Allt går inte som tänkt jämt

Tanken, eller snarare idén att cykla släcktes redan innan Abiskojaure. Hann en mil på Kungsleden, typiskt. Men omgivningen och midnattssolen höll mitt mod uppe och jag drog cykeln till Abiskojaure. Väl där insåg jag att det inte fanns något hopp för fortsatt cykling, ena sidan på ramen hade spruckit vid bakdäcket. Det enda jag hade att göra var då att bära tillbaka cykeln till Abisko, 15km, vem gör ens det tänkte jag. Mitt humör var dock på topp ändå, och folk jag mötte på vägen måste undrat vad det var för tok de mött. Bära en cykel, den ska man ju cykla på. Var förvånansvärt glad och positiv och kände någonstans att jag lär mig ju bra mycket mer av det här än om allt gått bra. Det ska vara lite utmaning och saker som inte alltid går som tänkt, nu har jag ju fått testa mig själv på många olika sätt. Väl i Abisko sa jag hejdå till min tvåhjuliga vän till återvinningsstationen. Plan F fick bli att börja gå igen till Abiskojaure med mina löparskor och genomföra sträckan på så vis istället. Har ju satt mig i denna situation, då är det bara att deala med den och lösa det hela.