På tur runt Kebnekaise

På tur runt Kebnekaise 20-27 mars 2009

Hård blåst och snö gjorde att vi valde att senarelägga avresan med en dag.

På lördagen sken solen och vinden hade avtagit så vi startade tidigt och var framme i Nikkaluokta vid lunch. Efter att ha ätit en älgfärsbiff i Sarris restaurang startade vi resan med skoter taxi, som vi hyrt på samma ställe, till Lisas stuga.Det visade sig vara ett klokt val då nedre delen av Visttasvaggi var renblåst på snö och blåis skulle gjort skidåkning jobbigt. Frusna efter en timmas skoteråkning ville vi snarast komma i väg. Skidföret från Lisas stuga var bättre än längre ner i dalgången och skoter-och skidpår hjälpte oss hitta vägen till Vistasstugan.

Söndag

När solen sken nästa morgon och det verkade bli en toppen dag tändes hoppet att vi skulle kunna göra en eftermiddagstur från Nallo upp till Unna Reaidda. Men först måsten vi ta oss till Nallo. Stigningen upptill Stuor Reaiddavaggi låg i solsken men längre in i dalen skymde bergen solen och den bitande kylan och motvinden gjorde att det kändes bistert så vi valde att gå på utan rast. Vyerna vidgades efter att man passerat Nallopiken och Ceakcacohkka med omgivande berg blev synliga. Framme vid Nallostugan blev vi varse att det var femgradiglavinfara då en lavin gått alldeles bakom stugan. Vi åt lunch och plåstrade om fötterna innan vi begav oss iväg upp till Unna Reaidda. Från stugan var stigningen brant då vi ville ta höjd för att kunna plana ut lite när vi rundade höjden 1333. Vinterns skidträning visade sig ha gett resultat och vi matade på uppåt. Länge har ett besök i Unna Reaiddavaggi stått på önskelistan och det var fantastiskt att äntligen vara där och i strålande sol dessutom.Där var en tvåbäddsstuga med kamin som man kunde änvända i nödfall men vi valde att sitta ute. Vi blickade ut över Unna Reaiddavaggi ned i branten mot Visttasvaggi, på Pyramiden och Knivkammen. Vi satt där till kylan blev för stor, då vände vi tillbaka mot Nallostugan. Nerfärden gick snabbt i stora svängar.

Måndag

ville vi ta det lugnt och njuta av vädret och de storslagna vyerna. I maklig fart åkte vi mot Sälka och passerade Ceakcabahkte och Vaktposten innan vi grävde en snögrotta nedanför Ceakcahjälmen. Länge satt vi och njöt av solen och kaffet men upptäckte att det började dyka upp moln från Nallohållet. Vi bröt upp och tog oss ner till Sälkastugan. Väl där ökade vinden och snö började falla. Kvällen avnjöts med en bastu och sen middag med äppelpaj i efterrätt,på ett recept jag hittat här på Utsidan. Tack för det. 

Tisdag

Förra gången vi åkte Kungsleden mot Singi åkte vi på Ceakcacohkka. Nu valde vi att följa leden vilket var ett roligare val skidåkningsmässigt. Vi hade lätt skidåkning i kuperad terräng med perfekt vallade skidor, tack för det Mats, ner till vindskyddet vid Guobircohkka. Väl där sken solen medan vi rastade men ju närmare Singi vi kom desto mer började det att blåsa. När vi passerade Singivaggi funderade vi om vi skulle prova åka upp mot Kebnekaise nästa dag. Men mina skavsår och Mats överansträngda tumme talade mot det så vi beslutade att vänta och se till nästa dag. Då det bara tog fyrtio minuter från vindskyddet till Singi anlände vi tidigt till stugan. Vi använde resten av dagen till att hugga ved och elda i stugan som stått tom ett längre tag och därför var rejält utkyld.

Onsdag

Vi beslutade oss att åka till Kebnekaise fjällstation och istället gå en dagstur upp till Tarfala nästa dag. Unna Jierttas var i blickfånget när vi åkte upp mot Laddjubahta. Att det var tidigt på säsongen blev vi varse när vi grävde en snögrotta för att rasta men raskt fick packa ihop för att solen försvann bakom en topp. Än så länge var det bara solen som värmde och gjorde det bekvämt när man satt still. Väl nere i Laddjuvaggi fick vi , i början, kryssa oss fram på snöstråk och is. Två gånger fick vi ta av oss skidorna och gå en kortare sträcka. Här fick jag också imponera på min man när jag visade västra vägen upp till kebnekaises topp där jag gått sommaren innan. Väl framme på fjällstationen fick vi sängar i den äldsta och i mitt tycke mysigaste delen. Jag oroade mig dock för hur Mats skulle rymmas med sina 189 cm i sängarna,  som  såg ut att vara i kortaste laget. Men det visade sig gå bra bara han låg på diagonalen. Det kanske ändå var tur att vi fick andra sängar nästa natt. Vi firade framkomsten med en trerätters middag i restaurangen tillsamman med ett annat par som vi träffat under resans gång.

Torsdag

Det blev en dagstur till Tarfalastugan. Det gick stadigt uppåt i åtta kilometer men i bra väder och med vackra vyer gick det bra. Där i dalen var det många som åkt utför och jag undrar hur många åk man hinner på en dag när man ska gå x-antal höjdmetrar först. Framme i stugan åt vi medhavd lunch och pratade med stugvärden om att bestiga Gaskkascokka på någon sommartur. Som så många andra här på Utsidan är det så många ställen jag vill se och upptäcka  i fjällen. Till och med Mats som är en dalkrypare kunde tänka sig gå upp dit. Hemfärden var rena lyxen, även om det var lite brant på ett ställe, med härlig utförslöpa nästan hela vägen.

Fredag

Så var det dags för hemfärd. Att en vecka kan gå så fort. Upp och äta frukost på restaurangen och sen iväg mot Nikkaluokta. - 8 vid fjällstationen men det blev märkbart kallare när man kom ned i dalgången. Lite isigt på Laddjujohkka men inte som i Visttasvaggi. Trodde det skulle vara värre på Laddjujavri men där var det fint snöföre så nedfärden blev en positiv upplevelse i det fina vädret. På sjön började vi möta helgfirarna på snoskoter, annars hade det varit väldigt få skotrar under veckan. I skogen sista biten mot Nikka mötte vi fem älgar, två kor med tre kalvar. När man kommer så nära dem inser man hur stora de är. Tur att vi inte krockade när en ko och två av kalvarn sprang över spåret alldeles framför oss medan de andra stod kvar en bit från spåret. Vi avslutade resan med att låna nyckeln till kapellet för ett besök. Missa inte det när ni besöker Nikkaluokta.