Är det normalt att vara ensam?

[joru]

Minns att ha sett en sådan häromåret. Kan det ha varit nedanstående karta?

Häpp

//J

 

[goldy_a]

Minns att ha sett en sådan häromåret. Kan det ha varit nedanstående karta?
]

- Jag här varit i Danmark, Norge, Finland... I din karta är de också protestanterna. Men där är det inte som i Sverige (människor och miljö)... Svenskarna är ändå unika - även i Skandinavia.

 

[sofiah]

Hej Goldy_a. Det känns som om vi har en del att reda ut...

Jag har förstått att du delvis har tagit åt dig av vad jag har skrivit, på ett känslomässigt plan. Det känns som om du om och om igen missförstår det som vi vill förmedla till dig. Den andra tråden tror jag spårade ur för att vi inte förstod din rädsla för att vara ensam i naturen. Och anledningen till att vi inte förstod var nog att jag och många andra som skrev där inte har samma erfarenheter som du. Vi har de flesta av oss övervägande positiva erfarenheter från naturen, så pass positiva att vi kan tänka oss att tillbringa del av vår tid ensam i den. Alla vill inte det, det förstår många. Men bland annat jag förstod inte varför du var så rädd. Det kom liksom aldrig något svar på våra frågor. Det som däremot kom var påståenden om att vi hade fel. Och det reagerade vi på eftersom vi hade så positiva upplevelser i minnet från naturen. Man kan leva i olika verkligheter, det kan man. Men man måste också kunna acceptera att de är just olika och att den enda därför inte måste vara den rätta. Varken den ena eller den andra. Varken din eller min. Att då direkt förklara att den andra har fel är lika fel av båda sidor. Men vi var många som försökte resonera med dig, vissa gav upp , liksom du. Det har jag också gjort i trådar som spårar ur. Men man får inte bli så stött av det. Vågar man sticka ut hakan, som du gjorde där och som jag gjort i andra trådar, så kan man få sig en smäll - det får man räkna med. Det var det som jag menade med att om man" ger sig in i leken så får man leken tåla", det är ett gammalt svenskt talessätt som jag är säker på finns i de flesta andra språk.

Jag var inte ensam om att tolka det du skrev på ett lite ifrågasättande/aggressivt sätt i den förra tråden. Och om du läser igenom den här tråden från början så ser du att det varit liknande tongångar i den är tråden. Jag vet inte om det är språkförbistringar elller kulturkrock som gör att diskussionen hamnar så fel, men det gör den. Ska vi försöka enas om att om vi inte förstår vad du menar så frågar vi istället för att gissa vad du menar. Och du gör samma sak - du frågar när du tycker att vi ifrågasätter på ett negativt sätt. Då kommer nog diskussionerna bli mer intressanta istället för en massa personangrepp. Och har man något som man vill säga så kan man skriva det till den personen direkt istället för att skriva om den och felcitera i ilska. Okej?

Ämnet som du vill diskutera är klart intressant. Det finns några andra liknande trådar här på forumet. Kan det kanske vara så att "vi svenskar" överlag känner oss väldigt trygga i våra liv? Vi kanske inte utsätts för så mycket otrygghet som många andra i oroligare länder gör. Vi behöver inte oroa oss för om vi ska ha mat på bordet, om barnen ska få växa upp eller för om man blir straffad för det man tycker. Behovet av andra minskar då för som "ensam" så är man trygg, man känner sig stark. Tills det händer något. Då upptäcker man kanske hur ensam man är. Det kanske är ett brutet ben långt ite i naturen. Eller en svår sjukdom som man inte har någon att prata med om. Jag har levt ensam och har nu familj. Det var enklare på ett plan att vara självvalt ensam, man behövde inte dela sin tid med någon. Men det är kanske sällan som man är helt ensam, kanske finns det föräldrar och syskon i närheten - så var det för mig. Då hade jag ändå en trygg hamn när det stormade men kunde vara för mig själv när jag ville det. Det kanske är så att vissa perioder i livet så söker man olika saker för att ens liv ska kännas komplett. En härlig vandring, ensam med tältet blande hisnande fjäll var perfekt då. Nu kanske en perfekt eftermiddag är i sällskap med lillgrabben i pulkabacken...

