Som mellanchef eller som det rättare nämndes "mellanledare"
Ja vilket är det? Som jag hörde en gång. Chefer utses av företaget, ledare utses av medarbetarna. Har man tur så är det samma person
Christian
Som mellanchef eller som det rättare nämndes "mellanledare"
jag tror att vi föds med vissa grundförutsättningar, både mentala och fysiska, sedan beror det på livet vad vi gör med dessa förutsättningarna, hur stor del som är medfödd och på beting lägger jag ingen värdering i, men alla har inte samma förutsättningar från början..
Jag tycker som Patric.
Men till skillnad från Patric tycker jag att EQ faktiskt är användbart (åtminstone lika användbart som IQ, men det kanske inte säger så mycket).
Social kompetens + IQ + EQ = bra. Ta bort en och det faller. Eller nåt sånt.
jag sa inte att det inte var användbart utan jag spyr på att det ska va så jävla rättvist.. har man inte högt IQ så ska man få något annat Q
Kommentaren om att alla säljare automatiskt är socialt kompetenta är tokfel... en bra säljare använder öronen mer än munnen. Tyvärr så är väldigt många säljare dåliga på det momentet, då dom är för ivriga med att pracka på människor sin produkts fördelar oavsett om kunden behöver den eller inte... eller som när man går på middag och hamnar jämte någon som bara pratar på om sin egen förträfflighet... utan att visa något intresse för vad de som lyssnar har att säga.
Jag tror att social kompetens är miljörelaterad i tidig ålder, alltså inte arv/genetiskt.
Thomas
*haha* nej jag tycker absolut inte att säljare är socialt kompetenta
Jag är ingen expert på området ifråga, men det han skriver om handlar för mig mer om gener och ärftlighet än vad hjärnan innehåller för information när vi föds.
Jag tror att vi fungerar 75% av arv och 25% av den kultur vi lever inom – så visst ärver vi en hel del av vårt beteende. Jag tror också att vi visar upp utåt 95% av vår kultur och kanske 5% av vårt arv – så vi är svåra att läsa av så att säga – dessutom ljuger vi, även för oss själva, ganska ofta.
Vi styrs mycket av våra gener. Mycket är vi inte ens medvetna om. Du har t.ex aldrig stått på en öppen helt plan plats och pinkat. Inte ens när du är helt ensam. Du pinkar alltid mot/på någonting, en buske, en sten, grästuva, bildäcket osv. Finns ingenting att pinka på kan du gå mycket långt för att hitta någonting att pinka på. Eller hur? Varför fungerar män så? Kulturellt?
Thomas