Vad skall vi göra med fjällvärld?

[camoscio]

Svenska fjällvärlden sträcker sig i princip längs nästan hela gränsen mot Norge och den är mer eller mindre sammanhängande och relativt lite, om vi ser på helheten, exploaterad. Inom vissa områden fruktansvärt mycket exploaterad. Det är den största sammanhängande relativt orörda fjällvärld som finns kvar i Europa.

Österrikes fjällvärld är, som du också beskriver, exploaterad, ganska hårt exploaterad om vi ser på helheten. Dalgångarna (inte alla naturligtvis) är ofta bebodda. Det finns stugor osv nästan överallt där man kan övernatta om man så önskar.



Thomas

Österrike nämnde jag inte alls. Jag har varit mycket lite där, mest i Osttirol och Vorarlbrg, där fr a Osttirol står för en "Sanfter Tourismus" i kontrast till Nordtirol som jag till stor del undvikit.

Jag vände mig mest mot överdriften i uttrycket "helt exploaterade". Den som har fantasi och kan läsa en karta hittar t ex i Graubünden oaser och, förstås, alpina utsikter som saknar motsvarighet i de nordiska fjällen. På en sådan vandring upplever man en avskildhet som iaf inte är självklar i fjällen (att gå utanför lederna kräver en del planering, bl a för att vara säker på att korsa bäckar och älvar).

Ännu mindre exploaterade är vissa delar av Sydalperna och Pyreneerna. Men en viktig skillnad är förstås att svenska fjällen är mer vidsträckta. På kontinenten tvingar topografin ned en under trädgränsen rätt ofta och där blir det krockar med civilisationen, i form av vägar. Bergen ligger mitt ibland allt annat.

 

[edgepal]

Beklagar att jag skrev Österrike, jag menade Schweiz. Stavade lite fel bara…

Thomas

 

[Akkajonte]

Vi måste ha elström, vi klarar oss inte utan den idag. Det är ett dilemma. Att välja mellan kärnkraft och vattenkraft går inte idag. Jag vill minnas att vattenkraften står för 7% av kraftproduktionen idag. För 40 år sedan var det 50%. Då hade man kunnat välja mellan att bygga ut mer vattenkraft – idag blir det lite löjligt att fördärva fjällen för att åstadkomma mindre än 1 procent mer kraft – dessutom, för närvarande har vi överproduktion av kraft om jag minns rätt.

Fortfarande än idag så står vattenkraften för mer än 7% av Svergies totala elkraftproduktion !
Givetvis så variera siffran efter låg- högkonjuktur, nederbördsrika år osv.

Enligt en rapport av Kungliga ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) från år 2002 så stod vattenkraften för mellan 55 och 75 TWh, av Sveriges totala elkonsumtion som då låg på 150 TWh.
Att siffran varierar beror på, enligt dom, hur nederbördsrika åren är.

Tror knappast att Sveriges elkrafts behov har fördubblats på dessa år, allra helst efter den lågkonjuktur vi alla har drabbats av.

När vi nu alltmer blir jagade av klimathotet från Koldioxiden, så används även detta som ett argument att få bygga ut mer älvar i framtiden.

 

[GustavOh]

Den springande punkten är ju:

Vem är fjällvärlden till för egentligen? Lokalbefolkningen, landets innevånare eller mänskligheten? (Eller kanske hela ekosystemet Jorden?)

Vem har mest rätt till sin åsikt, hundra ortsbor eller en miljon utsocknes?

Av ortsborna, vem har företräde, den som vill bevara sin utsikt och sitt fiskevatten. eller den som ärligt talat hellre offrar lite av detta för att få arbetsinkomster, väg och elström. Sådant som sörlänningarna tar för självklarheter?

Av de utsocknes tyckarna, är den enes "behov" av orörd natur att semestra i finare än den andres "behov" av förnyelsebara wattimmar?

Av de som ser fjällen som ett semestermål: är de (vi?) som gärna lägger egen tid och muskelkraft på att ostörda ta oss till en viss punkt finare än de (andra?) som bara vill ta sig just till den punkten för dess egen skull och hellre lägger sin tid och muskelkraft på att skaffa pengar till en helikopterresa dit?

