Allemansrätten

[niking]

Nu frågar jag er markägare om ni har några problem med ett beteende som mitt:


Jag vistas i skog och mark och på sjöar, plockar bär för husbehov, kan vandra över ett planterat hygge utan att så mycket som vara i närheten av en enda skogsplanta, tältar där det är lämpligt och lämnar inget annat än lite nertrampat gräs efter mig och tar inte nåt annat än foton.


Oavsett om det kommer lagar eller inte mot allemansrätten kommer jag att fortsätta vildcampa på "fiendemark" som ägs av andra utan att varken lämna spår eller fråga om lov då jag oftast (alltid) vistas långt från bebyggelse.



*verka utan att synas*

Bra grundattiyd. Problemet är ju sällan om det är några få enstaka besökare per år där alla sköter sig, utan om det blir tiotusentals besökare per år, som ska slita på en begränsad markplätt - samt en del negativa följdeffekter för markägaren med dagens lagstiftning som ofta kan härledas till allemansrätten.
/Niklas

 

[GustavOh]

Bra grundattiyd. Problemet är ju sällan om det är några få enstaka besökare per år där alla sköter sig, utan om det blir tiotusentals besökare per år, som ska slita på en begränsad markplätt - samt en del negativa följdeffekter för markägaren med dagens lagstiftning som ofta kan härledas till allemansrätten.
/Niklas

Visst är det så.
Men lagstiftning är nu en gång för alla ett rätt trubbigt vapen.

Att du möter så kompakt motstånd här (jag förutsätter att utsidans besökare sköter sig i skogen) beror nog på att alla inser att en lagändring som ger markägare A bättre möjligheter än idag att stävja missbruk också ger markägare B möjlighet att godtyckligt stänga ute "vanliga" friluftsmänniskor.

Skadegörelse i skogen är olagligt redan idag. Det är bara så svårt att beivra. Det enda som skulle hjälpa vore om markägaren får rätt att stoppa besökare i förhand, för att han misstänker att de kommer att skada skogen.
Och då är vi inne i "no trespassing"-logiken.

 

[-Patric-]

Nu frågar jag er markägare om ni har några problem med ett beteende som mitt:

Jag vistas i skog och mark och på sjöar, plockar bär för husbehov, kan vandra över ett planterat hygge utan att så mycket som vara i närheten av en enda skogsplanta, tältar där det är lämpligt och lämnar inget annat än lite nertrampat gräs efter mig och tar inte nåt annat än foton.

Oavsett om det kommer lagar eller inte mot allemansrätten kommer jag att fortsätta vildcampa på "fiendemark" som ägs av andra utan att varken lämna spår eller fråga om lov då jag oftast (alltid) vistas långt från bebyggelse.

*verka utan att synas*

jag har verkligen inga problem med friluftsmänniskor, speciellt inte med din grundsyn.. det är dom "andra" som blir problemet, rovdriften.. aktivitetsföretagen osv. tyvärr kommer dessa att göra att allemansförmånen kommer att påverkas i framtiden.

 

[KLAGER]

Det går inte att skilja ett "aktivitetsföretag" från vilken annan organisation som helst. Därför kommer detta förslag att drabba många idrotter t ex längdskidåkning och orientering. Även om en orienteringsklubb naturligtvis även idag måste ha markägarens tillstånd för att sätta ut kontroller, så kommer en kommersialisering av allemansrätten att leda till att markägarna i framtiden kommer att kräva betalning.

Av samma skäl kommer inte dagens frivilliga överenskommelser när det gäller vandringsleder att fungera i framtiden, antingen får de försvinna eller så måste spåravgifter införas.

Ett aktivitetsföretag som idag t ex ordnar flottfärder på Klarälven skall i framtiden förhandla med flera hundra okända markägare....

Snart är det aktuellt med organiserade svampexkursioner, bäst att passa på med det fortfarande är möjligt

 

[Teknikern]

No-trepassing-synen på friluftslivet är det mest osunda som kan införas och kommer att resultera i att folk skiter i att öht. vistas i skog och mark. Dom kommer att bli sittande framför datorn och dumburken och bli fetare och latare och sjukare för var dag som går, för att i slutänden drabba sjukvårdssystemet med stora, onödiga kostnader.

Är det så vi vill ha det, är det nationalekonomiskt gångbar logik? Sen att minska rovdriften a´la äventyrsföretag som bara tar för sig och lämnar spår efter sig som inte är acceptabla är en helt annan diskussion, jag tänker bara på följderna av ett förbud för den enskilda människan-familjen som helt ger upp och slänger tältet och friluftsgrejerna i återvinningen.


