Allemansrätten

Nu sa jag inte heller att det gärna får bli omöjligt att ordna gruppaktiviteter på annans mark, bara att det får bli svårare. Jag är realist.
Min erfarenhet från framförallt Frankrike är att stora grupper kan utgöra en väldig störning för både andra och naturen.

Ingen säger nog emot dig att grupper kan slita på naturen. Men vad det talas om är att ta bort en rätt vi redan har, inte att införa en ny. Dvs vi talar om att UTÖKA markägarens rätt.

I praktiken misstänker jag att organisationer som kan bevisa sin trovärdighet och sitt ansvar inte kommer att få några problem alls;

Hur ska det gå till?
Vem avgäör en organisations seriositet?
Vem avgör deras trovärdighet?
Blir det nmågot statligt licensimeringssystem så kommer ddt kosta massor och därmed stänga ute de mindre ideella aktörerna

handlar det om statlig/kommunal mark kan antagligen ansvarsmedvetna och trovärdiga organisationer få tillstånd tills vidare för sin verksamhet. Det kan kräva viss självsanering, t ex begränsningar av gruppstorleken. Och handlar det om privata markägare lär det iaf inte uppstå någon byråkrati - vem har tid med sådant?
Japp mycket enklare att säga kategoriskt nej. Att öppna dörren för detta vill jag inte. Det vore en klar förändring i det samhälle vi har i Sverige.

Dock, de eventuella praktiska problem av detta slag som kan uppstå får inte vara i vägen för en lösning av de problem som framgått av de många seriösa inläggen i denna tråd.

Hmm, fattar inte direkt vad du vill här? Anser du att mitt inlägg inte var seriöst (i och med att du återigen hänvisar tills eriösa inlägg?). Och det handlar om så mycket mer än praktiska problem. det handlar om en in grunden skillnad på synen om fri färdsel i skogen.
 
Du får dra dina egna slutsatser - jag varken kursiverade eller fettade ordet "seriösa".

Nu har en utredning tillsatts och jag tar för givet att den kartlägger missbruken, men även förekomsten (och behovet) av organiserade (betalda) friluftsaktiviteter. Det kan tillsist handla om betydelsen av ordet "kommersiell". Man kan t ex hävda att ideella föreningars
(STF, scoutorganisationer, vissa idrottsföreningar etc.)
verksamhet per definitionem inte är kommersiell. Man kanske kan ledas till undantag för guidade grupper upp till viss storlek även för kommersiella aktörer (vilka nu dessa kan vara).

Osv.
Det ska bli spännande att se vad man kommer fram till.
 
Både som Scout och Frilutsfrämjarledare blev vi bestämt itutade att varje gång det gällde att föra grupper över andras mark inhämta markägarens tillstånd. Oftast gick det inte bara smärtfritt utan resulterade i fina kontakter, vissa varar ännu. Nejen var få och väl motiverade, jakt, nyplantage, dåliga vägar. Upplevde ingen ovilja.
Vid FMövningar hade ju markägare informerats i förväg, skadebesiktigare var utsedda, snabbt på plats efter förbanden och reglerade.
Företag och organisationer jag talat med verkar helt främmande till det senare, märkligt när man vill nyttja andras tillgångar.
 
Senast ändrad:
Nu har en utredning tillsatts och jag tar för givet att den kartlägger missbruken,

Det ska bli spännande att se vad man kommer fram till.
Ja det ska det. Låt oss också hoppas att man även utreder andra aspekter av kommersiell verksamhet och allemansrätten. Hittills har man ju bara talat löst om rovdrift, missbruk, drabbade markägare osv men inte alls om de positiva effekterna av att allemansrätten även omfattar kommersiell verksamhet - arbetstillfällen i glesbygd etc.

Det finns ett okänt antal människor och företag vars arbete och existens är baserad på en rättighet de för närvarande har. Det är ok att plocka bär, guida mot betalning, anordna kajakturer och flottfärder osv. Att några markägare tar skada räcker kanske inte som skäl för att göra människor arbetslösa och rycka undan grunden för legitima företags verksamhet. De två intressena bör vägas mot varandra så det inte i efterhand visar sig att vinsten för markägarna är mycket mindre än förlusten för andra näringsidkare och deras anställda. Om så ändå sker så bör markägarna kompensera dem fullt ut, det är ju de som har vinning av ändringen.

Att ändra allemansrätten är inte enda sättet att försöka komma till rätta med skadorna markägarna utsätts för. Att bedriva sin verksamhet på ett sätt som drabbar markägaren är inte förenligt med allemansrätten. Problem som uppstår på grund av sådant agerande bör därför inte lösas med ändringar i allemansrätten.

En annan sak som kan vara värd att hålla i tankarna är att om vi tar bort vissa rättigheter ur allemansrätten så får vi förmodligen aldrig tillbaka dem. Om det inte finns någon väg tillbaka så måste extrem försiktighet iakttas.
 
Senast ändrad:
Det må vara lite konspiratoriskt av mig, men vad är nästa steg efter att man begränsat möjligheterna för kommersiella aktörer (hur man nu ska definiera dessa?) att röra sig över annans mark? Idealla organisationer? Kompisgäng? Fler än två vuxna i sällskap? Tillträdesförbud?
Det är som bekannt lättare att driva igenom en sak om tar det i etapper.

Jag är, till skillnad från många andra verkar det som, inte helt övertygad om att en markägare kommer att vara så tillmötesgående mot det rörliga friluftslivet. Betänk också det absurda i att en markägare längs ett vattendrag skulle förbjuda färd över just hans ägor - det var den paddelturen det.