Ärligt talat finns det inga enkla rätt eller fel här. Däremot är vi många som är väldigt snabba att upphöja våra egna preferenser till universella principer, vare sig vi kallar dessa för "bevarande" eller "framåtskridande", "frihet" eller "hänsyn".


Två saker är jag tämligen säker på:
Det går inte att ge ett entydigt svar på vad vi "ska" göra med vår fjällvärd.
Fjällen är stora. De kanske inte räcker till att ge allt åt alla, men det finns så det räcker åt såväl industri, lokalbygd och turister av allsköns slag. Dock inte i samma lilla dalgång.

 

[edgepal]

Jag tycker att det GustavOh skriver är bra. Det beskriver svårigheterna.

I grunden tycker jag som forntida Samer, landet äger oss, vi kan inte äga landet eftersom vi bara är här tillfälligt. Min grundsyn blir då att alla människor i världen ägs av marken de bor på – och inte bor på, eller inom. Vi har alla ett ansvar för marken, för naturtillgångar och annat – men vi äger dem inte – vi förvaltar dem bara under den tid vi är här.

Grundfrågan blir då hur vi förvaltar vår jord under den tid vi är här. Det vi ser idag förskräcker eftersom det är en mycket dålig förvaltning utan ens en tanke på efterkommande generationer.
Då bör vi tänka – vad kan vi rädda kvar. Det är inte mycket faktiskt, i detta lilla finns våra fjäll.

”Lilla jag kan inte förändra världen” sa säkert både Jesus och Mohammed en gång i tiden innan de blev kändisar – och få har väl förändrat världen så mycket som dessa herrar oavsett man tror eller icke tror på dem. Ingenting är alltså omöjligt. Frågan är väl mer om vi ids…

Thomas

 

[MarkusN]

Den springande punkten är ju:

Vem är fjällvärlden till för egentligen? Lokalbefolkningen, landets innevånare eller mänskligheten? (Eller kanske hela ekosystemet Jorden?)

Vem har mest rätt till sin åsikt, hundra ortsbor eller en miljon utsocknes?

Däremot är vi många som är väldigt snabba att upphöja våra egna preferenser till universella principer, vare sig vi kallar dessa för "bevarande" eller "framåtskridande", "frihet" eller "hänsyn".

Väldigt bra sammanfattat, tycker jag. Och jag tycker principiellt att det är viktigare att ställa dessa frågor än att verkligen, till fullo, kunna besvara dem. Att besvara sådana komplexa frågor med enkla svar är vanskligt.

Vad man däremot kan säga, enligt mig, är att det viktigaste är att saker och ting hålls inom hållbarhetens gränser. Det ekonomiska systemet idag tar inte hänsyn till ekologiska ramar. Ekologi ses som ett subsystem till det ekonomiska systemet, som antas vara oändligt, när detta är komplett fel. Politiker, företagare och allmänheten måste omvärdera relationen mellan ekonomisk expansion, välmåga och ekologisk hållbarhet. Som det är nu står ekonomin som fiende till hållbarhet – detta måste förändras. Och varför ekonomin är så viktig är så klart för att det är just det som motiverar – och rättfärdigar – ett överutnyttjande och förstörande av våra fjäll (och resten av världens natur). Utan en sådan förändring kan vi aldrig hålla oss inom hållbarhetens gränser, tror jag.

Jag håller också med edgepal (och samerna) om att jorden inte tillhör oss, utan att vi tillhör jorden. Som jag ser det har hela det moderna projektet arbetat väldigt hårt för att skilja oss ifrån den jord som ger oss liv. Ingen skulle vara dum nog att för 200 år sedan börja prata om "ekologiska fotavtryck" eller "livscykelanalyser" eftersom man till största del levde på den mark från vilken man fick både mat och till vilken soporna och restprodukterna gick tillbaka. Idag är vi skilda, både i rum och tid, från både produktion av det som ger oss liv och från där våra sopor hamnar.

 

[edgepal]

Det hela fungerar lite som:

Det stod en kille och fiskade på en strand vid en sjö när en man kom springande, röd i ansiktet av ilska och ropade ”du får inte fiska här, detta är mitt vatten”
-aj faan, är det ditt vatten? Vet du om att det rinner ut i sjöändan där borta?

Hur kan man äga nåt som bara rinner förbi?