Alla ska ha klart för sig att jag kommer att fortsätta vistas på annans mark och vildcampa där det är lämpligt även om det kommer ett förbud. Den som inte syns, den finns ju inte, eller?

 

[GustavOh]

Precis. (som jag skrivit ett antal gånger tidigare här i tråden)

LRF talar om "kommersiella aktörer" och "aktivitetsföretag" etc, men svävar väldigt mycket på målet när det kommer följdfrågor om vilka dessa är.

Skulle jag hyra en guide på min vandring är det en kommersiell aktör.

STF tipsar om vandringar och aktiviteter i sin tidning. Är det ok?

Lantmäteriet ger (som kommersiell aktör) ut kartor som avslöjar att det går en stig över dina marker till en trevlig badplats. Kanske ska markägaren få vetorätt över karteringen?

etc etc.

 

[Teknikern]

Jag ska berätta en liten historia om hur det kan gå när markägare inte har ordentligt på fötterna och bråkar med mig.


Jag paddlar ju en hel del ute vid kusten och brukar parkera på en liten parkering som tillhör en kommunal badplats när det inte är badsäsong. En gång i början kom det en gubbe som presenterade sig som markägaren och bråkade om att jag parkerade över natten (badsäsong i mars,,,,,,skulle inte tro det) använde hans enskilda väg (som han har statsbidrag för och alltså är allmän väg) och var otrevlig.

När jag kom hem kontaktade jag vägverket och kommunen och det hela fick dom att besikta vägen som var under all kritik och ålägga bonden-markägaren att fixa väg och parkering. När jag nästa gång åkte ut dit träffade jag ett par som har sommarstuga på den vägen och det visade sig att markägaren tidigare stoppat bidragspengarna i egen ficka och på sin höjd snöplogat vägen några enstaka gånger.



Vad jag vill säga med detta är, bråka inte med fel person, det kan ta hus i helsicke.

 

[stockmans]

Allemansrätten är en mycket knivig fråga.
å ena sidan avarterna när den kommersiella industrin helt klart (över)utnyttjar naturen och andras mark och å andra sidan markägares rättigheter till avkastning från sin mark.

Jag är för att man nu genomför en översyn av allemansrätten (Som nu leds av friluftsprofessor Klas Sandell) och lutar nog också åt att man lagstadgar en del mer än idag. Idag finns ju allemansrätten enbart i en mening i regeringsformen och informationsbroschyrer från naturvårdsverket. Tydliga gränser saknas helt och hållet vilket innebär att det är att betrakta som ett laglöst land. Hur detta kan förtydligas är mycket svårt att säga och självklart finns inga nitiska motståndare till småskaligt rörligt friluftsliv, inte ens LRF. Det är avarterna och där det blir förstörelse för markägare som måste stävjas. Alla som varit i skogar med bärplockningsföretag förstås vad jag menar...

Saker som sätter allemansrätten på sin plats är att det är en ny generation markägare som inte ärvt sin mark först och främst utan köpt den för dyra pengar, många gånger lånade pengar och då är betydligt mer måna om sina egna intressen än tidigare genrationer. Samtidigt också en helt ny typ av friluftsliv och kommersiella intressen som verkar i naturen på helt annat sätt än mulleskolan á la 60-tal. Kunskap saknas många gånger hos de som ägnar sig och friluftsliv och det gamla "inte störa, inte förstöra" blir allt mer okänt bland gemene man.

Markägare ska självfallet har rätt till avkastning men det är viktigt att komma ihåg ramparagrafen i skogsvårdslagen som gör gällande att skog skiljer sig från trädgårdslandet på tomten:

Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen. Lag (2008:662).

En sak är dock viktig att komma ihåg. I grunden är det ingen konflikt mellan egendomsrätt och allemansrätt utan min uppfattning är att båda kan leva i harmoni med varandra.

 

[Leffe357]

använde hans enskilda väg (som han har statsbidrag för och alltså är allmän väg)

.

Håller med dig men ett förtydligande, allmän väg = väghållaren är stat eller kommun, är väghållaren en privatperson/vägförening är det en enskild väg.
Får väghållaren bidrag så kan dom inte hindra trafik.
Generellt sett så är trafik tillåten på enskilda vägar men väghållaren kan begränsa / hindra den om vägen inte har bidrag.

 

[Teknikern]

Precis så är det. Nu tror jag dom flesta markägare och vägägare skiter i om man trafikerar deras vägnät om det inte är olämpligt (tjällossning mm) eller att man parkerar olämpligt och blockerar utfarter från skog och åkrar mm. Jag brukar försöka kontakta markägaren genom att åka fram till gården och presentera mig och vad jag tänker göra på hans mark och hittills har ingen avvisat mig utan tvärt om har jag kunnat få både fiska, låna båt om jag vill och fått en vägbeskrivning till bra parkeringsmöjligheter. Jag har tom. fått parkera bredvid huset då dom skulle på semester en vecka och jag skulle paddla lika länge för då såg det bebott ut, win-win alltså men man måste prata med varann annars går det åt helsicke.

