och det finns så mycket kul att göra så att det skulle vara svårt å bli uttråkad. Har insett att det var säkert två veckor sedan jag hade en dag utan att hänga utomhus och jag är mer än tacksam för det, jag mår så bra.
Glaciärer,sjöar, fjordar, tunnlar - Norge
I en vecka har jag nu befunnit mig här i Jostedal där jag trivs tokbra och alla är så oerhört trevliga. Förövrigt har jag nog aldrig åkt igenom så många tunnlar som i det här landet och vilken tid det tar att köra i jämförelse med hemma men det gör mig ingenting då jag har ett fantastisk landskap att vistas i. Wow säger jag bara.
Glaciärerna och glaciär sjöarna är där jag håller hus och delar boende med två argentinska kollegor som jag har mycket att lära av. Varje morgon när jag vaknar för att stiga upp till jobbet, eller ja för mig är det ett äventyr varje dag att få ta med gäster ut på glaciären, möts jag av berg genom fönstret och får känslan av "nyp mig i armen bor jag här?". Det känns som en dröm och jag är så lycklig att jag har fått chansen att vara en del av detta gäng denhär säsongen. Att få se glaciären förändras i både färg och form, paddla i olika väderförhållanden, regn/moln/dimma som ger dramatik i omgivningen och solen som tittar fram då och då. Vädret skiftar som på en femöring och man vet aldrig vad man lan förvänta sig så det gäller att vara beredd och jag uppskattar verkligen regn och dimma för det ger en sån fin dramatik i landskapet. Än så länge har jag varit på två av de tre glaciärerna vi har turer på eftersom den tredje fortfarande är i vinterförhållanden.
