Vad och stav

[Staffan Andersson]

Jag och sambon delar på ett par teleskopstavar. Hon använder sin vid gång nästan hela tiden även om det är slätt och fint. Jag håller mest mitt på staven och håller den horisontellt ( eller så har jag den i bägge händer bakom nacken och sträcker på mig ) under gång.

Vi har stavarna till 2 saker: vad och tarpuppsättning. Jag gillar stav vid vad, den är en extra hjälp tycker jag, även sambon gillar den. Är själv flugfiskare och van vid att stå utvadad i ganska djupa och starka strömmar. Har hänt att man vadat ut under en lång stund och står med bröstdjupt kallt fjällvatten. Fiskar och tänker på annat i 20-25 minuter och så häpp! ena foten har visst somnat.... Mindre skoj

Dessutom har även jag paddlar rätt mycket forslåda, även om det var länge sen nu Det ger iaf en bra förmåga att läsa vatten och kunna hitta bra vadställen, om inte annat. Mindre rädd vet jag inte om jag är

 

[millimeter]

Använder två teleskopstavar. Mycket praktiskt tycker jag. Vid vad hjälper de absolut till. När det inte finns stenar eller träd att hålla i så ger staven extra stöd.

I stenig terräng är nyttan oerhört stor! Man kan tack vare de extra balanspunkterna flyta fram över stenar och hål på ett helt annat sätt än utan stavar.

Sparar knäna i nedförsbackar. Och låren/vaderna i uppförsbackar, om man som jag har längdskidåkningen i ryggmärgen

 

[OBD]

Tänkte inte så mycket på när staven väl står på botten och belastar utan snarare när man ska flytta den.
Men det är klart, det kanske inte är ett problem.

Uffe

Jag använder mig av två teleskopstavar. När strömmen är stark, och vattendjupet i knähöjd eller mer, brukar jag binda ihop båda stavarna med ett par spännremmar. Då kan man använda sig av tvåhandsfattning och de två ihopbundna stavarna blir en stabil stav.

/ Bertil

 

[Schneeberger]

Fiffigt

Båda varianterna på en gång alltså!

Uffe

 

[fnöskticko]

Stav, ja!

Jag använder helst en vandringsstav i björk eller nåt annat träslag. Hade inte med mig nån i somras. Blev stående vid en jokk för att det hade regnat massor och kunde därför inte fortsätta min tänkta färd. Ångrar att jag inte hade med mig nån stav och kommer i fortsättningen alltid att ha det. Vid flugfiske använder man ju en vadarstav som dessutom har bly (?) i botten för att vara lättare att förflytta i strömmande vatten. Vadarstav? Ja, självklart. Rekommenderas starkt.

 

[Emmma]

Även om stav inte alltid behövs för stöd så tycker jag att det är väldigt bra att kunna pröva djupet med staven, särskilt i forsande glaciärvatten där man inte ser botten.

En annan bonus är att man i blöta och leriga marker kan känna efter vart det är hårt, så man slipper plumsa djupt i lera ;o)

 

[Kjell L]

Vill bidra med lite funderingar kring frågan om vadarstav eller inte. Har vandrat i fjällen i över 30 år och kan ite tänka mig vandra utan stav. Staven är oumbärlig vid vad. Även lätta vad kan vara hala och då ger staven ett extra stöd. Jag betraktar dock inte min stav som vadrstav utan vandrarstav, en god kamrat i många situationer. Framförallt dämpar staven påfrestningar på knän vid branta kliv nedför, jag håller handen högt och låter den sakta glida ner efter staven och på så sätt minska belastningen. Vid blötmarker kan jag enkelt läsa av bärigheten med staven, Vid vatten bedömmer jag vattendjupet om stövlarna räcker till. Man kan förankra ett tält genom att knyta fast absiderna i staven och lägga stenar på den. Användningsområdena är oändliga. Gåstavar tycker jag verkar mindre lämpligt. Vassa spetsar måste ju fastna i blötmarker eller annan lös mark och därför är de inte användbara vid sondering av blötmarker. Korta vandrarstavar lär inte vara till någon hjälp i kraftiga lutningar. Min stav är ca 2 m lång av kraftig bambu med mässingshylsa till stövelskafthöjd samt försedd med trubbig ekspets.

 

[millimeter]

[...] Gåstavar tycker jag verkar mindre lämpligt. Vassa spetsar måste ju fastna i blötmarker eller annan lös mark och därför är de inte användbara vid sondering av blötmarker. Korta vandrarstavar lär inte vara till någon hjälp i kraftiga lutningar. Min stav är ca 2 m lång av kraftig bambu med mässingshylsa till stövelskafthöjd samt försedd med trubbig ekspets.

Teleskopstavar kan bli relativt långa (mina blir 135 cm, brukar ha dem runt 105 cm annars om jag minns rätt), men visst kan man ha nytta av en längre stav i branta utförslöpor ibland. Fast det är sällan jag går så brant.

Mina har gummiskor i nederänden, så de är inte vassa. Sondering går utmärkt. Man kan däremot - genom kraftigt våld - dra av gummifoten och få en lite spetsig ände för t ex snö.

Två stavar som brukas på skidåkarvis ger även möjlighet att hjälpa till med armarna under vandringen, t ex uppför. Med en enda, lång stav så kan man väl inte göra det på samma vis.

Det är såklart en smakfråga. Själv använder jag stavarna på fler sätt än vad en lång, ensam stav vore praktiskt till, även om den har andra fördelar. Sen är det ju ifall man har staven som tältstång.

 

[Vonsan]

Made in Swiss stavar

I början av åttiotalet köpte jag mina stavar. Överskottsbolaget i Solna hade utförsäljning från en sportaffär som gått i konkurs. Minns inte vad jag betalade men fick ett par "Leki Makalu Antischock". Suveräna stavar, teleskop kan bli 135 cm väger 236 gr styck.
Hade i början endast en stav, maken den andra. För några år sen tog jag hand om båda och min käre man fick köpa nya. Kan idag absolut inte tänka mig gå utan stavar. Suveräna hjälpmedel.
Vad-uppför-nedför- jag använder dem hela tiden.
Under resan upp fäster jag dem i ramen på min gamla rygga.
Dessa stavar är än idag helt felfria och har använts varje år sen inköpet.
F.o.m. imorgon är de "i tjänst igen ca 10 dagar. Gamla trotjänare som är värda varenda gram de väger och krona de nu kostade. Bättre ressällskap finns inte.
Yvonne

 

[alven]

Två stavar som brukas på skidåkarvis ger även möjlighet att hjälpa till med armarna under vandringen, t ex uppför. Med en enda, lång stav så kan man väl inte göra det på samma vis.

Glöm inte Gunde!

 

[millimeter]

Glöm inte Gunde!

Haha jag borde ha tänkt på den

 

[Morgan]

Jag har aldrig använt stav och hade väl inte tänkt att börja heller.
Var uppe i fjällen med kidzen i sommras och dom täljde varsin vandrarstav som dom skulle ha.
Jag gick utan stavar fast jag erbjöds ett par.
Sen blev det som vanligt att dom inte orkade bära sina stavar så jag fick göra det, men ack så skönt det blev. Det kändes avlastat och jag kände mig för när jag gick över myrar.
Så nu tittar jag efter 2 st nya fina stavar som kan justeras efter behov av att gå nedför eller uppför med. Så jag kan bara säga positiva saker om detta, kan faktiskt inte se något negativt.