Thomas

 

[Bandersson]

Hotet mot vår fjällvärld

I dagsläget tror jag inte att det finns något reellt hot mot vår fjällvärld i form av nya vattenregleringar. Det tror jag beror på att alla sådana planer är reglerade i lagstiftning och att "allmänheten" reagerar snabbt på nya projekt.
Vindkraften är knepigare, men jag tror personligen att det finns ett mycket större hot som inte har uppmärksammats tillräckligt.
Ingrepp i en nationalpark är näst intill ogörligt. Däremot är skyddet betydligt svagare utanför nationalparksgränserna. Förslagen att utvidga skyddet av fjällvärlden har mötts med motstånd från de fjällnära kommunernaoch jägarförbundet vilket bland annat har lett till att Tjoultavagge inte är nationalpark. Se förslaget från Naturvårdsverket och remissvaren (se speciellt avsnittet Sarek, utvidgning).
Tjuoltavagge är speciellt intressant inte bara för att, som Naturvårdsverket skriver - "I dalens nedre del finns anslående urskogar av tall och gran och i den inre delen täcker orörda björkskogar dalens sidor. Särskilt de nordvästra sluttningarna har mycket rika, yppiga ängsbjörkskogar. Likartad vegetation finns i Njåtosvagge. Tillsammans bildar de frodiga dalarna en av Sarekområdets viktigaste viltbiotoper. Här finns bland annat älg, björn, järv och lo".
I Tjoultavagges nedre del ligger Routevare. Detta berg är synnerligen mineralrikt och har prospekterats av Beowulf mining (läs gärna mer om dessa planer via deras hemsida och deras projektbeskrivning). I och med att Routevare inte ligger inom nationalparksgränsen är det Bergsstaten som bestämmer. Detta leder till ett en juridsik komplexitet där inte naturvårdsintressena har företrädesrätt (se bland annat inläggen från fjällklubbens ledare och Bert Bodins blogg ).
"Problemet Routevare" har uppmärsammats tidigare av Svenska Fjällklubben, läs gärna inlägget av David Hässler. Jag har själv försökt engagera Norrbottens ornitologiska förening eftersom Kamajokks delta strax söder om Routevare är ett centralt område för flyttfåglarna.
Om gruvbrytning blir aktuell i Routevare kommer delar av vår fjällvärld att förändras dramatiskt. Jag tror att var och en kan förställa sig vilka ingrepp det är fråga om. Skadorna kan nog väl mäta sig med regleringarna kring Stora Sjöfallet. Vill vi att en nationalpark - Sarek i detta fall - ska omgärdas av "industriella sår"? Om vi inte kan uppamma en tydlig och stark opinion mot denna utveckling innan planerna realiseras är risken stor att diskussionen om "Vad ska vi göra med fjällvärld" inte är så aktuell längre.

 

[plaskdaja]

I dagsläget tror jag inte att det finns något reellt hot mot vår fjällvärld i form av nya vattenregleringar. Det tror jag beror på att alla sådana planer är reglerade i lagstiftning och att "allmänheten" reagerar snabbt på nya projekt.
Vindkraften är knepigare, men jag tror personligen att det finns ett mycket större hot som inte har uppmärksammats tillräckligt.
Ingrepp i en nationalpark är näst intill ogörligt. Däremot är skyddet betydligt svagare utanför nationalparksgränserna. Förslagen att utvidga skyddet av fjällvärlden har mötts med motstånd från de fjällnära kommunernaoch jägarförbundet vilket bland annat har lett till att Tjoultavagge inte är nationalpark. Se förslaget från Naturvårdsverket och remissvaren (se speciellt avsnittet Sarek, utvidgning).
Tjuoltavagge är speciellt intressant inte bara för att, som Naturvårdsverket skriver - "I dalens nedre del finns anslående urskogar av tall och gran och i den inre delen täcker orörda björkskogar dalens sidor. Särskilt de nordvästra sluttningarna har mycket rika, yppiga ängsbjörkskogar. Likartad vegetation finns i Njåtosvagge. Tillsammans bildar de frodiga dalarna en av Sarekområdets viktigaste viltbiotoper. Här finns bland annat älg, björn, järv och lo".
I Tjoultavagges nedre del ligger Routevare. Detta berg är synnerligen mineralrikt och har prospekterats av Beowulf mining (läs gärna mer om dessa planer via deras hemsida och deras projektbeskrivning). I och med att Routevare inte ligger inom nationalparksgränsen är det Bergsstaten som bestämmer. Detta leder till ett en juridsik komplexitet där inte naturvårdsintressena har företrädesrätt (se bland annat inläggen från fjällklubbens ledare och Bert Bodins blogg ).
"Problemet Routevare" har uppmärsammats tidigare av Svenska Fjällklubben, läs gärna inlägget av David Hässler. Jag har själv försökt engagera Norrbottens ornitologiska förening eftersom Kamajokks delta strax söder om Routevare är ett centralt område för flyttfåglarna.
Om gruvbrytning blir aktuell i Routevare kommer delar av vår fjällvärld att förändras dramatiskt. Jag tror att var och en kan förställa sig vilka ingrepp det är fråga om. Skadorna kan nog väl mäta sig med regleringarna kring Stora Sjöfallet. Vill vi att en nationalpark - Sarek i detta fall - ska omgärdas av "industriella sår"? Om vi inte kan uppamma en tydlig och stark opinion mot denna utveckling innan planerna realiseras är risken stor att diskussionen om "Vad ska vi göra med fjällvärld" inte är så aktuell längre.