Du skriver om självutveckling. Jag tror att man kan växa även i ensamhet. Se bara på alla som mediterar, söker inre svar. Att reflektera över sitt eget beteende är väl att växa, att utveckla sig själv? En form av inre självutveckling. Att utvecklas med andra är också en utveckling/utmaning/anpassning men kanske inte samma. Men det är klart att man behöver båda!

Karolina du uttrycker dig fantastiskt väl, nyanserat och utan angrepp utan att för den skull inte stå för din åsikt och det ska du ha all heder åt! Önskar att detta förekom oftare i detta forum. Borde vi inte alla på samma sätt släppa tangenterna och ta tio djupa andetag innan vi svarar? Min högste chef sa en gång att du kan säga vad som helst till vem som helst, men absolut inte hur som helst. Respekt...

 

[goldy_a]

Karolina du uttrycker dig fantastiskt väl, nyanserat och utan angrepp utan att för den skull inte stå för din åsikt och det ska du ha all heder åt! Önskar att detta förekom oftare i detta forum. Borde vi inte alla på samma sätt släppa tangenterna och ta tio djupa andetag innan vi svarar? Min högste chef sa en gång att du kan säga vad som helst till vem som helst, men absolut inte hur som helst. Respekt...

- Om hon hade varit från början så snäll. Men först var det inte så
Men därför henne började jag denna tråd - ni får "tacka" henne för det! (ni tycker inte om den tråden, jag vet ).

 

[rimn]

en mullvad som hamnat fel, kanske?

det här är inte big brother.

 

[sofiah]

- Om hon hade varit från början så snäll. Men först var det inte så
Men därför henne började jag denna tråd - ni får "tacka" henne för det! (ni tycker inte om den tråden, jag vet ).

Hej. Jag har följt den andra tråden med... Jag vidhåller ändå min åsikt Karolinas inlägg var ett gott exempel på att vi får tycka olika, men ändå måste visa varandra respekt. Personangrepp får mig alltid att se rött oavsett vem som angrips.

Jag hoppas att den som är inne på detta forum iaf önskar kunna vara med om friluftsliv. (Kan man av olika orsaker inte komma ut så kan man ju drömma iaf.) De flesta av oss kan och vågar ge oss ut, och många vågar gå ut ensamma - även tjejer - något som iaf jag skulle vilja våga mer av. För att göra det gäller det att samla fakta, konfrontera sina rädslor och kanske få lite uppmuntran som t.e.x jag fick i denna eller om det var den andra tråden... Tack

 

[goldy_a]

Hej. Jag har följt den andra tråden med... Jag vidhåller ändå min åsikt Karolinas inlägg var ett gott exempel på att vi får tycka olika, men ändå måste visa varandra respekt. Personangrepp får mig alltid att se rött oavsett vem som angrips.

Jag hoppas att den som är inne på detta forum iaf önskar kunna vara med om friluftsliv. (Kan man av olika orsaker inte komma ut så kan man ju drömma iaf.) De flesta av oss kan och vågar ge oss ut, och många vågar gå ut ensamma - även tjejer - något som iaf jag skulle vilja våga mer av. För att göra det gäller det att samla fakta, konfrontera sina rädslor och kanske få lite uppmuntran som t.e.x jag fick i denna eller om det var den andra tråden... Tack

- Sofia - jag ÄLSKAR frilufsa, men inte ensam. Det försökte jag säga i den andra tråden. Och ni började mobba mig för min åsikt. Därför öppnade jag andra tråden för att kunna säga om det (ni skriker ju : "Ut!" annars).
Jag är en individualist, och jag är född som den, och tycker inte om när jag kan inte säga vad jag tycker.
Jag kan följa efter regler på jobbet men tycker att "en fika" skulle vara mer frivilligt (annars är det ingen njutning av det ).
Jag är en frilufts-älskare (och därför är jag här), men jag har min åsikt också på allt (för att jag är en individualist) och vill ha en möjlighet att kunna säga om det - utan att ni börjar mobba mig för det.

