Glaciärerna och glaciär sjöarna är där jag håller hus och delar boende med två argentinska kollegor som jag har mycket att lära av. Varje morgon när jag vaknar för att stiga upp till jobbet, eller ja för mig är det ett äventyr varje dag att få ta med gäster ut på glaciären, möts jag av berg genom fönstret och får känslan av "nyp mig i armen bor jag här?". Det känns som en dröm och jag är så lycklig att jag har fått chansen att vara en del av detta gäng denhär säsongen. Att få se glaciären förändras i både färg och form, paddla i olika väderförhållanden, regn/moln/dimma som ger dramatik i omgivningen och solen som tittar fram då och då. Vädret skiftar som på en femöring och man vet aldrig vad man lan förvänta sig så det gäller att vara beredd och jag uppskattar verkligen regn och dimma för det ger en sån fin dramatik i landskapet. Än så länge har jag varit på två av de tre glaciärerna vi har turer på eftersom den tredje fortfarande är i vinterförhållanden.
Hallådär, här är en 24 årig pratglad, utåtriktad och energisk tjej som pluggat Vildmark & Äventyrsguide i Åre och numera är utbildad fjälledare & guide. Testar gärna mina egna gränser och har väldigt mycket myror i brallan så sitter helst inte still för länge innan jag hittar på något. Befinner mig i Jostedal på somrarna och just nu i Björkliden vintertid.
Sover hellre utomhus än inne.
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Multisport, Paddling, Foto, Löpning, Utförsåkning, Resor
Etiketter:
Glaciärer,sjöar, fjordar, tunnlar - Norge
I en vecka har jag nu befunnit mig här i Jostedal där jag trivs tokbra och alla är så oerhört trevliga. Förövrigt har jag nog aldrig åkt igenom så många tunnlar som i det här landet och vilken tid det tar att köra i jämförelse med hemma men det gör mig ingenting då jag har ett fantastisk landskap att vistas i. Wow säger jag bara.
Ett stort steg i rätt riktning
Igår var det ett stort steg framåt i min klättring. Efter att jag och Ida sprungit runt hela klippan i Hell på äventyrs promenad och letat eventuella möjligheter att sätta topprep insåg vi att det verkligen är ett sportklätterparadis. Vilken fantastisk stenkvalitet och så mycket roligt att klättra. Jag och Ida gjorde oss redo för att jag skulle göra min sportklätterdebut, lite pirrigt och nervöst men mest taggad var jag. Först testade jag att hänga i quickdrawen i första bulten för att få in känslan och sedan gick det som på räls upp till ankarpunkten. Jag hade klarat min första sportklätterled, utan att tappa fästet eller känna mig rädd och osäker. Det var en sådan otroligt härlig känsla att stå där uppe och titta ner på Ida och prata med henne, vara totalt bekväm och säker på vårt teamwork och göra ankaret innan jag kopplade in mig och Ida tog ner mig på marken igen. High five, hjärtat som slog i 220 och lycka i hela kroppen med ett leende i hela mitt ansikte. YES. Nu vill jag bara klättra mer. Och mer och mer. Det började regna så vi packade ihop och tog oss ur vår bubbla vid klippan för regnet öste ner påväg till bilen. Men vi alla tre var lyckliga, för vilken eftermiddag det hade varit. Hur brukar ni känna när ni klarar av något som ni väntat länge på att få göra?
Idag regnar det, är grått och mulet utan att det gör speciellt mycket. Det kommer betyda fysövningar & planeringshäng. Jag är en av många ambassadörer för kvinnliga äventyrare och vad passar inte bättre än att sitta i planeringsmode med Ida inför höstens äventyrs resa. Mer om det när mer är klart men vad det kommer innehålla är nog rätt tydligt, klättring.
Blanktjärn,bivack & topprep
Jag har en engelsk kompis på besök, sådär lagomt spontant då hon hade fått några dagar ledigt från jobbet och frågade om hon kunde komma över och hälsa på. Givet. Vi har bouldrat i hagel i Juniskär, packat min nya fyrhjuliga kompanjon till bristningsgränsen och tagit oss till Åre. Byn som jag numera kallar hemma. Igår testade vi boulderblocken vid väla i det strålande vädret och på eftermiddagen blev det spontant bestämt att vi blev ett galet underbart gäng som skulle spendera kvällen & natten vid Blanktjärn. Tjärnen vattnet just är så blankt och turkost att man ser botten av den och det som finns där, den är inte speciellt djup heller. Väldigt mäktigt.
Dit traskade vi, gjorde upp en eld, byggde bivack av pressening, grillade korv och underhöll oss med allsång som varierade i tonarter (så att säga😂) jag passade även på att ta ett dopp, det var ingen chans att tveka utan bara ta sig i. Det var sådär kallt att man får lite smått svårt att andas men helt klart värt det. Det var en extremt trevlig kväll och vi såg solen gå ner och färga himlen i en röd nyans vid horisonten. Fåglarna kvitterade och Ida kommenterade imorse " jag sov bättre här än vad jag gör i min egen säng" vilket är ett underbart betyg. Och jag håller helt med henne. Det här blev för oss ett äventyr vi kommer ha goda minnen av länge, så ta er ut till ett vindskydd eller ta med ett tält, bygg en bivack och goda vänner till en fin plats och gör det inte så komplicerat. Jag har förresten hört att det ska göras en liten bok om alla stugor/hebren/liknande som är öppna för allmänheten runt i om Sverige, perfekt! Speciellt med man gillar äventyr men tycker det inte är helt komfortabelt att sova utomhus.
