Jag förstår inte heller varför gängse norm måste vara tvåsamhet, det är lika snett som att alla kvinnor i ett äktenskap måste föda minst ett barn och gärna flera annars är det inget riktigt äktenskap.
Jag har aldrig letat efter nån att bo tillsammans med, jag är helt enkelt inte ett dugg intresserad och har aldrig varit det heller MEN jag lever ett rikt liv för det. Jag saknar ingen och det kan gå två veckor och mera utan att jag pratar med en enda människa, jag är ute i naturen och på sjön-havet när andan faller på, jag behöver inte fråga nån om lov, ingen blir besviken för oftast är det ingen som ens vet var jag är eller vart jag är på väg nånstans. Mitt liv, mitt val!
- Ja, jag förstår dig också. Om jag blir av alla mina uppgifter från mina socialla kontaker (släkt/familj/vänner) - Gud, vad skönt blir det, att tänka bara på mig själv! Så mycket ledig tid får jag då plus - finanser och nerver i vissa fall Men...vilken ensamhet får man istället, det vet jag också... nej - ingen njuta av det heller...