 

[Ayrin]

"än har en som inte "duger"
- En intressant ställning av ordet till det här fallet: "duger"... "Duger" - för vad? "Duger" - för att sova tillsammans? "Duger" - för att prata med?
Ni får snälla respektera lite mer männsikorna - vi är ju människor, inte varor

En annan fråga som kommer här - vad är det för speciellt i dig, att ingen på planeten (eller i Sverige) kan passa till dig, och alla bara "duger"? Är du tillverkad av guld?
(en fråga till alla, som tänker som, som "Ayrin").

Jag som trodde jag var tydlig... "Duger" inom citationstecken, följt av ... Kanske kan man anta att jag använde just det ordet med viss ironi/distans?

Som svar på din första fråga... "Duger" - till att dela mitt liv, till att vakna tillsammans de flesta mornar, till att vara far till mina eventuella barn, till att hålla om mig när jag är ledsen, till att dela mitt liv kort sagt... Detta är lika ljuvt med rätt person som plågsamt med fel.

Som svar på din andra fråga: Jag är jag, jag är unik på mitt eget sätt, och har ansvaret för att leva mitt liv så väl jag kan. I "så väl jag kan" lägger jag in att dela det med människor jag uppskattar och kan lita på. Varför skulle jag göra mitt liv sämre än nödvändigt genom att dela det med någon jag inte kan älska?

Sedan, for the record, är jag inte ensamstående utan har en extremt gullig, envis och omtänksam pojkvän som duger alldeles utmärkt .

 

[goldy_a]

Jag som trodde jag var tydlig... "Duger" inom citationstecken, följt av ... Kanske kan man anta att jag använde just det ordet med viss ironi/distans?

Som svar på din första fråga... "Duger" - till att dela mitt liv, till att vakna tillsammans de flesta mornar, till att vara far till mina eventuella barn, till att hålla om mig när jag är ledsen, till att dela mitt liv kort sagt... Detta är lika ljuvt med rätt person som plågsamt med fel.

Som svar på din andra fråga: Jag är jag, jag är unik på mitt eget sätt, och har ansvaret för att leva mitt liv så väl jag kan. I "så väl jag kan" lägger jag in att dela det med människor jag uppskattar och kan lita på. Varför skulle jag göra mitt liv sämre än nödvändigt genom att dela det med någon jag inte kan älska?

Sedan, for the record, är jag inte ensamstående utan har en extremt gullig, envis och omtänksam pojkvän som duger alldeles utmärkt .

"Jag är jag, jag är unik på mitt eget sätt"
- Ja, vi är alla unika på ett visst sätt, och även tvilligarna är olika
Jag menade bara - jag skulle aldrig använda ett ord "duger" för vänner och en partner. Att säga till mina släkt eller någon annan: "Ja... han är inte så intressant människan, och han inte riktigt bra för att vara med, men...det duger för att ha honom som en vän/partner" - tycker låter lite olämpligt Han skulle inte tycka om det om han hörde det

 

[sofiah]

- Sofia - jag ÄLSKAR frilufsa, men inte ensam. Det försökte jag säga i den andra tråden. Och ni började mobba mig för min åsikt. Därför öppnade jag andra tråden för att kunna säga om det (ni skriker ju : "Ut!" annars).
Jag är en individualist, och jag är född som den, och tycker inte om när jag kan inte säga vad jag tycker.
Jag kan följa efter regler på jobbet men tycker att "en fika" skulle vara mer frivilligt (annars är det ingen njutning av det ).
Jag är en frilufts-älskare (och därför är jag här), men jag har min åsikt också på allt (för att jag är en individualist) och vill ha en möjlighet att kunna säga om det - utan att ni börjar mobba mig för det.

Vad bra! Vi får ju faktiskt tycka olika utan att det för den delen handlar om mobbing. Var oense , det är inte farligt! och visa respekt för varandra...

 

[skral]

det här känns lite som en amerikansk tråd. denna strävan att vara 'normal'

 

[goldy_a]

det här känns lite som en amerikansk tråd. denna strävan att vara 'normal'

-Lite av en brittisk humor här

http://gd.se/noje/1.4449308-brittisk-staupp-stjarna-skojar-om-svenskt-fika