• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

Föds man med social kompetens ?

jag tror att vi föds med vissa grundförutsättningar, både mentala och fysiska, sedan beror det på livet vad vi gör med dessa förutsättningarna, hur stor del som är medfödd och på beting lägger jag ingen värdering i, men alla har inte samma förutsättningar från början..

Jag tycker som Patric.

Men till skillnad från Patric tycker jag att EQ faktiskt är användbart (åtminstone lika användbart som IQ, men det kanske inte säger så mycket).

Social kompetens + IQ + EQ = bra. Ta bort en och det faller. Eller nåt sånt.
 
Ska väl inte försöka göra matematik av detta, men som jag skrev tidigare kan jag tänka mig att sociala kompetensen (SK) är en produkt av inlärning (exponering, miljöträning) och fallenhet (medfödd).
Då blir det alltså SK=inlärning x fallenhet. Så länge vi inte har några enheter så behövs inget mer...

Sen kanske man kan bygga på med nåt slags duglighetsmått som Martin kallade "bra"; då blir det kanske SK x EQ x IQ = duglighetsmåttet. Duglighetsmåttet vet jag inte vad man ska kalla, kanske är det snarare så att man även kan anse att IQ och EQ i sig bidrar till SK, men jag tror man kanske brukar hålla isär detta som separata egenskaper.

Det som ofta förknippas med SK är väl ytliga artihetsfraser som i sig kanske inte betyder mycket, men som smörjer relationen lite momentant. Självklart finns det baksidor av detta, men helt klart vet jag ju de som behärskar detta, samtidigt som det finns andra som hinner med alla fraser och leenden, men där det tenderar att kännas som floskler och falskhet.
Att vara artig och smidig på ett sätt som inte stör motparten är förstås konsten - och självklar handlar det ju om att anpassa detta efter mottagaren, eftersom den ena mottagaren inte uppfattar manér och fraser lika som den andre.

Jag tycker det är svårt att anpassa sig alltför mycket, eftersom det känns som att det gör våld på min egentliga personlighet, samtidigt som jag tycker att en bra metod är ödmjukhet och försynthet. Tyärr är ju risken ganska stor att man då ändå framstår som kantig när man inte kan ändra sätt tillräckligt eller som blyg och försagd när man försöker vara lyhörd och ödmjuk.

Att göra det hela snyggt och så att det vinner i längden, är en konst och behärskar man det är det odelat positivt. Man ska dock ha i minnet att många man mött kan ha framstått som mindre smidiga, men istället har vunnit i längden.

Personligen har jag ockås svårt att se det negativa i förmågan att manipulera andra människor. Fast det beror förstås på vad man väger in i detta, samt vad den manipulative utnyttjar sin förmåga till...
 
Jag tycker som Patric.

Men till skillnad från Patric tycker jag att EQ faktiskt är användbart (åtminstone lika användbart som IQ, men det kanske inte säger så mycket).

Social kompetens + IQ + EQ = bra. Ta bort en och det faller. Eller nåt sånt.

jag sa inte att det inte var användbart utan jag spyr på att det ska va så jävla rättvist.. har man inte högt IQ så ska man få något annat Q.. EQ, SQ, BQ, RQ eller nått annat jävla Q.. allt för att jantelagen ska fungera.. IQ är ju delvis vedertaget med någon form av mätverktyg osv.. men dom andra är nästan helt godtyckliga och det blir bara löjligt..
 
Ja, vissa föds med bättre sociala kompetenser än andra; för att klara av ett "normalt" vardagsliv i längden - för mig solklart. Skillnaden kan ibland vara hårfin - men de finns; och de är inte alltid lätta att upptäcka, inte ens för professionell personal. Naturligtvis kan många under livets gång lära/träna sig att bli bättre på just detta - men då krävs det oftast professionell hjälp, förstående omgivning etc. Annars kan det vara lätt att individen "går under".

Hjärnan är en grå massa och väger ca: 1,5 kg - över 100 miljarder nervceller - ca: 12 miljoner kilometer nervtrådar - ingen hjärna är exakt lik någon annan - därmed fungerar varje individs hjärna på sitt sätt - så lik alla andras - men ändå så olik.

Det som är klockrent för en person kanske är helt obegripligt för någon annan - alla människor borde bli bättre på att acceptera varandras olikheter - men verkligheten ser annorlunda ut - som vi alla vet.
 
Jag tror att vi alla föds lika med en totalt tom hjärna men med en del mindre skillnader i våra gener. Några behåller sin tomma hjärna hela livet, andra fyller på med intryck från omgivningen. Beroende på mängden intryck, och vad de består av, formas vi till de individer och personligheter vi är.

Var och en av oss hittar sin egen väg att uppnå våra mål. En del barn skriker och vrålar i affären för att de vill ha någonting, andra ber snällt, några gråter hjärtskärande – och så får de som de vill av generade föräldrar – och de har snabbt lärt sig en metod att uppnå sitt mål – och sedan finslipar de denna metod.
Anda dänger till sin lillebror som då gör vad som helst för att slippa mera däng, storebror lär sig att våld lönar sig – osv. Lillebror lär sig karate som kompensation.

Allt vi gör är alltså inlärt och balanseras mot annat vi lärt. Var och en hittar sitt eget sätt att vara. Vår kultur kräver ett visst sätt att bete sig på inom vissa ramar. Var och en utnyttjar ramarna för att hitta fördelar. Några beslutar sig att leva utanför ramarna och de flesta av dem sitter därmed inlåsta delar av livet.

Några av oss tror att de är lite mer värda än andra. Kan de inte visa det materiellt gör de det konstnärligt eller säger sig ha ett högt IQ. Andra säger sig då ha ett högt EQ som kompensation - för Jante lever och frodas än idag.

