Skidtur i Jämtlandsfjällen 17-19 april 2015

Hoppar på tåget i Varberg vid 17.30 på torsdagen, utanför nattåget i Göteborg ansluter maken direkt från jobbet. Vi ska till Storulvån och är ensamma i liggvagnen ända till Stockholm. Lycka är att vakna upp i Jämtland nästa morgon. Erfarenheten har lärt oss att vagnen med frukost kopplas bort i Sundsvall, så vi har med te, mackor och risifrutti, energi för en skiddag. Men vi är inte mättare än att vi kan få ner lite kaffe i Storulvåns fina matsal efter transport från Duved och lite ompackning av ryggsäcksinnehåll.

På Storulvåns fjällstation råder stor aktivitet, man är mitt uppe i Fjällfest och dagens turer ska organiseras och startas. Maken ska stanna här på Fjällfest, jag ska istället leta mig ut till tystnaden på fjället.

Vi börjar dock med en gemensam tur till Tjallingen, där vi tänker äta lunch. Efter utefavoriten tortellini, ölkorv och krossade tomater skidar vi några kilometer till, innan han vänder tillbaka mot Storulvån. Halvklart och någon plusgrad, allt mer blåsigt efterhand som kalfjället närmar sig.

Efter ca 13 km stiger jag in i raststugan Gåsån, där fyra herrar just fikat klart. En av dem har kört med toppfacket öppet och funderar över vad han kan ha tappat. Kompisen hade hans karta och kompass, jag hade hans skruvmejsel, en tredje hans glasögon..

Nu är det cirka 5 km uppförsbacke till Gåsenstugorna där jag ska sova. vinden har ökat och andras skidspår driver snart igen.

När jag kommer fram är stugvärden missmodig för att snön helt täppt igen dörrar, ventilation och fönster på den ena stugan. Han befarar hårda vindar kommande dagar. Hmm, jag kanske ska ändra min färdväg? 19 personer får plats i en 20-bäddsstuga, så det gör inget att en stuga är begravd. Stämningen är god, först varm saft, sedan kyler jag en medhavd öl till jordnötterna. Här återser jag några från nattåget och gruppen från raststugan. Snart är samtalen i gång och jag upptäcker förvånad att herr professorn haft min mamma som lärare, hans kompis hade träffat min brorsa och jag själv hade träffat stugvärden i jobbet ett flertal gånger. Är fjällvärlden stor eller liten?

En man tar tid för att se hur snabt två okända kan hitta gemensamma bekanta, vilket de gör inom två minuter. Att en födelsedagsmiddag äts missar ingen och fyra körproffs bidrar såklart med dundrande sång.

Vädret är ett annat viktigt samtalsämne. Förvirrande att SMHI och YR har så olika vindstyrka i prognoserna. Jag bestämmer mig i alla fall för att gå mot Stensdalen och Vålådalen, istället för mot Sylarna och tillbaka till Storulvån.

Snön ligger meterdjup här uppe vid STFs högst belägna stugplats. Det är nästan så man behöver sätta på damaskerna för att inte få in snö i pjäxorna när man pulsar till dasset. Rätt konstigt att männen som tagit sig hit på skidor 20 km inte orkar till dasset på natten. Det är inte ok att pissa vid stugknuten!

Vattenhämtningen vid Gåsen visade sig vara ett stort och djupt projekt, med många inblandade. Vädret var dock för hårt för vattenhämtning nästa morgon. Efter en stunds trevligt småprat med stugvärden Ebbe började jag i alla fall turen mot Stensdalen. Sikten var 7-8 ledkryss och vinden var ca 10 m/s från sidan, med små ettriga flingor. I snödiset mötte jag en flock renar, de försvann lika fort som de dök upp. Det var lite pirrigt att åka ensam, men inga problem att ta sig upp genom passet och ner på andra sidan till raststugan Sjtäntja, bara fem km från Gåsen.

Här möttes jag av ett gäng från Stensdalen som begränsat sin tur till en dagsutflykt pga vädret. Efter lunch och kaffe var det nerför många km, men dåligt före. Jag fick staka nerför. När man kom ner i dalen blev det nästan lä. Efter 16 km dyker den nya stugan i Stensdalen upp. Stora solpaneler på altanen, vittnar om trolig lyx inne i stugan. Jodå, möjlighet att ladda mobilen samt sänglampa...

Varm saft igen, serverad av stugvärden Sven. Sätter min hemtorkade köttfärssås på blötning, därefter äntligen en ordentlig kroppssanering. Som ny! Får trevligt sällskap till middagen och samtalet irrar kors och tvärs, precis som det ska vara i fjällugor. Yrsnö och växlande vind kan få härja därute, härinne har vi det bra.

Nästa morgon slår jag följe med mina nyvunna vänner från gårdagen. Jag har fått löfte om skjuts från Vålådalen till Undersåkers station, så jag kan hoppa på nattåget där.

Etappen mellan Stensdalen och Vålådalen gick lite saktare än beräknat eftersom det fattades snö de sista kilometrarna. Väl framme vid Vålådalens fjällstation, som just stängt för säsongen, ville vi ändå fika lite i värmen. Vi hittade en trasig dörr och lånade köket i självhushållet en stund.

Lite senare befinner jag mig i det lilla stationshuset i Undersåker. Vad gör man här i fyra timmars väntan på nattåget? Här är varmt, bokhylla full med böcker och toalett, rent och snyggt. Inga problem att göra sig ren, laga mat, läsa en god bok, för att vid 20-tiden hoppa på tåget och få lite öl och Duveds-pizza av maken.

Delade liggvagnskupé med en dam som just firat sin 80-årsdag genom att vara på Storulvån för 40e gången. Om jag ska klara det, måste jag åka till Storulvån varje år de kommande 30 åren.