Är det normalt att vara ensam?

[goldy_a]

- Men snälla Almgren - nu har vi kommit till slutet lite till mer intressanta frågor att diskutera (om ensamheten, osv.) - jag väntar mer svar på det

 

[goldy_a]

Nä fick hon ingen tillsägelse, Men gud vad hemskt. Vet påven om det?

jag ger upp. du vill inte förstå att om du ska skriva saker till folk får du gör det till deras inlägg.

- Ja, det förstod jag, var inte oro, Almgren!!! Förlåt!!! Det var inte du, som har skrivit det felet som jag var stött på!!!
Räcker det för dig?

 

[Anders V]

Goldy, lyssna på denna så kanske du förstår.

Paddle yor own canoe. I den riktning du vill och gör jobbet själv, oberoende av andra.

Känslan kan endast fås av den som vågar släppa sargen.

 

[goldy_a]

Goldy, lyssna på denna så kanske du förstår.

Paddle yor own canoe. I den riktning du vill och gör jobbet själv, oberoende av andra.

Känslan kan endast fås av den som vågar släppa sargen.

- Tack, Anders, jag ska lyssna på det lite senare - nu är min datorn har inte så bra connection och den sången laddas inte upp just nu.
Men jag ser redan på namnet av sången vad det handlar om. Men jag håller inte med (förlåt för min åsikt här också ) om att vara ensam är så bra och naturligt

Ni fattar inte vad jag vill ha från er Det jag vill ha - att få er att tänka på en självutveckling. Jag vill säga till er: att vara och bo ensam - är inget jobb, det är lättast man kan göra. Men försök att bo med någon - det är ett jobb för en själ, och det är en väg till självutveckling. Det vill jag säga.
Jag väntar när ni kommer på det bara, och ställer frågor till det hela tiden
Och till slutet kom vi bara till mer intressanta frågor att diskutera om livet. Det blir intressant om det kommer mer svar på det

 

[Karolina P]

Hej Goldy_a. Det känns som om vi har en del att reda ut...

Jag har förstått att du delvis har tagit åt dig av vad jag har skrivit, på ett känslomässigt plan. Det känns som om du om och om igen missförstår det som vi vill förmedla till dig. Den andra tråden tror jag spårade ur för att vi inte förstod din rädsla för att vara ensam i naturen. Och anledningen till att vi inte förstod var nog att jag och många andra som skrev där inte har samma erfarenheter som du. Vi har de flesta av oss övervägande positiva erfarenheter från naturen, så pass positiva att vi kan tänka oss att tillbringa del av vår tid ensam i den. Alla vill inte det, det förstår många. Men bland annat jag förstod inte varför du var så rädd. Det kom liksom aldrig något svar på våra frågor. Det som däremot kom var påståenden om att vi hade fel. Och det reagerade vi på eftersom vi hade så positiva upplevelser i minnet från naturen. Man kan leva i olika verkligheter, det kan man. Men man måste också kunna acceptera att de är just olika och att den enda därför inte måste vara den rätta. Varken den ena eller den andra. Varken din eller min. Att då direkt förklara att den andra har fel är lika fel av båda sidor. Men vi var många som försökte resonera med dig, vissa gav upp , liksom du. Det har jag också gjort i trådar som spårar ur. Men man får inte bli så stött av det. Vågar man sticka ut hakan, som du gjorde där och som jag gjort i andra trådar, så kan man få sig en smäll - det får man räkna med. Det var det som jag menade med att om man" ger sig in i leken så får man leken tåla", det är ett gammalt svenskt talessätt som jag är säker på finns i de flesta andra språk.

Jag var inte ensam om att tolka det du skrev på ett lite ifrågasättande/aggressivt sätt i den förra tråden. Och om du läser igenom den här tråden från början så ser du att det varit liknande tongångar i den är tråden. Jag vet inte om det är språkförbistringar elller kulturkrock som gör att diskussionen hamnar så fel, men det gör den. Ska vi försöka enas om att om vi inte förstår vad du menar så frågar vi istället för att gissa vad du menar. Och du gör samma sak - du frågar när du tycker att vi ifrågasätter på ett negativt sätt. Då kommer nog diskussionerna bli mer intressanta istället för en massa personangrepp. Och har man något som man vill säga så kan man skriva det till den personen direkt istället för att skriva om den och felcitera i ilska. Okej?