De som inte gillar att vara lika utmärker sig genom olika märkningar av grupptillhörighet – där alltid någon är den mest utmärkte, det kan vara klädstil, tatueringar eller ringar i öronen beroende på modet för tillfället. Speciella bilmärken, dyraste bilen – eller billigaste bilen eftersom bilar bara är ett transportmedel…allt kan bli status, även att inte ha någon status alls – det är högt!

En del kvinnor säger att män inte behövs nu när det finns konstbefruktning – och så är de förmer än häften av jordens befolkning, de tillhör eliten, kvinnorna! En del män säger att kvinnor duger inte till mycket, se bara på deras löner – och så anser de sig tillhöra den bättre hälften av jordens befolkning.

Var och en tillfredsställer sitt behov efter behov.

- Man skall älska sin nästa så som sig själv, sa Ada till Kal
-inte faan vill jag onanera åt andra…

Thomas
 

avslutad210712

Gäst
Kommentaren om att alla säljare automatiskt är socialt kompetenta är tokfel... en bra säljare använder öronen mer än munnen. Tyvärr så är väldigt många säljare dåliga på det momentet, då dom är för ivriga med att pracka på människor sin produkts fördelar oavsett om kunden behöver den eller inte... eller som när man går på middag och hamnar jämte någon som bara pratar på om sin egen förträfflighet... utan att visa något intresse för vad de som lyssnar har att säga.

Jag tror att social kompetens är miljörelaterad i tidig ålder, alltså inte arv/genetiskt.

Thomas

*haha* nej jag tycker absolut inte att säljare är socialt kompetenta
 
Jag är ingen expert på området ifråga, men det han skriver om handlar för mig mer om gener och ärftlighet än vad hjärnan innehåller för information när vi föds.

Jag tror att vi fungerar 75% av arv och 25% av den kultur vi lever inom – så visst ärver vi en hel del av vårt beteende. Jag tror också att vi visar upp utåt 95% av vår kultur och kanske 5% av vårt arv – så vi är svåra att läsa av så att säga – dessutom ljuger vi, även för oss själva, ganska ofta.

Vi styrs mycket av våra gener. Mycket är vi inte ens medvetna om. Du har t.ex aldrig stått på en öppen helt plan plats och pinkat. Inte ens när du är helt ensam. Du pinkar alltid mot/på någonting, en buske, en sten, grästuva, bildäcket osv. Finns ingenting att pinka på kan du gå mycket långt för att hitta någonting att pinka på. Eller hur? Varför fungerar män så? Kulturellt?

Thomas
 
*haha* nej jag tycker absolut inte att säljare är socialt kompetenta

Hm... nä, såklart inte, miss av mig... såg nu när du kommenterade säljarna att det är en rejäl portion ironi i ditt inlägg... ibland när man läser ett gäng inlägg och sen skall till och kommentera så kan det bli lite fel, med närminnet eller nåt...

Men en BRA säljare är socialt kompetent.

Thomas
 
Jag är ingen expert på området ifråga, men det han skriver om handlar för mig mer om gener och ärftlighet än vad hjärnan innehåller för information när vi föds.

Jag tror att vi fungerar 75% av arv och 25% av den kultur vi lever inom – så visst ärver vi en hel del av vårt beteende. Jag tror också att vi visar upp utåt 95% av vår kultur och kanske 5% av vårt arv – så vi är svåra att läsa av så att säga – dessutom ljuger vi, även för oss själva, ganska ofta.

Vi styrs mycket av våra gener. Mycket är vi inte ens medvetna om. Du har t.ex aldrig stått på en öppen helt plan plats och pinkat. Inte ens när du är helt ensam. Du pinkar alltid mot/på någonting, en buske, en sten, grästuva, bildäcket osv. Finns ingenting att pinka på kan du gå mycket långt för att hitta någonting att pinka på. Eller hur? Varför fungerar män så? Kulturellt?

Thomas

Jag "hobby" forskar själv i ämnet - för att jag till viss del är drabbad och av nyfikenhet/intresse. Och det som du skriver i din första mening; har förvånat mig - i min egen forskning. Och ja, visst ljuger vi - för oss själva och andra.

Det är många som tror att vi är så styrda av den miljö vi idag lever i - och det mänskligheten har levt "i" under de senaste, låt oss säga - 200 åren; vilket stämmer och är oundvikligt, till en viss del. Men arten människan är mer komplicerad än vad vi tror - om man skrapar lite på ytan. Vi är i grunden komplicerade varelser - miljoner år av evolution har format vår art/hjärna. Det finns de forskare som anser att uppväxtmiljön/uppfostran idag har en "liten" betydelse för hur vi formas som vuxna. Det som de flesta forskare lägger tyngden på; är just genetik och ärftlighet - ifrån våra förfäders hjärnor - som under ca: 200.000 år varit oförändrad; rent genetiskt. Och som du också skriver; så visar vi upp oss på ett sätt - men fungerar genetiskt på ett annat. Alltså, så krockar många gånger den kulturella utvecklingen med den biologiska - vad gäller våra betéenden. Detta är inget lätt ämne men oerhört intressant.

Utdrag från recensionen.

"Den amerikanske psykologen Steven Pinker bekämpar med hetta den teori som hävdar att människan föds som ett oskrivet blad, att hennes natur helt formas av den sociala miljö där hon växer upp och av möten med olika personligheter, dvs en form av extrem behaviorism. För oss som fått uppleva dechiffreringen av det mänskliga genomets alfabet kan det tyckas självklart att människan till viss del är förprogrammerad i generna med en osynlig skrift."
 
Senast ändrad:

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg