Nu sa jag inte heller att det gärna får bli omöjligt att ordna gruppaktiviteter på annans mark, bara att det får bli svårare. Jag är realist.
Min erfarenhet från framförallt Frankrike är att stora grupper kan utgöra en väldig störning för både andra och naturen.
Ingen säger nog emot dig att grupper kan slita på naturen. Men vad det talas om är att ta bort en rätt vi redan har, inte att införa en ny. Dvs vi talar om att UTÖKA markägarens rätt.
I praktiken misstänker jag att organisationer som kan bevisa sin trovärdighet och sitt ansvar inte kommer att få några problem alls;
Hur ska det gå till?
Vem avgäör en organisations seriositet?
Vem avgör deras trovärdighet?
Blir det nmågot statligt licensimeringssystem så kommer ddt kosta massor och därmed stänga ute de mindre ideella aktörerna
Japp mycket enklare att säga kategoriskt nej. Att öppna dörren för detta vill jag inte. Det vore en klar förändring i det samhälle vi har i Sverige.handlar det om statlig/kommunal mark kan antagligen ansvarsmedvetna och trovärdiga organisationer få tillstånd tills vidare för sin verksamhet. Det kan kräva viss självsanering, t ex begränsningar av gruppstorleken. Och handlar det om privata markägare lär det iaf inte uppstå någon byråkrati - vem har tid med sådant?
Dock, de eventuella praktiska problem av detta slag som kan uppstå får inte vara i vägen för en lösning av de problem som framgått av de många seriösa inläggen i denna tråd.
Hmm, fattar inte direkt vad du vill här? Anser du att mitt inlägg inte var seriöst (i och med att du återigen hänvisar tills eriösa inlägg?). Och det handlar om så mycket mer än praktiska problem. det handlar om en in grunden skillnad på synen om fri färdsel i skogen.