Ok. Jag undrar då - när Ryssland invaderades under operation Barbarossa - då gick de ju till slut in i Berlin när de slog tillbaka tysken.
Blev de då genast ockupanter som skall fördömas?
Sen har ju nu Israel i sin egen Levy rapport konstaterat att de inte är ockupanter (otippat resultat...) då de menar att området som tidigare hållits av Jordanien aldrig erkänts av världen innan. Nu vet jag inte exakt vilka områden detta handlar om men tror att det är där merparten av bosättningarna byggs.
Jag har lärt mig den hårda vägen att aldrig ge mig in i israel/palestinadiskussioner på nätet, men jag ska göra ett litet undantag för din fråga.
Ockupation eller inte har inget med vad som är moraliskt "rätt" att göra. En ockupation kan vara moraliskt riktig och att avsluta den kan vara moraliskt fel. Eller tvärtom. Allt naturligtvis beroende på omständigheterna och subjektiva åsikter.
För att ta ett annat exempel så var t.ex inte baltstaterna ockuperade under kalla kriget. Rent formellt var de annekterade, inte ockuperade. (Den stora skillnaden är om jag törs skriva utan att kolla först att befolkningen på annekterat område blir fullvärdiga medborgare i den annekterande nationen.) På samma sätt är exempelvis Skåne sedan länge annekterad av Sverige. Länderna i östeuropa var inte på något sätt formellt under Sovjets kontroll, men alla visste att självständigheten var en ren kuliss.
Kort sagt: Ockupation, annektering etc är bara formella begrepp. I det långa loppet är det oerhört mycket viktigare hur demokratiskt och rättssäkert styret över ett område och dess befolkning är än om huvudstaden ligger på ena eller andra sidan om den ena eller andra historiska gränslinjen.
Med detta sagt finns det idag en enda springande punkt i israel/palestinafrågan som måste lösas för att komma vidare. (Historiskt finns det många fler, men tiden och verkligheten har sprungit ifrån de flesta. Inget blir bättre av att riva upp besluten från 1948 idag, lika lite som sveriges behandling av skåningarna för några hundra år sedan skulle bli bättre av att lämna tillbaka skåne till danmark)
Den stora vattendelaren är om Västbanken och Gaza är självständiga stater eller en del av Israel. Punkt. Det är här som så många slirar och (allt utifrån sin personliga preferens) vill äta kakan, ha den kvar och plocka russinen ur den.
Är de självständiga stater har de också fullt ansvar för sin befolkning, sina gränser och sin relation med grannarna. En stat där fristående grupper förfogar över tunga militära vapen och utnyttjar dom mot grannarna kan inte kallas en fungerande stat. Kan regeringen inte själv hindra att diverse grupper bedriver regelbundna terrorangrepp mot en annan stat så är det deras förbaskade skyldighet att samarbeta med grannen för att få slut på det.
Är de självständiga stater förtjänar de å andra sidan också att behandlas så. Det innebär att gränserna respekteras, exempelvis. Att utgången av val accepteras även om "fel" part vinner. Att deras deltagande i internationella organisationer inte motarbetas etc etc.
Vill man inte se dom som självständiga, däremot, så måste man förr eller senare löpa linan ut och annektera områdena. Det skulle föra med sig att dagens "palestinier" skulle bli israeliska medborgare. Med rösträtt etc.
Det är fullständigt meningslöst att diskutera konflikten utan att ange vilket av dessa spår man förordar, och därmed stå för konsekvenserna.
Det finns ingen "tvåstatslösning" som inte inbegriper att den palestinska staten tar i med hårdhandskarna mot de grupper som skjuter raketer OCH att den israeliska använder lika hårda handskar mot bosättaraktivisterna.
Det finns ingen "enstatslösning" som inte inbegriper israeliskt medborgarskap minst för invånarna på gaza och västbanken.
Inget av spåren är utan smärta för någon part. Att inte välja är att välja evig konflikt.
