Men kom igen nu. Det var precis detta jag ville komma fram till. Att man gör olika bedömningar av vilka risker som är värda att ta beroende på ålder och "setting". Varför är det ffa män i 18-25-årsåldern som kör ihjäl sig med bilar? För att de fattat när det är värt att ta risker eller för att de tar onödiga risker? De risker som en expedition innebär kanske känns värda att ta för en tjugoåring men inte för en fyrtioåring. Därmed inte sagt att livet är slut efter fyrti! Jag har inte uppmanat andra att knarka ihjäl sig efter fyrtistrecket, bara tagit upp det som en tillspetsad parallell till beteendet att ta stora risker för att "uppleva saker". Knark sägs ju ge en sjuhelsikes upplevelse, säker bra mycket bättre än tunn luft och adrenalinpåslag (säger en som inget vet).Mezzner; sa:
Nog vet jag också att jag kommer att bli äldre och klokare, men ibland måste man vända på saker för att få perspektiv. Själv tycker jag det är korkat att utsätta sig och andra för stora risker. Det tyder på att man missat de många andra sätten att leva livet på och uppleva saker, som inte innefattar livsfara. Det får jag tycka öppet, för alla får tycka och göra som de vill utan att ta ansvar för något. Eller? Ingen har hittills varit beredd att diskutera vilket ansvar man har som extremäventyrare? Har man inget ansvar mot de som tar efter? Har inte Jackass-gänget NÅGOT ansvar för de tusentals kids som försöker hoppa från hustak, äta bajs eller åka skateboard på styltor?
Jag är för ett sprutbytessystem enligt holländsk modell: Alla som påstår att de gör saker för "adrenalinkicken", kan komma till valfri mottagning och kvittera ut en steril 0,3mg-spruta med adrenalin. Sedan kan de skjuta adrenalin "helt rent", utan räddningspådrag, trasiga anhöriga eller galna efterföljare!
