Nej statistisk signifikans har nog Havdas (et al) studie för litet försöksunderlag för att det ska kunna bli. Men jag förstår inte varför detta skulle göra studien helt ointressant och betydelselös? (De andra studierna som Mona länkar till har jag inte läst tillräckligt noga för att kunna uttala mig om).
Det stör mig ganska rejält att VOF (och ännu värre en statlig myndighet som SSM) sätter upp väldigt rigorösa krav på signifikans och vetenskap när det gäller studier som kommer fram till ett resultat som inte stämmer överens med föreningens (eller myndighetens) syn i frågan men samtidigt gladeligen kan hänvisa till en studie med allvarliga (och ibland skrattretande) brister bara den har "rätt" slutsats.
Du har rätt i att elöverkänsliga är utsatta för stress. Men det är själva strålningen som fungerar som en stress på kroppen. Det är i alla fall min erfarenhet. När man är utvilad och avslappnad tål man mer strålning än om man redan är utmattad eller stressad av någon annan anledning (exempelvis när någon närstående blir svårt sjuk eller när man har en viktig deadline att hålla). Jag har väldigt svårt att gå ner i varv och slappna av på en bestrålad plats (och nej det kan inte alltid vara nocebo, ibland är det just den här känslan som gör att man börjar leta efter och ibland upptäcker strålkällor och inte tvärtom). Min teori är att strålningen fungerar som en form av stress på alla människor men vi är olika bra på att hantera (filtrera bort) den.
Jag tror nog att de elöverkänsliga oftast inte börjar att tvivla på sin psykiska hälsa själva utan det kan nog ofta vara anhöriga och "vänner" som börjar med sådana spekulationer. Det insinueras ju dessutom ofta om elöverkänsliga och psykisk ohälsa i media och kommentarsfält (det har väl redan insinuerats ett och annat i den här tråden ang. min och elöverkänsligas psykiska hälsa...).
Det råder dock ingen tvekan om att depressioner är överrepresenterade bland elöverkänsliga och det är inget konstigt om man betänker deras livssituation. Ofta leder ett insjuknande till att mångåriga relationer går i kras, man tvingas att fly från hus och hem (ofta till väldigt kalla, dragiga och primitiva boenden), ofrivillig isolation och dessutom blir man misstrodd och stigmatiserad av hela samhället.
Dessutom är ofta den enda chansen för en elöverkänslig att bli sjukskriven att denne accepterar en psykisk diagnos som egentligen inte alls stämmer särskilt bra in. Jag känner dessutom till fall där den elöverkänslige har tvångsomhändertagits i psykvården och placerats i fruktansvärda strålmiljöer (och samtidigt medicinerats med väldigt starka psykofarmaka). Sådant kan sätta spår i psyket på vem som helst.
Det gör det absolut men åter igen ska inte VOF få ha monopol på att bestämma vad som är humbug och vad som inte är det. Att det finns så många mirakulösa amuletter, kristaller, pyramider, klisterlappar (listan kan göras väldigt lång...), etc för att "ta bort"/"neutralisera"/etc skadlig strålning tycker jag är ett intressant och ganska tydligt indicium på att det i grunden ligger ett allvarligt problem som oroar (annars hade det knappast funnits någon marknad för alla dessa verkningslösa prylar).
Ja det vore bra om det verkligen var så men i praktiken blir det ganska annorlunda, i synnerhet när olika vinstintressen kommer in i ekvationen. Jag hoppas också på mer oberoende forskning. Mer acceptans och öppenhet från samhället vore givetvis fantastiskt trevligt (men det lär tyvärr dröja).
