Totteman: För den dagen vi i Sverige vill göra ännu mer för att minska koldioxidutsläppen kan jag spekulera lite.
Järnproduktion
Går det att ersätta järnproduktionen i masugnarna i Luleå och Oxelösund med skrot? Alternativt banta planerna på fossilfritt stål så att de bara omfattar inhemsk järnproduktion och inte hela vår jättelika järnmalmsproduktion. Elen får i så fall ordnas separat genom nya kärnkraftverk eller svenska vindkraftverk, inte tas från elen som ska försörja landet.
Cement
Cementproduktionen i Sverige har tagits över av ett tyskt företag som bokför utsläppen i Sverige. Gotland är en landsklenod och kalkfyndigheten för Cement är tydligen begränsad till 30 års brytning. Kan man ordna andra långsiktiga arbeten i Slite som är minst lika meningsfulla som dagens? Gotlänningarna får tycka till om det, jag ska inte sitta här och förorda stängning. Skövdefabriken tar vi hand om själva av beredskapsskäl.
Exportera kärnkraft?
Vill vi hjälpa andra länder att sänka sina utsläpp skulle vi kunna bygga kärnkraftverk i söder och exportera elen till Europa. Vi har typgodkända modeller som vi tagit fram själva (Oskarshamn- och Forsmark 3). Staten ska äga och folket tillfrågas i så fall. Det får inte höja våra elpriser.
Bilar
Personbilar blir exempelvis elektriska, men låt det ta sin tid, minst 20 år. Vissa bilar kan fortsätta gå på fossilbränsle, förslagsvis på landsbygden.
Lastbilar, traktorer och tunga maskiner
Jag hoppas någon annan har förslag här. Exempelvis andra/syntetiska bränslen. Kanske kan mer transporter läggas över på järnväg/sjöfart? En mindre realistisk lösning: Förr hade många orter järnväg. Järnvägsentusiaster och nostalgiker kanske skulle bli glada om man åter lade räls på banvallarna? Tågen kommer tyvärr att köras automatiskt.
Håller med i mycket. Ett stort misstag är att vi med politiska styrmedel orsakat nedläggning av ett antal reaktorer i en tid när vi verkligen behöver el. Det har lett till stora variationer i elpriset och minskad överföringskapacitet från vattenkraften i norr. Ser man på andra länder så visar en studie att Tyskland skulle kunna ha kapat utsläppen av CO2 med 73% och samtidigt sparat några hundra miljarder EUR om de inte lagt ned kärnkraften (källa:
International journal of sustainable energy).
När det gäller den vätgasreducerade järnproduktionen i norr kommer det nog inte bli mycket av gissar jag. Det har från början varit extrema högriskprojekt och ingen har hittills lyckats att genomföra det med vätgas på den nivå som krävs. Det är nog en av flera anledningar till namnbytet av H2 till Stegra och att man som jag förstår öppnat upp för att tillverka stål av skrot. I de ursprungliga planerna så beräknades H2 att ensamt göra av med 12-13 TWh som är en ansenlig del av det som produceras från älvarna i norr. Det hade sannolikt pressat upp priserna på el rejält i elområdet och nånstans finns en kommersiell gräns. Med dagens elpris och en förbrukning på 12 TWh får man en räkning på ca 31 miljarder SEK (exkl nätavgifter), det är lätt att räkna vad en fördubbling, eller tredubbling hade inneburit. En produkt från skrot är dessutom inget nytt på marknaden, det har gjorts i 40 år. Och en utbyggnad av vindkraft för att täcka upp och förhindra prisstegring skulle riskera att ödelägga enorma naturområden i norr, det vore verkligen förödande och frågan är hur mycket projektet i sin helhet verkligen kommer bidra till att sänka CO2-utsläppen?
Hybrit beräknas behöva 70 TWh. Det motsvarar 2x Danmarks nuvarande elproduktion. Alltså, en teknik som inget specialiserat stålbolag lyckats med på den gigantosauriska skala som krävs, ska ett statligt ägt gruvbolag utan tidigare kompetens på området lyckas genomföra..
Det är i hög grad politiskt motiverade projekt där EU-initiativ och öronmärkta pengar låser in teknik och forskning på ett fåtal hästar i ett lopp där ingen riktigt vet vilken kuse som kommer vinna. Enorma bidrag, subventioner och kreditgarantier lockar storkapital som kan gå in i projekt med liten insats, låg risk, men enorm potential. Det finns många tidigare exempel som Agroetanol som Göran Persson var så varm inför, Sekab i Övik som skulle bli "världsledande" på att producera etanol, Gobigas i Göteborg, etanolbilssubventioner och "macklagen" som exkluderade elbilar. Politiskt motiverade projekt som kostat massor med miljarder.
Vad ska vi göra då? Ja, se till att vi har stabil baskraft från kärnkraft och vattenkraft och hålla elpriserna låga och förhindra att elpriser från kontinenten smittas av till våra sydliga elområden, fortsätta gnetandet med olika typer av effektiviseringar, successivt konvertera fordonsflottan men kanske inte låsa in sig i en teknik. Det är lätt att glömma att vi ändå halverat utsläpp per capita på ca 30 år.
Vad vi inte ska göra är att slänga pengar på det som riskerar att bli gigantiska ekonomiska slukhål som i slutänden fyller på konton i skatteparadis och inte får någon effekt på utsläpp (kanske snarare bidrar till utsläpp, lokal miljöförstöring och negativa effekter på lokalekonomier), eller på politisk väg skapa en ekonomisk recession som får människor att bli uppgivna (och i förlängningen rösta på missnöjespartier).