Självklart har jag aldrig fyllt min rygga, än. Men allt beror ju på hur man är som person, vill man ha med sig det lilla extra eller inte. Förstår inte folk som tar med sig 1par kalsongen, 1 par strumpor och en tröja? om nåt går sönder? vandra 10mil utan sockor?
Sen föredrar jag att ha sakerna i säcken. Men självklart förstår jag er med att inte ta med onödiga grejer men gram jakt är inte jag ute efter. Jag köper bra grejer som passar mina behov och väger dom något sådär så köper jag det.
Den som använder ordet "gramjakt" förstår mycket riktigt inte. Jag ska inte be dig precisera meningen, ty det vore elakt, men invitera till tankeverksamhet (även om ngn i annan tråd menar att tankeverksamhet, åtm. med avseende på packningsvikt, är hysteriskt). Jag packade förra året lite drygt 13 kg för en tur på 8 dagar (den blev 6, jag kortade p g a det trista vädret). En UL-packare kapar lätt 1.5-2 kg på detta. Om jag bytte min dunsäck mot syntet och min ryggsäck mot en mer "normal" (men knappast bekvämare eller mer funktionell) skulle jag öka packningsvikten med kanske 1 kg. Så finns det de som menar att en normal veckopackning är 20 kg (så var det i Ute-magasinet tills annonsörerna började lansera lättviktsprodukter). Då undrar jag vad som mäts i just enheten "gram", och varför? Och vari består "jakten"? Kan man inte lika gärna säga att "normalpackaren" jagat kilon att fylla sin säck med?
Jag tror tankefelet (jag förutsätter generöst nog ett mått av tankeverksamhet) är att utgå från något slags "norm" och föreställa sig ett evigt petande med små gram hit och dit (utan att fundera över hur dessa adderar sig till flera kilon). Man börjar naturligtvis från NOLL och fyller på med det som
verkligen behövs. Därför, åt helvete med alla dessa packlistor (jag har tagit bort min egen från min website).
Jag bör avstå från att fantisera offentligt om vilka händelser som kan få ett par kalsingar att gå sönder. På stigen har jag själv NOLL par kalsingar, eftersom det är snusk. Löparbrallor är mer hygieniska,
och därtill den behagligaste typen av shorts.. Däremot har jag kalsingar på natten och de långa resorna. Strumpor kollar man i förväg att de inte är nötta. Och tröjan, ja, hur skulle det gå till
att ha sönder den?
De detaljer som mest sannolikt går sönder är vandringsstavar (kan ofta repareras med vävtejp),
tält, eller åtminstone tältstång (vävtejp brukar hjälpa), ryggsäck (kiltnålar) eller skor (ståltråd hjälper åtm. tillfälligt). Men, nej, åtminstone jag tar inte dubbelt av dessa detaljer.
Apropå tidigare inlägg, om att "träna". Långtifrån alla ser vandring som idrott; en del av oss är mer intresserade av naturupplevelsen. Och själv följer jag
Camoscios Regel: Ställ aldrig fördelar mot varandra, kombinera dem istället!
)