Det skall bli intressant om den kommande utredningen kan presentera några fakta vilka skador allemansrätten orsakar markägare. Det mesta jag har läst och hört rör saker som inte rymms inom allemansrätten redan i dagsläget.

Uffe
 

Ett bärande citat ur skriften

"Allemansrättens innebörd är livligt omdebatterad. Det är knappast
förvånande. Man hänvisar ofta till sedvanan, men den varierar
i skilda landsändar och bland olika grupper av människor.
Dessutom skiljer man inte alltid mellan vad som kan anses som gott
uppförande och vad rättsreglerna påbjuder. Ett beteende som de flesta
människor anser hänsynslöst medför långtifrån alltid juridiska
efterräkningar. De rent juridiska bedömningarna är inte heller klara.
Man får leta länge efter rättsfrågor med så stort allmänt intresse som
är lika omstridda och outredda
."

Nog finns det all anledning att ordentligt utreda den luddiga allemansrättigheten och allemansskyldigheten.
/Niklas
 
Ja det ska det. Låt oss också hoppas att man även utreder andra aspekter av kommersiell verksamhet och allemansrätten. Hittills har man ju bara talat löst om rovdrift, missbruk, drabbade markägare osv men inte alls om de positiva effekterna av att allemansrätten även omfattar kommersiell verksamhet - arbetstillfällen i glesbygd etc.

Det finns ett okänt antal människor och företag vars arbete och existens är baserad på en rättighet de för närvarande har. Det är ok att plocka bär, guida mot betalning, anordna kajakturer och flottfärder osv. Att några markägare tar skada räcker kanske inte som skäl för att göra människor arbetslösa och rycka undan grunden för legitima företags verksamhet. De två intressena bör vägas mot varandra så det inte i efterhand visar sig att vinsten för markägarna är mycket mindre än förlusten för andra näringsidkare och deras anställda. Om så ändå sker så bör markägarna kompensera dem fullt ut, det är ju de som har vinning av ändringen.

Jord och skogsbruket är idag en högeffektiviserad råvaruproducerande bransch, som kanske inte sysselsätter så många personer i primärledet, men desto fler personer längre upp i kedjan. I vid en sådan sammanvägning som Noob föreslår, måste ju även följdeffekterna längre upp i kedjas medtagas i beräkningen.

Fast lösningen är betydligt enklare än så. Fråga markägaren om lov innan aktiviteten påbörjas och respektera alltid ett eventuellt nej!

Att ändra allemansrätten är inte enda sättet att försöka komma till rätta med skadorna markägarna utsätts för. Att bedriva sin verksamhet på ett sätt som drabbar markägaren är inte förenligt med allemansrätten. Problem som uppstår på grund av sådant agerande bör därför inte lösas med ändringar i allemansrätten.

De som orsakar skadorna för markägarna, hänvisar ju ofta till just allemansrätten, varför det finns all anledning att klart och tydligt definiera vad som ska vara tillåtet och inte tillåtet enligt allemansrätten. Idag är ju tyvärr allemansrätten synnerligen luddigt formulerad http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-8161-6.pdf. T.ex. så är ju inte tomt-begreppet alls definierat, trots att man inte får passera tomtmark.

En annan sak som kan vara värd att hålla i tankarna är att om vi tar bort vissa rättigheter ur allemansrätten så får vi förmodligen aldrig tillbaka dem. Om det inte finns någon väg tillbaka så måste extrem försiktighet iakttas.

Försiktighet är ju ett ledord i umgänget med naturen. I övrigt är det ju på tiden att markägarna återfår lite rättigheter på sin mark, som de tidigare fått konfiskerade av staten - utan någon som helst ersättning!
/Niklas
 
Det här kan bli intressant om vi kastar in även vattnet i det. Tänk om markägare i stockholms skärgård får samma nejsägarrätt som markägare i inlandet vill ha. De kan bli bra rika på finlandsbåtar, vaxholmsbåtar och kryssningsfartyg som vill passera deras vatten på väg in mot Stockholm.

Skulle inte ha sålt fiskevattnet som vi gjorde tydligen.
 
jag tycker nog att allemansrätten bör ses över och moderniseras precis som andra lagar och förordningar. till detta bör man nog se till att expropriationsrätten på något sätt innefattar lite mer än nu, det får inte bli så att markägarnas rätt går över allmännyttan till vilket pris som helst, precis som allemansrätten idag kör över markägarna..
 
Vad är problemet egentligen?

Att företag plockar bär i skogen gratis? Det verkar vara det som bla centerpartiet har problem med. Varför? Är bären på väg att ta slut? Knappast, hur mkt bär ruttnar inte bort oplockad varje år? Sliter bärplockarna på skogen? Inte mer än den vanlige jägaren eller orienterarklubben.
Se istället över hur bärplockarna behandlas och utnyttjas av skrupelfria bärföretag, det är där det stora problemet ligger.
 
den vanlige jägaren eller orienterarklubben.

Jägaren ÄGER skogen han skjuter i, eller har betalat dyra pengar för att få göra så så där gäller ju knappast allemansrätten.

Orienteringsklubben MÅSTE begära tillstånd för tävlingar och det är ofta svårt att få tävlingen precis där man vill är min erfarenhet. Det sliter otroligt på skogen med den typen av aktiviteter.

Så om bärplockarna skall likställas med jägarna så bör de väl betala runt 25.000 kronor var för att få plocka bär där under hela året då. Det är de priser som jag hört jagande kompisar i stan nämna att de betalar för sin jakträtt.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg