Om att utsätta sej själv för uppenbar fara

[srpp]

Han är säljare min vän, och säger så innan han kliver in på ICA

Låter som en risktagare, ICA är inte att leka med ;-)

 

[andersmossing]

Låter som en risktagare, ICA är inte att leka med ;-)

Ja, det ska gudarna veta...

Tack för boktipset, ska snoka rätt på den boken för det här är intressant. Nu hockey!

Allt gott!

//A

 

[Duracellkaninen]

Ja men om man 'klantar' sig och landar på arselet var man ju inte redo uppgiften,övermod och mod är inte samma sak.
Dör man så har man ju gjort något fel,det enda man kan göra är att se till att minimera riskerna vid ev slarvfel,för såna finns alltid,ingen har en 100% lägsta-nivå av sin normala kapacitet.


peter

Det är väl här man kan skilja på den som gör något väl avvägt (men riskfyllt) och när man gör något dumt. Är det något dumt saknas marginalerna för att allt inte går precis som det var tänkt. Är det något riskfyllt så är det flera saker som går åt helvete.

 

[Duracellkaninen]

Om man inte kan förstå varför man tex vill bestiga Mount Everest kommer man inte förstå det svar man får heller om man skulle fråga varför.

Det här är ett vanligt svar jag får från de som hör till de extremare (du förstår inte). Sant till viss del, men i liten grad för de av Utsidans medlemmar som i mer eller mindre grad varit "been there - done that".

Egentligen visar det på ihåligheten i ”jag är förberedd, har allt under kontroll etc”. Om man vore tillräckligt förberedd och hade allt under kontroll, så skulle man kunna förklara varför man klarar det (på ett trovärdigt sätt).

Därmed inte sagt att att de försiktiga skulle gilla oddsen trots förklaringen. Men åtskilliga av oss här på Utsidan skulle göra det.

 

[Duracellkaninen]

Re: Val och tro

På flera militära FN missioner jag varit börjar man checkin proceduren med att skriva, närmast anhöriga samt sitt testamente. Det brukar fungera väl och några ber att få åka hem igen... Kanhända något för extremsportare att ta efter.

Instämemr! Det här är vad jag menar med att våga inse att ditt nästa äventyr verkligen realistiskt sett mycket väl kan vara det allra sista.

 

[Staffan Andersson]

Re: Val och tro

På flera militära FN missioner jag varit börjar man checkin proceduren med att skriva, närmast anhöriga samt sitt testamente. Det brukar fungera väl och några ber att få åka hem igen...

Vad är det som säger att det är "rätt" sort som backar ur och åker hem? Det där kan ju betyda att det är dom dumdristiga med en övertro på sin egen förmåga att klara sig som stannar kvar? Vill du ha dom vid din sida på ett FN-uppdrag, eller vill du ha den som tänker efter en gång extra?

 

[Mezzner]

Det kanske är några som stannar trots att de borde åka hem, men de som åker hem borde nog inte stanna, så det är klart att proceduren har ett värde.

 

[Staffan Andersson]

Sant, men det jag var ute efter var att urvalet slår åt bägge håll. Du blir av med en del mindre lämpade, men kvar blir säkert lika många.

 

[srpp]

Sant, men det jag var ute efter var att urvalet slår åt bägge håll. Du blir av med en del mindre lämpade, men kvar blir säkert lika många.

Men det är ju två frågor:
- Lämpliga rekryter för uppdraget/organisationen. Vilka behöver vi?
- Uppdragen och dess lämplighet för en rekryt/dennes förväntingar. Vilka vill Egentligen?

 

[Duracellkaninen]

Sant, men det jag var ute efter var att urvalet slår åt bägge håll. Du blir av med en del mindre lämpade, men kvar blir säkert lika många.

På sätt och vis får du även en indikation på den hälft (de dumdristiga) du inte blir av med. Skriver någon sitt testamente med ett glatt leende är det dags att bli lite misstänksam......

 

[Avsl12]

Att testa sina egna gränser gör man från det man föds. Jag var hemma hos en bekant till mig. Deras unge son kom och stängde kontorsdörren så jag inte såg in i köket. Jag väntade en stund och gick sedan för att kolla vad den unge mannaen gjorde.

Han stod vid skärbrädan som han precis nådde upp till för att skära den apelsin som han just höll på att skrär i klyftor med en koncentration så han inte ens tittade upp på mig. Som en ansvarsfull vuxen sade jag.
- Skär dig inte i fingrarna.
- Nej, svarade den unge mannen utan att titta upp, jag skall bara skära apelsinen.
Det var sista gången jag kom med några dumma förmaningar till någon som håller på att lära sig någonting genom egna försök.

Det finns yrken som är riskfyllda och kan leda till lidande och död. Brandman, polis och soldat som några exempel. Men detta är risker som ingår i jobbet. Jag blir ständigt lika förvånad när jag hör militär beklaga sig över skador och anhörig klaga på att yrkessoldater dör i krig. Visste de inte detta när de sökte jobbet. Eller att polisen har svårt att rekrytera till Överkalix för att en knivman gett sig på två rookies. Att bemöta våld, knivar och bli påskjuten ingår väl i ainas jobb va?

Fritidsrisktagare finns det gott om. Där går även en gräns eftersom det är ett frivilligt risktagande, det ingår alltså inte i jobbet. Givetvis är det upp till var och en att ta risker så länge man bara utsätter sin själv för lidande och död, eller sina anhöriga för ovisshet och sorg. Men man måste även tänka på de risker räddningspersonal utsättes för om jag gör något som leder till att jag hamnar i en situation där jag behöver hjälp.

Eftersom jag har ensamvandrat i Sveriges 'vildmark' är jag en av dessa fitidsrisktagare och jag har utsatt mina närmaster för just ovissheten och tvingat dom att måla upp alla scenarion som finns om jag inte kommer tillbaka. Men de risker jag tar på vandring i Sarek är mindre än de risker jag tar genom att köra bil på motorväg så det var kanske bra för mina anhöriga att tänka sig ett liv utan mig.

Det blev ju så i alla fall på grund av skilsmässa och barnen är stora. Nu vet mina döttrar vad de skall göra om jag blir borta i fjällen, utomlands, överkörd av bil eller dör i cancer. Detta är det viktigaste av allt. Att mina anhöriga vet vad jag vill att de skall göra. Det behövs inga 'vita papper' när man talar ut om det innan det händer för att slippa alla spekulationer. Det är märkligt att ingen verkar planera för det enda som med all säkerhet kommer att hända?

 

[Duracellkaninen]

Jag blir ständigt lika förvånad när jag hör militär beklaga sig över skador och anhöriga klaga på att yrkessoldater dör i krig. Visste de inte detta när de sökte jobbet.

Det är märkligt att ingen verkar planera för det enda som med all säkerhet kommer att hända?

Visst är det märkligt när man tänker som du (och jag) gör. De som inte resonerar så har valt att blunda för verkligheten - och det är ju egentligen vad hela denna tråd handlar om.