Ämnet som du vill diskutera är klart intressant. Det finns några andra liknande trådar här på forumet. Kan det kanske vara så att "vi svenskar" överlag känner oss väldigt trygga i våra liv? Vi kanske inte utsätts för så mycket otrygghet som många andra i oroligare länder gör. Vi behöver inte oroa oss för om vi ska ha mat på bordet, om barnen ska få växa upp eller för om man blir straffad för det man tycker. Behovet av andra minskar då för som "ensam" så är man trygg, man känner sig stark. Tills det händer något. Då upptäcker man kanske hur ensam man är. Det kanske är ett brutet ben långt ite i naturen. Eller en svår sjukdom som man inte har någon att prata med om. Jag har levt ensam och har nu familj. Det var enklare på ett plan att vara självvalt ensam, man behövde inte dela sin tid med någon. Men det är kanske sällan som man är helt ensam, kanske finns det föräldrar och syskon i närheten - så var det för mig. Då hade jag ändå en trygg hamn när det stormade men kunde vara för mig själv när jag ville det. Det kanske är så att vissa perioder i livet så söker man olika saker för att ens liv ska kännas komplett. En härlig vandring, ensam med tältet blande hisnande fjäll var perfekt då. Nu kanske en perfekt eftermiddag är i sällskap med lillgrabben i pulkabacken...

Du skriver om självutveckling. Jag tror att man kan växa även i ensamhet. Se bara på alla som mediterar, söker inre svar. Att reflektera över sitt eget beteende är väl att växa, att utveckla sig själv? En form av inre självutveckling. Att utvecklas med andra är också en utveckling/utmaning/anpassning men kanske inte samma. Men det är klart att man behöver båda!

 

[goldy_a]

Hej Goldy_a. Det känns som om vi har en del att reda ut...
!

- Nej, Karolina, jag vill inte prata med dig mer - har jag rätt för det i min tråd eller inte?!
Det räcker vad du har skrivit förut till mig. Hitta andra människor att prata med.

 

[Still Alive]

Det är inte normalt att var ensam. Jag är inte normal. Jag vill inte vara normal. Men jag är lycklig.

 

[Karolina P]

- Nej, Karolina, jag vill inte prata med dig mer - har jag rätt för det i min tråd eller inte?!
Det räcker vad du har skrivit förut till mig. Hitta andra människor att prata med.

Jag tycker det är tråkigt att du missförstår alla så. Jag är inte ensam. Jag sträckte ut en hand men du vill inte.

Du har rätt att inte "prata" med mig. Men jag har rätt att skriva. Bland annat så att andra kan se vad jag skriver. Jag hade kunnat försöka kontakta dig enskillt men det hade väl inte heller hjälpt...

 

[goldy_a]

Jag tycker det är tråkigt att du missförstår alla så. Jag är inte ensam. Jag sträckte ut en hand men du vill inte.

Du har rätt att inte "prata" med mig. Men jag har rätt att skriva. Bland annat så att andra kan se vad jag skriver. Jag hade kunnat försöka kontakta dig enskillt men det hade väl inte heller hjälpt...

- Man måste bråka här med er för att bara kunna säga sin åsikt.
Jag säger ju inte till någon "Ut!". Det är ju inte mitt hem där jag kan bestämma vem är vällkommen eller inte.
Du får skiva var du vill (det kan jag inte bestämma här). Men jag ska inte svara mer till dig.

 

[Karolina P]

Okej.

Live long and prosper

 

[supergeten]

Denna tråd måste vara skapad av ett bergatroll. Det kan inte vara på något annat sätt. Cred till Trollkungen!

 

[niklaz]

goldy_a: får man fråga vad du egentligen gör här? Är du intresserad av friluftsliv och att vara ute i naturen? Om inte så kan du väl flytta dig till något annat forum. Antingen så skojar du och om inte så förstår jag varför du haft svårt att passa in på din tidigare arbetsplats.