Bra med konkret infomation om vad som händer i fjällvärlden. Men hur skapar vi effektivast opinion? Att bara diskutera här på utsidan kanske inte ger så mycket. Alla som engareat sig här borde agera och göra något tillsammans för att visa att det inte är ok att röra fjällvärden mer.

 

[Bandersson]

Routevares historia

För den som är intresserad av Routevares historia kan man läsa på Tims Laplandica blog. Där finns också information om andra gruvor i området.

I sin artikel om Routevare avslutar Tim med:
"Beowulf Mining will probably have big problems trying to work around these claim defenses, which are classified as cultural heritage remains and over 100 years old. With Beowulf’s interest in Ruotevare, as believably with many other modern mining adventures in northern Sweden, these intrests seemingly are to only increase the share value of their company’s stock holdings and, perhaps later, sell off their claims for a profit and to potential “wannabes” of the mining world."

Jag är inte så säker på att han har rätt i att Beowulf mining inte menar allvar med att starta en brytning. I en nyligen gjord analys av Axier av Beowulf beskrivs Routevare som "... är att betrakta som Beowulf Minings flaggskepp". Man skriver också: "Beowulf Mining för samtal med ett antal potentiella partners i Asien som vill försäkra sig om järnmalm från Ruoutevare fyndigheten. Fyndet är att betrakta som kommersiellt intressant."

 

[edgepal]

Det vanligaste sättet för att få exploatera i fjällvärlden, Nationalpark eller ej, är att lägga ned ett stort kapital på att analysera områdets möjligheter, göra mätningsarbeten, berganalyser, vägplaneringar osv (samlingsnamn projektera) under ett antal år – och sedan ha detta nedlagda kapital som argument för att få sätta igång med själva exploateringen.

Det som Bandersson tar upp är på en ”liten” plats. Vägar är på andra ”små” platser, små, små nålstick lite här och var i fjällen – gör att dom krymper allt mer – i en oroväckande takt..

Nu skall man visst flytta på Kiruna för att ta malm där Kiruna ligger idag. Kan man flytta en hel stad – då bör vi ju se upp med andra saker i fjällvärlden – var det än sker. Det är stora krafter i rörelse – och det gäller att stoppa dom före projekteringen…

Stora Sjöfallets Nationalpark, avsatt som Nationalpark för tid och evighet – blev inte många år gammal – och idag finns den nästan inte kvar alls. Det berättar också lite av vilka krafter som vill exploatera fjällvärlden av olika skäl.

Det skulle inte förvåna mig att man får igång en gruva inne i fjällen – samt bygger ett vattenkraftverk som förser gruvan med ström beroende på att gruvan ligger ju där och behöver ström – men man bygger gruvan först… Det är så det går till.

Thomas

 

[Almgren]

Nu skall man visst flytta på Kiruna för att ta malm där Kiruna ligger idag. Kan man flytta en hel stad – då bör vi ju se upp med andra saker i fjällvärlden – var det än sker. Det är stora krafter i rörelse – och det gäller att stoppa dom före projekteringen…

Varför ska man stoppa dom från att flytta Kiruna?