Ett enkelt sätt om man inte får tag i markägaren är att sätta en lapp innanför rutan med texten "Står jag ivägen så ring Mobilnr. XXXXXXxxxxxxx, hälsningar bilägaren. I såna fall så finns det en bilnyckel gömd i närheten om markägaren måste fram och bilen är ivägen.

 

[niking]

Visst är det så.
Men lagstiftning är nu en gång för alla ett rätt trubbigt vapen.

Rättelse: Dagens lagstiftning är onekligen ett trubbigt vapen emot de aktörer som rovgirigt utnyttjar allemansrätten för egen vinning. Förhoppningsvis kommer den aktuella utredningen i förlängningen att resultera i en betydligt vassare lagstiftning idag.

Att du möter så kompakt motstånd här (jag förutsätter att utsidans besökare sköter sig i skogen) beror nog på att alla inser att en lagändring som ger markägare A bättre möjligheter än idag att stävja missbruk också ger markägare B möjlighet att godtyckligt stänga ute "vanliga" friluftsmänniskor.

Tja, är det hårt besökstryck på en begränsad yta, så finns det klara ekonomiska skäl för markägaren att så att säga stänga av området för allmänheten, för att skydda skogens virkesvärde - som ju ofta utgör det huvudsakliga ekonomiska värdet för markägaren! Alternativet är ju antingen en entré-avgift eller någon form att ekonomisk kompensation från samhället. Många bäckar små och de ekonomiska resultaten av skadorna kan ju visa sig först många år senare i form av t.ex. mer angrepp av rotröta.

Skadegörelse i skogen är olagligt redan idag. Det är bara så svårt att beivra. Det enda som skulle hjälpa vore om markägaren får rätt att stoppa besökare i förhand, för att han misstänker att de kommer att skada skogen.
Och då är vi inne i "no trespassing"-logiken.

Tja, en fri kameraövervakning skulle ju onekligen underlätta att sätta fast förövaren. Fast det var du ju visst motståndare till... Som markägare har man tyvärr sällan tid att ligga flera dagar på pass för att kunna ta gärningsmannen på bar gärning http://www.youtube.com/watch?v=XnBr5yKDQHs.
/Niklas

 

[niking]

Det går inte att skilja ett "aktivitetsföretag" från vilken annan organisation som helst. Därför kommer detta förslag att drabba många idrotter t ex längdskidåkning och orientering. Även om en orienteringsklubb naturligtvis även idag måste ha markägarens tillstånd för att sätta ut kontroller, så kommer en kommersialisering av allemansrätten att leda till att markägarna i framtiden kommer att kräva betalning.

Tja, det är väl inte mer än rätt att de som tjänar pengar på dagens allemansrätt också ska ge markägarna en del av kakan. Ty utan tillgång till markägarnas mark, får ju faktiskt både aktivitetsföretagen och föreningarna slå igen (eller möjligtvis begränsa sin verksamhet till kommunal eller statlig mark).

Av samma skäl kommer inte dagens frivilliga överenskommelser när det gäller vandringsleder att fungera i framtiden, antingen får de försvinna eller så måste spåravgifter införas.

Frivilliga överenskommelser kan ju fortfarande fungera, även om innehållet givetvis får anpassas till nya förhållanden.

Vad är det förresten för fel på spåravgifter? Det är väl inte mer än rätt att den som utnyttjar leden också betalar en liten slant, som alltså ska täcka både underhåll av leden och lite ersättning till markägarna för slitage, samre tillväxt, fördyrad avverkning och gallring, sämre virkeskvalitet, lägre jaktarrende o.s.v.

Ett aktivitetsföretag som idag t ex ordnar flottfärder på Klarälven skall i framtiden förhandla med flera hundra okända markägare....

Behöver aktivitetsföretaget verkligen ha tillgång till hundratals rast och tältplatser? Annars är det ju inte mer än rätt att aktivitetsföretaget börjar göra rätt för sig.

Inskrivningsmyndigheten (som numera ingår i Lantmäteriet) har ju uppgifter på vilken ägare som äger respektive fastighet. Fastighetsbeteckningen framgår ju t.ex. av Friluftskartan Prime (Garmin).

Snart är det aktuellt med organiserade svampexkursioner, bäst att passa på med det fortfarande är möjligt

Det kan fortfarande vara möjligt i framtiden, om bara organisatören gör rätt för sig mot markägaren. Ställ krav på din organisatör!
/Niklas