Allemansrätten är ju ingen sedvanerätt, utan instiftades i slutet på 1940-talet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Allemansrätten#Sverige
Den är äldre än så. Doktorsavhandlingen Allemansrätten och marknyttjande från 2008 är en bättre källa. Ladda ner den här:
http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:18410
"Även Ingemar Ahlström menar, i likhet med Segrell, att termen allemansrätt är relativt ny. Enligt Ahlström dök termen upp första gången i skrift i slutet av 1800-talet - men att termen endast satte namn på redan befintliga gamla sedvänjor, Ahlström, I., Allemansrätten - en sedvana att vårda i Europa och allemansrätten, s10."
Om exempelvis bärplockning och rätten att ta för sig av vissa naturprodukter står det så här på sid 229-230:
"I en motion vid 1899 års riksdag, föreslogs ett tillägg till strafflagen, i vilket förbudet mot ”olofligt tillegnande af t.ex. ollon och nötter jemväl omfattar alla ute å marken växande vilda bär”. Lagutskottet ville emellertid inte tillstyrka motionen, utan hänvisade till att bärplockningen i regel inte hade någon nämnvärd betydelse för jordägaren men kunde vara en avsevärd inkomstkälla för den fattigare befolkningen. I lagberedningens arbete med förslag till ny jordabalk
1908 och 1909 gjordes en utredning av frågan om tillgodogörande av naturalster. Efter en förfrågan till landets alla länsstyrelser, fann lagberedningen, att det förelåg en allmänt utbredd uppfattning om att var och en har rätt att på annans mark plocka bär och andra naturalster. Det fanns emellertid också en tendens att i mer tätbebyggda områden uppfatta det som jordägarens rätt att förbjuda bärplockning på sin mark.
Lagberedningen menade, att det inte utan vidare fanns anledning, att i jordabalken lagfästa en
sedvanerättslig uppfattning - den berättigades ”av förhållanden, hvilka icke vidare äro för handen. De vilda bären hafva erhållit ett värde, som förr var okändt, och om jordägaren vill afhålla andra från att tillägna sig dem på hand mark, är detta icke utslag af
en ogenhet, som icke bör tålas, utan af en i och för sig naturlig önskan att göra sig till godo en ekonomiskt afsevärd afkastning af fastigheten.”Lagberedningen fann dock, att den fattigare befolkningen i något avseende borde kunna få del av bären och menade att i sådana delar av landet, där bär fanns i mycket stor mängd, fanns det anledning att låta markägaren dela bären med andra. I ett visst område i närheten av markägarens hemvist menade man emellertid att markägaren skulle förbehållas ett visst mindre område där han själv hade ensamrätt till bären. Detta område, menade lagberedningen, borde omfatta ett avstånd uppgående till 300 meter från tomtmarken eller trädgården. Lagberedningen föreslog på denna grund att det i jordabalken intogs en bestämmelse där rätten att plocka bär på annans mark slogs fast."
Mezzners resonemang tidigare i tråden är på det stora hela inte alls dumma, kan man säga efter en genomläsning.
Förekomsten av ogina markägare vars oginhet man inte behöver tåla var känd redan då, för över 100 år sedan.
* Ogin i SAOB: ohågad att hjälpa l. att tillmötesgå framställda önskningar (numera särsk. där detta skulle kunna ske utan större ansträngning l. uppoffringar), otjänstvillig, ovillig; stundom: snål, ogenerös; äv. i utvidgad l. bildl. anv.; ofta om sätt, tonfall, svar o. d.: som uttrycker l. visar oginhet l. ovänlighet l. brist på tillmötesgående.
