Så du åker bara motoriserade transportmedel till jobbet? Aldrig några semesterresor, nöjesutflykter eller för att hälsa på vänner? Aldrig några flygresor? Måste du ens jobba varje dag för din överlevnad, eller är en stor del bara ägnat åt att skaffa pengar till onödig konsumtion?
Allt det ovanstående är ju enligt ditt sätt att resonera helt onödigt, något du gör för ditt höga nöjes skull. Varför skulle alla de djur som dödas som ett resultat av dessa aktiviteter räknas mindre än de relativt sätt fåtaliga fiskar jag krokar varje år? Jag förstår inte logiken, faktiskt? Handlar det inte bara om att sportfisket har blivit en symbolfråga som engagerar stadsbor med disneyfierad syn på människans plats i världsalltet?
Annars håller jag med om ditt resonemang om att minimera lidande och att ha respekt för liv. Av bl.a. dessa skäl har jag inte köpt kött, fisk eller andra döda djur från djurindustrin på över 35 år. Stora hönsfabriker och liknande ser jag som institutionaliserad ondska i klass med koncentrationsläger (även om inte de som jobbar där behöver vara onda människor).
Det du påpekar är alldeles korrekt. Det är där principen med olika nödvändiga nöjen kommer in. Längst ned gränsar det mot bekvämlighet. Efter bekvämligheten kommer behoven för överlevnad. Längre ned än så så tar man fysiologisk skada.
Det kan nämnas att jag i stor mån går och cyklar, och därigenom "slösar" enorma summor tid på det istället för att åka kommunalt. Det beror dock på att jag gillar att gå och cykla samt ser många fördelar hos det. Privata motorfordon har vi öht inte i familjen eftersom vi inte behöver dem. Jag åker kommunalt till och från dock. Ibland måste jag faktiskt göra det t.e.x för att jag inte har tid att promenera. Jag ser det som ett oerhört privilegium att ha så nära till allt jag behöver och jag ser inte ned på folk vars förutsättningar gör att de tvingas adoptera en annan livsstil för att kunna leva som moderna människor under rimliga omständigheter.
Men en familj som bor ute på landet, eller som en familj jag känner uppe i Lofoten i norska fjordbergen, de behöver i praktiken en bil för att kunna leva normalt.
Extremen skulle bli att bara ta sig fram till fots, bara använda egen handkraft och bara äta mat man själv ordnat på något sätt. Det är en livsstil som jag har stor respekt för men som inte går att synkronisera med det svenska samhället så som jag lever iaf. Och att förvänta sig att folk lever så, det vill jag påpeka att jag verkligen inte gör. Någon måtta måste det ju vara
Och det är gränsen jag gärna ser att folk diskuterar i denna topic!
Men skilj på aktiva val, och passiva val samt handlingar som mer elle mindre är nödvändiga att göra för de grundläggande livsbehoven.
Skillnaden i att fiska och släppa tillbaka den fisk man fångat gentemot att åka bil och mosa 400 insekter är den att man kanske behöver åka bilen någonstans. För många människor (långt ifrån alla dock!) är detta ett faktiskt behov för att kunna jobba, handla mat och sköta andra ärenden. Men det ska ju inte heller gå till den överdriften att man tar bilen till sin egen brevlåda 100 m nedanför huset..
Fiska för sportens skull, för att det är kul och för att man mår bra av det och får koppla av? Behöver man faktiskt det?
Ja, det tycker säkert en del människor iom att det är någonting viktigt för dem. Jag kan tänka mig att en del människor känner ett starkt behov av att sportfiska för att må bra. Men min fråga då är, kan de leva normalt utan att sportfiska (dvs om vi drar bort matkomponenten som finns i jakt och fiske), jämfört med bilåkarna som behöver åka bil för att inte ödsla 9 timmar om dagen på att gå och promenera till jobbet och matvarubutiken? Behoven är helt skilda. Det ena är för att det är avkopplande och kul, det andra är för att livet öht ska fungera ordentligt. Detta behöver inte betyda att sportfiskarna inte ska få bedriva sitt sportfiske. Jag låter dem glatt göra det, det är upp till dem om de vill göra det eller inte. Det jag vill diskutera är hur rimligt det är att behandla naturen på det sättet. Onekligen gör alla människor orimliga och dumma saker å andra sidan, det är ganska oundvikligt
Blev det klarare hur jag skilde nöje/njutning från behov i vardagen?